En sammanfattning av AS Romas säsong 2022/2023 (Del 1)
Tyvärr missades säsongens stora mål som var att kvalificera oss för kommande säsongs Champions League. I ligan låg vi länge fint till men en ”streak” på sju (7!) raka matcher i slutet av säsongen utan någon seger omöjliggjorde en topp-4 placering. I Europa League gjorde vi en stark turnering, men föll knappt i finalen och därmed försvann den sista chansen till CL-spel. I Coppa Italia åkte vi ut på hemmaplan efter en urdålig insats mot Cremonese och med alla starka lag på den andra halva var det
ett riktigt fiasko. Betyget på säsongen blir därför tyvärr ”Inte godkänt” och vad det berodde på ska jag försöka bena ut så gott som möjligt.
Säsongen inleds som vi alla vet redan när föregående säsong avslutats, spelare som man vill behålla och spelare som man vill sälja, spelare som man vill köpa och spelare som man kanske vill låna eller låna ut. Som vanligt när det gäller Roma så finns det ingen överflöd av likvida medel, eller kanske jag borde skriva, vi befinner oss på någon form av UEFA:s Shit-list där vi inte tillåts att dra över ekonomiska gränser som är rigida för vissa, men ytterst tänjbara, som hopprep, för andra. Att befinna sig i mellanskiktet i näringskedjan som vi gör är verkligen frustrerande, de större fiskarna lattjar runt lite som de vill och vissa lag som i grunden är obetydliga kan med hjälp av ägarbyten och diverse suspekta ägarkonstellationer och ekonomiska dribblingskonster avancera upp i Europatoppen med blodsbesudlade pengar.
Spelare som lämnade oss under sommaren var bl.a. Mkhitaryan, Veretout, Villar, Carles Peres, Felix Afena, Diawara och sedermera i vinterfönstret Shumodorov, Vina och Zaniolo.
Själv spenderade vi hisnande €7m på alla transers och det var för Celik som hela den pengen gick åt. Nyförvärv inhämtades trots allt, men det var på lån eller Bosman, några blev fågel andra blev fisk. Sommarmercaton in när det gäller nämnvärda spelare landar på Matic, Svilar, Belotti, Wijnaldum, Camara (som akut fick ersätta Wijnaldum efter hans benbrott), men framför allt Paolo Dybala som visade sig precis så bra som man bara kunde hoppas på.
Mercaton kan väl mest sägas landa på plus minus noll, kanske med lite mer spets i form av Dybala, men samtidigt fortfarande en allt för smal trupp och för trubbig spets.
Som nämnts ovan som drabbades en av sommarens prestigevärvningar, Wijnaldum, olyckligtvis av ett benbrott i princip direkt efter ankomst och det ledde till en panikvärvning av Camara från Olympiacos. Hur som helst så började vi sommarens träningsmatcher med lätt motstånd och mest anmärkningsvärt var väl mest att Darboe fick en stor spelare över sitt knä och så var hela kommande säsong över innan den ens hade börjat. Träningslägret i Portugal gav inga indikationer på hur säsongen skulle utkristallisera sig då vi mest väntade på förstärkningar och att vissa spelare skulle åka på en transfer. Efter att Dybala blev klar och hans presentation överglänste det mesta man sett tidigare vann vi mot både Tottenham och mot Shaktar, mot det sista motståndet blev det 5-0 och det var i underkant. Resultatmässigt gick det ok fram till den femte omgången, men där blev vi totalt överkörda uppe i Udine med 4-0. I Europa League haltade spelet betänkligt och det var först i den sista omgången vi kunde säkra avancemanget efter Betis som toppade gruppen.
De flesta tillställningar var målsnåla och det hade sina förklaringar. Vi hade ett pressat spelschema inför det vansinnigt lagda Fotbolls-VM i november/december, men också syntes det tydligt att vår trupp var allt för smal, samt att Mourinho valde att rotera minimalt förutom i EL-hemmamatcherna. Innan VM-uppehållet tog vi endast 2 poäng på de sista tre matcherna, bl.a. efter förlust i derbyt och det kändes riktigt tungt.
TV: Roma klart för final efter oavgjort i returen på BayArena
