Dokument: Fyra nycklar till Romas framfart
Runt om Roma haglar det kommentarer om hybris och brist på bra motstånd. Även bland tifosi romanisti är optimism nästintill tabu. Men det är dags att glömma och förlåta nu. Tiden med sorg och besvikelse är förbi. Så sträck på er cari romanisti. Oavsett motstånd står vårt Roma på fullpott och är i serieledning i världens vackraste liga. Glöm det som varit och våga andas den välförtjänta luften av optimism.
Jag väljer att här nedan att lyfta fram fyra stycken förgrundsfigurer till Romas fin fina säsongsinledningen med motivering till valen av just dessa fyra. I valet att inte lyfta fram De Rossis pånyttfödelse grundar sig i att ankomsten av Strootman och Garcias taktiska val att använda Capitan Futuro som släpande mittfältare där han hör hemma är i mina ögon de primära skälen till hans förbättrade spel.
Numero uno. Mehdi Benatias stabilitet: Alla visste kapaciteten han hade när han hämtades in från Udinese. Han opererade lite i skymundan i Udine. Allt som oftast stal en viss Antonio di Natale rubrikerna från den marockanska försvarsklippan. Det började för några år sedan när Benatia på allvar började blomma ut till en riktigt bjässe i den svartvita dressen. Vid flertalet tillfällen har han nämnts som en av Serie A:s bästa mittbackar. Även i Roma hamnade Benatia lite i skuggan inledningsvis. Försäljningen av Marquinhos till PSG stal lite av skenet i en annars lysande värvning. Få ifrågasätter nu varför Roma betalade 10 miljoner euro + halva ägandet av Nico Lopez och Valerio Verre. Visst försäljningen av en av världens talangfullaste mittbackar sved ordentligt i själen på många romanisti. Men i utbyte fick man en 89 kilos försvarsgeneral som är färdig i sin utveckling och i sin absolut bästa ålder. Totalt briljant i brytningsspelet senast krönte han en felfri insats med ett otroligt vackert solomål. Kan mycket väl vara säsongens värvning när Lega Calcio-säsongen 2013/2014 summeras. Roma har på sina 5 första matcher endast släppt in ett mål bakåt. Måste vara något slags rekord? Roma har givetvis inte mött något av de förväntade topplagen men 12-1 i målskillnad talar sitt tydliga språk. Benatia har tillsammans med Castán givit laget en stabilitet. Förhoppningsvis är det fortsatt så när de prövas av anfallsspelare som heter Palacio, Milito och Gonzalo Higuain.
Numero due. Kevin Strootmans ankomst: Från PSV rakt in som grundpelare i Garcias skapelse klev den holländske landslagsmannen. Han ska ha tackat nej till Manchester United. Något vi romanisti jublar både högt och brett åt idag. Hans pondus, bollvinnaregenskaper och lugn har givit Roma balans. Dessutom har han visat sig vara ett ultimat komplement till Daniele de Rossi och Miralem Pjanic. (Samspelet dessa herrar i mellan beskriver jag i en tidigare artikel) En dynamisk tvåvägsmittfältare som Roma saknat länge och mycket. De Rossi har tidigare säsonger försökt sig på just den rollen utan framgång. Med Strootman på planen har De Rossi kunnat figurera som defensiv städgumma, något få spelare i dagens fotboll är bättre på. En av de bästa egenskaperna och min personliga favorit egenskap med Strootman är att han allt som oftast göra det enkla. Han gör nästan aldrig det svårt för sig. Han vinner bollar och spelar snabbt ifrån sig dem och låter den mer spelskicklige Pjanic sköta det mesta av spelet i anfallsväg. Få spelare accepterar rollen som bollvinnare bättre än Kevin och hans ovärdeliga egenskaper kan leda Roma mot något stort.
