Historien om Boys - över 50 år av gulröd passion
Romas äldsta ultrasgrupp grundades 1972 av ett gäng tonåringar med högersympatier från de mer välbärgade stadsdelarna i Rom. Det här är historien om Boys - Le furie Giallorosse (de ilskna gulröda).
-1972 var jag 14 år. Med hjälp av Renato Fautella och Fausto Josa på Centro Coordimento Roma Club grundade jag Boys - Le furie Giallorosse. Vi var alla tonåringar med högersympatier, berättar grundaren Antonio Bongi i en intervju med asromaultras.org.
Syftet var att starta en läktargruppering som utmärkte sig i jämförelse med det tifo som vid den här tiden fanns runt Roma.
-Vi stod i Curva Nord och där hade vi förhandlat oss till rätten till en plats för vår banderoll. Vi kom till stadion när den öppnade för att vi var tvungna att markera vårt revir. Vi var inspirerade av Torinos supportar som redan hade runt 50 banderoller i sin curva, berättar Bongi
Tonårsgrabbarna, som var ursprungsmedlemmarna i Boys, kom alla från välbärgade stadsdelar strax norr om Rom som Parioli, Vigna Clara och Balduina. Det gjorde att de hade ekonomiska resurser att köpa in läktarmaterial för att stötta La Magica.
-Vi hade 20 trummor, megafoner och elektriska tutor som vi laddade med hjälp av bilbatterier, de förde ett öronbedövande oväsen, berättar Bongi och fortsätter.
-Vi organiserade resor till bortamatcher och då och då kunde någons mamma följa med. Det var en stökig och galen supporterkultur men den var inte våldsam.
Våldet kom dock ganska snart in i bilden. I takt med att politiska motsättningar i samhället fick plats inom supporterkulturen, samt ett allt tydligare revirtänk hos de organiserade supportergrupperna.
Ursprungsmedlemmarna i Boys poserar framför gruppens logga. Bild: asromaultras.org
Roma och Lazio delade på Curva Sud
-På den här tiden delade Roma- och Laziosupportrarna på Curva Sud. Jag minns derbyt 11 mars 1973. Lazio hade vunnit två raka derbyn och kände sig starka så de gick ut från klubbens sida och uppmanade supportrarna att ta Curva Sud även om de hade bortaderby. Vi bestämde oss för att göra motstånd. Vi kom dit redan klockan 11 på morgonen och då stod några få laziali vid Dante Ghirghinis plats (legendariskt supporter som myntade heja-ropet “Daje Roma Daje!”). Vi började störa dem med ramsor och burop och ju fler vi blev desto mer utsatta och och isolerade kände de sig. De sökte sig bort mot nätet vid gränsen till Tevere-läktaren. Nästa derby stod de i norra kurvan istället.
-Jag minns den första sammandrabbningen. Den gjorde stort intryck på mig. Det var i Turin 1973. Gli Ultras Granata stod tydligt till vänster på den här tiden och helt plötsligt var de inne på vår sektion med påkar och hjälmar. De stal en banderoll och någon av oss fick några slag. De brände sedan upp banderollen i Curva Maratona. Det var en av de finaste banderollerna vi haft, från Roma Club Giuliano Taccola, framtagen av Marcello “il Kid”, berättar Bongi
Det var ett av de första tecknen på vad som komma skulle, när politiska motsättningar tog sig in i supporterkulturen, vilket ledde till både ökat och mer aggressivt våld.
-I Curva Sud föddes kort efter grupper som liknande vår. Till höger i curvan stod i Guerriglieri della Sud redan sedan en tid tillbaka. Sedan kom Fedayn från Quadraro-Cinecittá (sydöstra Rom) som leddes av Roberto Rulli, en vänsteraktivist med mycket starka ideal, som blev en ledargestalt och en känd karaktär i curvan. La Fossa dei Lupi från Monte Cervialto (norra Rom) som leddes av Stefano Scarciofolo och Vittorio Trenta. Le Brigate Giallorosse från östra Rom och il Commandos Lupi som organiserades av grabbar från Monte Verde, strax söder om Roms stadskärna. Sen dök även mindre grupper upp som Le Pantere Giallorossse och i Panthers.
