”Handlar inte om tur”
Rudi Garcias Roma tycks inte gå att stoppa.
I laguppställningen fattades Romas genom tidernas bäste spelare, Francesco Totti, dessutom den friska fläkten Gervinho. Att det inte bara var på pappret de båda anfallsessen saknades var smärtsamt tydligt mot Udinese. Ett Udinese som inte förlorat på Friuli på över ett år och som visade varför i söndagens match mot Roma. Publiken var taggad till tänderna och Udineses spelare likaså. Deras höga, aggressiva press tvingade Roma till bolltapp och paniksparkar, men utan att bjuda på några riktigt spetsiga kontringsmöjligheter för annars omställningsvassa vargar.
Roma hade helt enkelt väldigt svårt att skapa några riktigt farliga chanser. Både Pjanic – som stod för några horribla felpassningar men i övrigt fortsatte att visa varför han förtjänar det intresse han tilldrar sig från lag som Manchester United – och Ljajic kom stundtals nära att på egen hand dribbla sig igenom Udineses väl samlade backlinje, men det blev för svårt, för smått och rann ut i sanden eftersom ingen Totti fanns där för att avlasta och ingen Gervinho för att erbjuda ett passningsalternativ i djupet.
När sedan domaren, som verkligen inte stärkte sina aktier den här eftermiddagen, visade Maicon sitt andra gula kort för kvällen kändes det som om den obevekliga verkligheten kommit ikapp oss. Segersviten skulle inte överleva den här söndagen. Aldrig någonsin. Inte en chans. Trodde jag.
Jag får helt enkelt skylla på att 15 år som romanista satt sina spår. Ett par månader med Rudi Garcia må ha ändrat laget AS Roma i grunden – vi supportrar har nog inte riktigt hängt med. Känner oss nästan lite vilsna. Vilsna när Garcia plockar av Borriello och slänger in Michael Bradley som just repat sig från efterhängsen skada. Vilsna när Roma håller uppe spelet väl mot ett segervittrande Udinese. Vilsna när Bradley, som hade han aldrig gjort annat, lugnt placerar in 1-0 bakom en chanslös Ivan Kelava. Vilsna men euforiska. Vilsna men äntligen hemma.
Rudi Garcias Roma tycks inte gå att stoppa. Skador, utvisningar, avstängningar. Allt bara studsar. Det hackar till i maskineriet något, men tåget bara ångar på. Tuggar i sig motståndare efter motståndare. Vargflocken vittrar blod. Var ska detta sluta? Är vi verkligen så här bra? Håller det hela vägen?
Har vi i själva verket bara haft tur?
Rudi Garcia viftar undan alla sådana antydningar: ”Vi saknar Totti och Gervinho, vi blir av med Maicon, det kallar inte jag för tur. Dessutom, lyckan står den djärve bi. När Castan eller De Rossi rensar ett tillsynes givet mål på mållinjen handlar det om inställning, kämpaglöd och ett djävla anamma – inte tur.”
”Matchen mot Chievo blir vår hittills svåraste utmaning. Vi kan bara vinna matchen om vi förblir ödmjuka inför uppgiften. Spelarna har alltid reagerat väl inför nya utmaningar och jag litar särskilt till det äldre gardet. De vet att inga matcher i Serie A är vunna innan de är spelade. De vet också, mer än några andra, att den här framgångshistorien är på tok för fin för att vi ska tappa koncentrationen nu. Vi kan inte vänta på nästa match och vi är fortfarande hungriga på nya erfarenheter.”
”Det är tråkigt att Tottis skada håller honom från planen några matcher, men det viktigaste är att laget behåller sin identitet trots detta.”
Totti saknas verkligen. Ingen kan ersätta honom. Men Gervinho tros kunna spela mot Chievo på torsdagskvällen och om alla spelare har huvudet på rätt ställe ska en tionde raka seger verkligen inte vara någon omöjlighet.
Mot nya segrar och nya rekord!
