Gusten Dahlin: "Allting kanske inte handlar om att vinna"

Programledaren och Tutto-Balutto-profilen Gusten Dahlin har sedan barnsben varit en stor Romanisti, såhär dagen när det är omstart för Roma berättar Gusten om hur han föll för "I Giallorossi", galna derbyfiranden och varför Zaniolos korsbandsskada kan föra något gott med sig.

- I mitten på 90-talet. Med Uno-Kryss-Due, Tomas Nordahl och med det italienska stryktipset började mitt intresse för den italienska fotbollen. Jag var åtta, nio år och fick ett alternativ till Allsvenskan och den engelska fotbollen som var stor här hemma.
- I Serie A fanns något annat. Allt var soligare, grönare, och lagen hade både snyggare tröjor och så mycket bättre spelare, berättar Gusten i en lång intervju med Svenskafans Roma-redaktion.

Brorsan, Batistuta och Aldair
Ofta förs supporterskap vidare i familjen. Något som också varit fallet för Gusten.
- Min storebror Isak fastnade för Roma och det hängde jag på. Då var också Roma ett lag som kändes otroligt spännande. Totti kom fram som ung och lovande, Aldair, min första stora hjälte, fanns med och sen kom såklart Scudetto-säsongen 00/01. Med Batistuta, Montella och derbykungen Delvecchio i laget. Med 5-1-segrar mot Lazio. Då blev jag riktigt biten.

Relationen till Roma i jobbet
Idag jobbar Gusten Dahlin med sin och Thomas Wilbachers populära podcast Tutto Balutto, därtill agerar han ofta programledare både på CMore och i diverse DobbTV-produktioner. Något som också skapar en typ av jobbmässig distans till Roma.
- Jag jobbar ju med fotbollsmedier. Även om Roma kanske inte är direkt närvarande när jag gör Fantasy Premier League-program, surrar med Richard Henriksson i podden eller så, så finns Roma där i bakgrunden och blir något att hantera. Det är något som gör att supporterdelen kanske blir lite nedtonad. Sen tror jag att det också svalnar av lite med åldern, säger Gusten och tillägger.
- När jag var 15-25 år fanns inget viktigare än Romas matcher. Nu finns det mycket mer annat som pockar på ens uppmärksamhet.

Åh, vad jag älskade det här Roma! https://t.co/xGORTfnI8t
— Gusten Dahlin (@GustenDahlin) May 24, 2020

Tottis avsked
En annan sak som förändrat Gustens relation till Roma är den sorgliga sista säsongen med Totti, därtill hur De Rossi kort därefter lämnade klubben.
- Jag tror att någonting hände när Totti och sen De Rossi lämnade. Det var skevt med Florenzi, Dzeko hade blivit mer ifrågasatt och Kolarov var i öppen fejd med kurvan. Detta samtidigt som Pallotta, Spalletti och Monchi inte riktigt gjorde det bästa av situationen.
- Jag tror att många Romanisti känner så. Sen Totti lämnade har det blivit svårare att älska Roma. Man blir inte lika emotionellt engagerad i laget. Roma-post Totti har varit något annat. Visst han kanske aldrig var bäst i världen men Totti var en som kunde vinna matcher, en som kunde föda och nära stora drömmar. Det var så jävla ovärdigt hur hans sista säsong blev.

Säsongen Totti slutade försökte Gusten få biljetter till Tottis sista match, något som misslyckades men han var på plats för Tottis näst sista hemmamatch.
- Jag var tvungen att se honom en sista gång. Så jag åker ner, ser Roma slå Juventus och allt borde verkligen varit en fin stund. Ändå står alla upp och buar åt Spalletti när han byter in Totti med två minuter kvar. Sen när slutsignalen går så går Totti bara rakt ut i katakomberna. Det var så sorgligt och fruktansvärt onödigt och ovärdigt.

Även om supporterskapet kanske svalnat av lite berättar Gusten fortfarande att det finns en stor del av honom som brinner för Roma.
- Det kanske inte märks lika mycket på mig hur det går för laget men jag och Isak, min brorsa, vi missar inte speciellt många matcher och vill såklart att det ska gå så bra det bara kan gå för laget.

