Fem punkter från Juventus-Roma
Det blev ännu en tung förlust i Turin för Giallorossi och nedan summeras matchen i fem punkter.
Cyniska Juve
Precis som redaktör Melker förutspådde blev det en tillknäppt historia i Turin. Känslan var att en detalj eller en individuell prestation skulle fälla avgörandet vilket blev fallet. Kristensen (som såklart inte var ensam ansvarig) stod för ett olyckligt ingripande i början av andra halvlek, som tillslut ledde till ett friläge för Rabiot. Sen gjorde gamla damen det hon gör bäst. Stängde ner matchen och vann med 1-0.
Fantasilöst Roma
Trots både Dybala och Lukaku från start hände det inte mycket framåt för Roma. Efter Juves ledningsmål byttes Pellegrini, El Shaarawy och Azmoun in, men trots det uteblev någon större forcering från de gulröda. Hemmalaget stängde ner matchen kontrollerat och innebandy-publiken på Juventus Stadium kunde äta sina popcorn utan att sätta dem i halsen.
Det trötta kantspelet
Det kliar i mig när jag ser Romas kantspel. Kristensen hade några försök till väggspel men i övrigt var det bakåtpass på en touch som gällde. Zalewski såg jag knappt i en offensiv aktion på hela matchen, fram tills han byttes ut. I ett 3-5-2 behövs starka wing-spelare som är bra i en-mot-en spelet och kan slå sin motståndare. En kompetens som tyvärr ingen av Romas yttrar kan erbjuda.
Generalen Mancini
“Cuore e sacrificio in campo. Fomento sotto la curva. Gianluca Mancini romanista ideale” (Hjärta och uppoffrande spel på planen. Hets framför Curvan. Gianluca Mancini idealisk romanista). Så hyllades vice-kaptenen med en banderoll signerad Curva Sud i hemmamatchen mot Napoli och mittbacken har verkligen vuxit ut till en ledare som visar inställning, pondus och grinta på planen. Inga jämförelser i övrigt, men jag får lite Panucci-vibbar. En spelare jag uppskattade väldigt mycket i Roma just för de karaktärsdragen.
Vackra Curva Sud
Om jag hade blundat och gissat vad det var för sport på TV:n hade jag gissat på en innebandymatch eller en hockeymatch från Örebro. Förutom en och annan ljud-topp så var det ett monotont trumljud som den svartvita Turin-publiken lyckades förmedla genom TV-rutan.
Tacka vet jag världens vackraste Curva i Rom. Där ljudkulissen utgörs av högljudd, taktfast sång (utan trumma) och en och annan bomb som briserar. Vackrare än så blir det inte. Och den atmosfären är värd mer än hundra scudetti.