Numero tre. Rudi Garcias taktiska balans: Var dessutom inne lite på Garcias taktiska egenskaper i en tidigare artikel. Men hans förvandling av detta Roma blir tydligare och tydligare, match för match. Ska man kritisera honom på något sett så är noll mål under alla de första halvlekarna hittills ett frågetecken att reda ut. Spelet har dessutom ofta sett ganska oinspirerat och trögt ut under inledningen på matcherna. Att sedan gå ut och vinna samtliga andra halvlekar är en positiv egenskap i sig. Frågan är vad vår finurlige allenatore ger sina spelare i halvlek? Matchen mot Sampdoria senast är ett stort bevis på att Garcia har gett Roma en balans och en stabilitet som tidigare saknats. Faktum är att matcherna borta mot Parma och Sampdoria under tidigare Roma-upplagor med största sannolikhet hade slutat med förlust. Den i mitt tycke viktigaste förvandlingen Garcia stått för är hans prioritering av en stark och stabil centrallinje. De Sanctis, Castán, Benatia, och mittfältstrion utgör just den. Han har bevisat vikten han lägger på just den centrallinjen under matchen mot Sampdoria. Med tre matcher på sju dagar hade han ett ypperligt tillfälle att vila någon av dem men istället vilas två ur anfallstrion. Ett av de stora frågetecken i backlinjen har varit Balzaretti. Spelare som Biabiany hade lekstuga stora stunder mot den rutinerade italienaren. Men i samma ögonblick tårarna rann nedför hans kinder efter det där målet i derbyt rätades förhoppningsvis mycket av det frågetecknet ut. I matchen mot Sampdoria såg vi en helt annan Balza, visst det är långt kvar till den goda Palermo-formen men han är en bit på vägen. Han kändes noggrannare i sitt positionsspel och var inte lika virrig trots att han stora delar av matchen agerade vikarierande högerback. Vidare ska det bli intressant att se hur Mister löser skadan på Maicon. Han lär väl minst vara borta i de kommande två matcherna. Frågan är om Balzaretti får förtroende till höger eller om Torosidis hinner bli spelklar till i helgen?
Numero quattro. Francesco Tottis lek med tiden: Fotbollsexperter världen över har häpnats över den och spelare velat kopiera den. Pånyttfödelsen startade egentligen redan förra året. Vi fick redan i början på föregående säsong se en mycket mer vältränad kapten. Det var nog en otroligt viktig faktor i hans fortsatta fotbollsspelande. För bara några säsonger sedan var han småskadad både till och från och hade vissa problem med att hålla matchvikten nere. Många tvivlade på hur länge hans kropp skulle klara av fotbollsutövande på absolut toppnivå. Få tvivlar nu. En slimmad Totti har givit både honom själv och Roma en ärlig chans att rent av utmana om Champions League-spel nästkommande säsong. Hittills i år har vår eviga bandiera stått för fyra(räknar med assistent mot Hellas) assist på de inledande fem matcherna. Totti har alltid funnit vägar att färdas utanför tid och rum, alltid hittat ett sett att anpassa sitt spel till hur han bäst behövs. Han gick från relativt snabb, hetlevrad och fantastisk målspruta till djupt mötande, spelfördelande och fantastisk assistmaskin på sex-sju år. Han har återuppstått till den höga grad att Cesare Prandelli eventuellt tar ut honom i nästkommande VM-slutspel, som 37-åring(!). Frågan är hur länge hans lek med tid och rum kommer fortsätta och vad han kommer att ha åstadkommit längs vägen. Att skriva om Francesco Totti är det svåraste man kan göra. Varje ord känns undermåligt hans storhet och hans namn är det närmaste man kan komma odödlighet inom fotboll.
För Roma väntar nu Diamantis Bologna hemma på Olimpico på söndag och sedan två tuffa prövningar i Inter borta och Napoli hemma. Att Roma skulle stå på fullpoäng efter dessa tre är ytterst osannolikt men i nuläget leder Roms vargar tabellen på 15 poäng med 12-1 i målskillnad. Att säga att Roma konkurrerar om titeln är givetvis väl överdrivet. Men faktumet att Roma för första gången någonsin vinner fem raka matcher under en säsongsinledningen vittnar om någonting vackert. Att de dessutom inte övertygar spelmässigt under 90 minuter vittnar även om styrka. En styrka ofta signifikativt med ett topplag. Så ibland skadar det inte att drömma sig tillbaka till 2001 och tiden då Italien förvandlades till en nyans av rött och gult. Ibland skadar det inte att färdas över tid och rum, tillsammans med Francesco Totti - mot odödligheten.