Går Roma en ljusare framtid till mötes?
Dagens Roma, styrt av Petrachi och Paulo Fonseca är ändå något som Gusten ser lite mer positivt på än tidigare under Monchi, Di Francesco och så vidare.
- Fonseca gillar jag skarpt. Han står för en rolig fotboll och har fått ordning på många av de spelare man inte trodde mycket på inför säsongen. Det såg bra ut i höstas, även om det var mycket stolpe ut, ett par röda kort som var helt oförklarliga och så vidare.
- Sen är det som det är med Roma. Så länge Pallotta styr går det inte riktigt att komma från att något skaver.

Pallotta och "den moderna fotbollen"
James Pallotta, Romas nuvarande ägare kom in i klubben sommaren 2012. Visserligen fanns det mycket optimism från amerikanen men sedan dess har det mesta gått utför.
- Han kom in i en väldigt stökig tid i klubben. Samtidigt som övriga fotbollsvärlden med ex. City, PSG och så vidare tog stora kliv in på det kommersiella, resonerar Gusten.
- Klubbar som ville kränga tröjor, twittra på japanska och bygga nöjesparker i Florida. Det hör de största klubbarna till för att få in sina pengar men så kanske inte Roma ska göra.
- Den frågan, balansen mellan kommersialisering och triumfer är något som många fotbollssupportrar resonerar kring. Dock tror jag att den dagen PSG vinner Champions League. Det är ju inte så att jag inte tror att deras supportrar som varit med sen 90-talet kommer vara jävligt glada den dagen.
- Men sen vill jag tro att man kan göra mycket med en klubb som inte säljer sin själ. I slutet av dagen är ändå fotboll en sport elva-mot-elva.Just det där att vinna något är en sak som Roma inte varit direkt bortskämda med på senare år.

Matcherna som etsat sig fast i minnet
Men säsongen 2010 var det otroligt nära. Något Gusten minns väl.
- Den fantastiska våren 2010 har jag ett par extra minnesvärda matcher från när jag var på plats.
- Derbysegern mot Lazio. Vi var obesegrade i 27 matcher. Låg under med 0-2 i halvtid. Ranieri hade bollarna att byta ut både De Rossi och Totti i halvtid. Lazio går ut, får en straff direkt som Sergio räddar. Därefter gör Vucinic två mål på direkten.
- Efter den matchen var det galen eufori. Vi gick till Campo Dei Fiori, drack oss stupfulla och sen sov vi av oss det ruset på något hotell kring Termini.

- Sen var jag på plats när vi slog Inter. Luca Toni avgjorde mot Mourinhos trippelvinnande lag. Det var verkligen en känsla av att nu har vi chansen.

Chansen rann dock fort ut i sanden i och med en smärtsam förlust mot Sampdoria, något som också finns kvar i Gustens Roma-minne.
- Det var två matcher senare från att vi var på plats mot Inter. Den förlusten är nog det starkaste minne jag har hemifrån. Just att Roma dominerar, ska leda med 3-0, men bara missar och missar. Pazzini gör mål. Mexes gråter från avbytarbänken och känslan var verkligen att där rök alla Scudettoförhoppningar. Det är tio år sedan men jag minns det fortfarande.

- Sen kanske inte allting handlar om att vinna, jag tror att om vi tagit den där ligatiteln hade man varit extremt glad ett tag. Men sen hade saker och ting gått tillbaka till ”Business as usual”, och jag tror inte man nöjt sig med vad som helst i tio år till.

& Rodrigo Taddei...
I sin podcast Tutto Balutto har Wilbacher och Dahlin nyligen lanserat en ny avknoppning under temat ”never forget”. Applicerar vi det på Roma finns det flera ikoner som Gusten vill lyfta fram lite extra.
- Det är många personliga favoriter som kanske gått lite under radarn. Jag var som sagt väldigt torsk på Aldair, sen Batistuta, Panucci, Torosidis, Tonetto. Det är många fina spelare.
- Men skulle vi göra ett avsnitt, då kanske det är Rodrigo Taddei. Han var ingen innan han kom, ingen efter att han lämnat men sen helt plötsligt så dök han upp och ställde sig i kurvan.

Med en leende Taddei i tankarna rundar vi av denna intervju och blickar framåt mot en återstart av Serie A.

Följ Gusten på Twitter.

& lyssna på Tutto Balutto samt. deras nylanserade "Never Forget