FINALKRÖNIKA: "Låt historieskrivandet fortsätta"
Det enorma vägskälet är svårt att beskriva. Framtida slentriansäsonger eller fortsätter historieskrivandet? Roma måste bli europamästare. Igen.
Tirana 2022, Budapest 2023. Vägen, säsongen, pressen och förutsättningarna skiljer sig åt. Men turneringshymnen och min nervositet förblir densamma. Fjolårets europafinal handlade om att bryta europaförbannelsen. I största allmänhet lyfta en titel för första gången på över ett decennium. Redan då kände vi oss nöjda när Zaniolo hade avgjort och tårarna flödade från Mourinho. Sedan följde en sommar fylld av entusiasm kring Roma som jag aldrig tidigare skådat.
Men nu, knappt ett år senare, finns inte bara chansen att vinna en mer åtråvärd titel,
utan också få revansch för UEFA-Cup finalen 1991, möjligheten att kvalificera oss till Champions League-gruppspelet för första gången på fyra säsonger och växla upp den galna fullsatta stämningen på Stadio Olimpico ett tag till.
Årets final är utan tvekan viktigare. Mycket mer står på spel.
För många oersättliga delar av klubben har andra lockande alternativ.
För många av våra rivaler har redan lyckats med sina bedrifter i form av titlar, finaler och toppfyra-placeringar.
Våran säsong är frustrerande nog reducerad till detta skede. Just frustrerande eftersom resan till finalen har kostat ligaspelet, som med facit i hand visade sig vara den betydligt enklare och mindre riskabla resan till Champions League.
Istället ligger alla tänkbara kort på bordet i Budapest. Med pulsklockor utslagna när matchen sparkats igång.
Men egentligen är väl ingen särskilt förvånad, detta var troligen Mourinhos tilltänkta plan från start.
Toppfyra är ingen titel har man hört förut...
Glädjetårarna från Mister i Tirana 2022.
Att buropen och kvartsamtalen uteblivit när Napoli sprungit hem scudetton samtidigt som Lazio vunnit båda säsongens derbyn beror bara på en sak. Roma kan fortfarande slå tillbaka.
Seger och säsongen är lyckad. Odödligheten väntandes runt hörnet för Jose Mourinho. Laziali får gömma sig inomhus en sommar till.
Förlust och mardrömmen är här, vi faller på mållinjen efter satsat allt på samma kort. Troligtvis slutet på festen och harmonin som pågått i två år. En omstart av det sportsliga-projektet.
Men oavsett om de två senaste åren skulle ta slut runt 23 tiden på onsdag, är resan hit för alltid utstående. I en fotboll på högsta nivån fylld av kommersialitet och strävan mot allt färre känslor, är bubblan runt AS Roma ett undantag som får mitt intresse och min kärlek att fortsätta växa.
Jag har sorgligt nog försökt förbereda mig för det värsta, då jag kommer befinna mig i Budapest och bevittna resultatet av finalen från läktaren. Ett stort privilegium absolut, men nervositeten den medför är långt ifrån hälsosam.
Totalt väntas 20 000 romanisti resa till Budapest med en gemensam dröm. Åka hem som europamästare för andra gången. Lägg till, för andra året i rad.
Tutti insieme. Alla tillsammans. Spelarna på planen, tifosi på läktaren, tifosi på Olimpico framför storbildsskärmarna, hemma i Sverige och världen.
Låt historieskrivandet fortsätta.
Porco de dio e Daje Roma!
TV: Alla Romas mål på vägen till finalen
