Haveriet i Roma
La Roma non si discute, si ama. Jag har alltid varit fascinerad av motsägelsen i detta uttryck. För är det något som man gör på barer, spårvagnar och arbetsplatser, i radiokanaler, forum och i artiklar här på Svenskafans så är det att diskutera vårt kära Roma.
Och efter förödmjukelsen på Marassi på torsdagskvällen finns det tyvärr mycket att diskutera.
För att inte skriva en bok tänkte jag hålla mig till ägarfamiljen Friedkin och den som är ytterst sportsligt ansvarig Thiago Pinto. Låt oss börja med portugisen.
Han checkade in på Trigoria i januari 2021. Sedan dess har han i tur och ordning värvat följande spelare (inlånade spelare och spelare som kommit gratis är exkluderade och alla summor skrivs i euro). Reynolds 6,75 miljoner, Vina 13,5 miljoner, Abraham 40 miljoner, Rui Patricio 11,5 miljoner, Shomurodov 20 miljoner, Celik 7 miljoner.
Reynolds gjorde sex framträdanden i La Magica utan att göra en enda människa glad och tillslut lyckades Pinto skeppa honom till Westerlo för 3,5 miljoner.
Mathias Vina gjorde 29 matcher i Giallorossi innan tålamodet med uruguayanen tog slut. Han lånades ut till Bournemouth som inte valde att utnyttja köpoptionen på 15 miljoner euro och nu är högerbacken istället på lån i Sassuolo.
Shomurodov kom sommaren 2021 till Roma efter en fin säsong i Genoa, men fick det aldrig att stämma i huvudstaden och minuterna på planen blev färre och färre. I vintras lånades han ut till Spezia och i somras träffade Pinto en överenskommelse med Cagliari där Sardinien-klubben betalar Roma en miljon för ett lån säsongen ut samt halva hans lön under samma period. De har en köpoption efter säsongen på nio miljoner euro.
Sommarens stora prestigevärvning 2021 var Tammy Abraham från Chelsea för hela 40 miljoner euro. I sin debutsäsong gjorde han 17 mål på 37 matcher i ligan och nio mål på 13 matcher i Europa vilket måste ses som klart godkänt.
Andra säsongen blev dock tuffare. Åtta mål på 38 matcher i Serie A och bara ett mål på 14 matcher i Europa är långt ifrån godkänt för en spelare som ska vara bärande och lyfter en av de högsta lönerna i truppen.
Och om inte Thiago Pintos egen oförmåga att lyckas värva rätt spelare till Roma vore nog så har portugisen otur också. För i säsongens sista match så drar Tammy Abraham korsbandet och spelaren som Pinto tänkt göra mercato på blir helt plötsligt osäljbar.
Celik som värvades in för att konkurrera med Rick Karsdorp på högerbacken har inte lyckats sätta någon vidare press på holländaren. Trots att Mourinho efter Sassuolo borta förra säsongen valde att hänga ut Karsdorp som en förrädare fick de senare röka någon form av fredspipa eftersom Pinto inte lyckades sälja Karsdorp och Celik misslyckades med att ersätta honom på högerbacken. Nu ligger turken längst ner under fiskpinnarna då både Leeds-lånet Kristensen och “förrädaren” Karsdorp verkar gå före.
Rui Patricio gjorde en fin första säsong och räddade Roma i Conference League-finalen men har sedan dess haft en dalande form och en direkt svag säsongsinledning 2023, men han får ändå ses som en helt okej värvning utifrån prislappen och vad han presterat.
Efter sommarens mercato var det många som tog Pinto i försvar eftersom han inte hade några pengar att värva för. Och visst har han behövt trolla med knäna vid vissa tillfällen men han är också en av anledningarna till att det inte finns några pengar i kassan. Han har inte lyckats värva en enda spelare som Roma har kunnat göra mercato på under hela hans tid i klubben.
Han har spenderat cirka 100 miljoner och hittills inkasserat 3,5 miljoner på sina värvningar. Och jag kan i min sammanställning av hans värvningar komma fram till att en av dem kommer undan med godkänt och det är Rui Patricio, som handplockades av Mourinho.
Det leder oss in på hans chefer, ägarfamiljen Friedkin, som väljer att ta in en ung, utländsk, relativt oprövad sportchef. Detta i en kontext där de själva inte kan språket, kulturen eller har några större förkunskaper om italiensk fotboll.
Säga vad man vill om Monchi (och det finns mycket att säga om honom) men en sak hade spanjoren koll på när han skulle ersätta Spalletti. Utöver hans fotbollsmässiga kompetens motiverade han valet av Di Francesco med att med utländsk ägare och sportchef behövs det en tränare som kan ligan, kulturen, språket och “piazzan”.
Jag minns även att Fonseca vid flera tillfällen uttryckte sin tacksamhet över stödet han fick av Petrachi när han kom som ny utländsk tränare till Roma.
Uppenbarligen har inte familjen Friedkin tagit någon hänsyn till denna kompetens i sina rekryteringar. Utöver att pappa Dan och sonen Ryan är president och vicepresident har de rekryterat grekinnan Lina Souloukou som CEO. En roll hon tidigare hade i Olympiakos. Dessutom har Marcus Watts och Eric Williamsson viktiga roller som rådgivare i klubben. Den förstnämnda är president i Friedkin Group medan den andra är vicepresident. Framförallt Eric Williamson är alltid närvarande i Rom när viktiga beslut ska fattas.
Detta gäller egentligen överallt i världen, men Italien i allmänhet, och Rom i synnerhet, är en komplex verklighet där kontakter, lokalkännedom, tjänster och gentjänster är en viktig del för att nå framgång. Men den typen av kompetens saknas helt i alla ledande positioner i AS Roma.
Jag vet inte vad familjen Friedkin vill med AS Roma. Om de ser en möjlighet att höja värdet snabbt och sälja klubben inom kort eller om de vill ha ett långsiktigt engagemang. Om det är så att de vill det senare hoppas jag att de väljer en mer italiensk väg framöver. De kan börja med sportchefsrollen.
Källor: Tranfermarkt.com, calciomercato.it, stadiosport.it, gazzettadellosport.it