Redan 1977 gick alla supportergrupper ihop och bildade Commando Ultrá Curva Sud (C.U.C.S). Detta för att kunna stötta Roma på ett mer organiserat och unisont sätt. Boys blir även de en del av C.U.C.S. De tar bort sin banderoll och flyttar in på Curva Sud.
- Beslutet att gå med C.U.C.S var nödvändigt vid den här tiden, för att med gemensam kraft skapa en stark enhet, och ett organiserat stöd både på hemmaplan och bortaplan. Boys var klart ledande i den utvecklingen och vi gick in i samarbetet med ambitionen att skapa något stort som skulle hålla över tid och som det skulle pratas om. Jag minns första matchen när vi hade 40 trummor i Curva Sud. Det var imponerande på den tiden, säger Pinuccio och Armandino, medlemmar i Boys. i en intervju på asromaultras.org från 1994.
Även tidningarna skrev om det nya fenomenet på läktarna. Bild asromaultras.org
Boys nära att lösas upp under 90-talet
Boys valde sedan att lämna C.U.C.S redan 1984 och till Europacupfinalen på Olimpico fanns åter den röda banderollen, med de fyra gula versalerna, på plats på Olimpico.
-Tyvärr utvecklades C.U.C.S i fel riktning. Det var för många “cani sciolti” (uttryck för medlemmar som man inte kan lita på). Det var folk som utförde rån, låg i bakhåll och gjorde fega påhopp på motståndarsupportrar. Saker som vi inte kunde stå för. Vi har aldrig nekat en fajt och vi är definitivt inga änglar men vi vet vad respekt innebär och därför avskyr vi den typen av beteende, förklarar Pinuccio och Armandino i samma intervju.
Boys var en väldigt kompakt och enad grupp med stort inflytande i curvan under hela 1980-talet, men sedan sker en generationsväxling, och det börjar bli slitningar inom gruppen. Pinuccio och Armandino förklarar.
-Många gånger har vi tänkt på att lösa upp gruppen. Men det skulle vara en för stor smärta att inte längre se Boys banderoll i curvan. Under 80-talet var vi starkare och mer enade. Vi var legender på läktaren. Nu är det annorlunda. En gång ersatte vi vår banderoll med texten “Lavoro in corso” (arbete pågår) för att ge en hint åt gruppen att vi inte var nöjda. På senare tid har det kommit in för mycket folk utan karaktär som bara står och röker på. Under tre veckor 1993 hade vi en banderoll där det stod “Stängt för restaurering”. Vi håller på och rensar upp i gruppen och vi kommer bli starka som vi en gång var.
Ledarna i Boys skulle dock få svårt att få någon rejäl styrning och riktning på gruppen under 90-talet, och i början av 00-talet skulle istället två starka karaktärer ta över styret av den historiska läktargrupperingen, kusinerna Paolo och Guido Zappavigna.
Bruno Conti med Boys i Curva Sud. Bild: asromaultras.org
Ny storhetstid för Boys under 00-talet
Guido var den mer administrativa och strategiska av de två. Han hade ett förflutet som rådgivare i det fascistiska partiet MSI och på 1970- och 80-talet var han en av ledarna i den högerextrema rörelsen “Lotta al sistema”.
Guido startade ett företag som fick namnet “Un amore infinito”, som sålde merch och anordnade resor till bortamatcher i Europa för Romasupportrar. Han drev även en pizzeria som arrangerade supporterträffar, event och andra supporterarrangemang. Boys, med kusinerna Zappavigna i spetsen, blev pionjärer inom Romas supporterkultur att göra business på ultraskulturen. Något som inte föll i god jord hos många av de andra läktargrupperingarna.
Paolo Zappavigna var en känd karaktär från de högerextrema kretsarna i Rom och med sin enorma kroppshydda och blonda rakade hår var han en person som fick respekt bara av sin blotta uppenbarelse.
Det något ostrukturerade och svagt styrda Boys, som Pinuccio och Armandino beskrev under 90-talet, får under kusinerna Zappavignas ledning en tydlig riktning, hierarki och styrning.
Boys öppnar en lokal på Via dei Volsci i San Lorenzo, ett arbetarkvarter strax utanför Roms stadskärna, med en tydlig vänsterprofil. Något som hade kunnat bli problematiskt, men Paolo, som var den operativa ledaren i Boys, var en karismatisk person som kunde bygga relationer i olika läger, och de accepterades i området.
Paolo fick även disciplin på gruppen som under hans ledning agerade som en enhet. Han var exempelvis noga med att se till att inget stök skedde i och runt lokalen i San Lorenzo.
Han beskrivs som en karaktär med flera sidor. En enorm fysik och ett utseende som utstrålar våldskapital, men samtidigt inte särskilt aggressiv i sin framtoning och personlighet. Fascist, men ändå benägen att bygga broar med oliktänkande, exempelvs i lokalsamhället i San Lorenzo. Ledare för en av de mest fruktade ultrasgrupperingarna i Italien med tydliga ultrasideal, samtidigt som han tillsammans med Guido kommersialiserade gruppens verksamhet.
Vid sidan om detta var Paolo även väldigt socialt engagerad. Han initierade flera sociala initiativ för att förbättra lokalsamhället samt hjälpa andra supportrar i curvan, exempelvis ekonomiskt, utan att kräva något tillbaka. Han bedrev även välgörenhetsarbete i Argentina där han stöttade två skolor för utsatta barn. Han bjöd även in aktivisten Estella de Carlotto (som var ledare för gruppen "Las Abuelas de la Plaza de Mayo", som kämpade för att staten skulle hjälpa till att återfinna barn och barnbarn som rövats bort under militärdiktaturen i Argentina) till Curva Sud.
Paolo Zappavigna med Estella de Carlotto.
Fruktad, men även omtyckt och respekterad av rivaliserande supportrar. När Paolo omkom i en singelolycka på sin motorcykel sommaren 2005, 39 år gammal, hedrades han inte bara av de gulröda. Ledare från Lazios Curva Nord var bland de första att besöka Boys lokal i San Lorenzo och lämna blommor och ett foto. Gianluca Tirone, som var programledare för radiostationen “La voce della Nord” beskrev Paolo på följande sätt i Radio Spazio Aperto:
“Jag har haft förmånen, för vi pratar verkligen om en förmån här, att få lära känna Paolo. Han var generös, öppenhjärtlig och ärlig. Han var en romare.”
Dessa egenskaper gjorde att Paolo var omtyckt av många oavsett klubbsympatier eller politiska åsikter. En av dessa var Francesco Totti, som tillsammans med Antonio Cassano, närvarade på Paolo Zappavignas begravning för att hedra minnet av “Zapata” som han kallades av sina vänner.
Cassano hedrar Paolos minne med hans son Nico.
Efter Paolos tragiska bortgång uppstod ett maktvakuum både i Boys och i Curva Sud. Hårdare lagar och regler ledde till att många supportrar fick Daspo (förbud att se sportevenemang) vilket även det försvagade ledningen och styrningen av Boys.
Ingen ny ledargestalt har fyllt tomrummet efter Paolo Zappavigna, som av flera, däribland polisen som arbetar med att kartlägga Curva Sud, benämns som "den sista ledaren av Curva Sud".
Men Boys som ultrasgrupp är i allra högsta grad aktiva och förra året firade de sin 50-årsdag med pompa och ståt, i området Pietralata i nordöstra Rom.
Supporterkartan i Curva Sud har ändrats otaliga och åter otaliga gånger sedan Antonio Bongi och hans vänner ville driva på utvecklingen av supporterkulturen kring Roma 1972. Samhället har förändrats drastiskt, många generationsväxlingar har skett i curvan, men en konstant har alltid varit närvarande. Ibland mer inflytelserik och ibland mindre, men oavsett, har banderollen med de fyra gula versalerna på den röda bakgrunden alltid klätt “il muretto” på högra hörnet av Curva Sud. BOYS - Le furie giallorosse.
Boys firar 50 år vid AS Romas sida: Foto: Romatoday.it
Källor
Romatoday.it: I 50 anni dei Boys Roma della Curva Sud
Corriere Della Sera:Dai gruppi della Sud ai cani sciolti giovanissimi, violenti e clandestini
Football, Fascism and Fandoom: The UltraS of italian football, Alberto Testa, Gary Armstrong
asromaultras.org
TIFO-net: Paolo Zappavigna il tifo e la destra di Roma
TIFO-net: Addio Paolo il tifo di Roma piange un figlio
