Kan detta vara början på slutet för The special one?
Hur länge har Mourinho råd att rada upp dåliga resultat innan fansen vänder sig emot honom? Och är det Mourinhos fotboll som är på väg att dö ut i den moderna fotbollen? Eller är vår trupp för tunn som Mou har påpekat fler än en gång? Eller är det en blandning av båda? Frågorna är många och jag försöker reda ut några av de med mina egna tankar.
Jag har sedan dag ett ställt mig bakom värvningen av Mourinho och tyckte detta kunde vara steget att ta mot att bli en storklubb att räkna med. Tyvärr har jag den senaste månaden vänt i ämnet och börjat ställa mig frågan ifall detta verkligen är vad vi behöver? De senaste veckorna har vi sett en rad av svaga reslutat och då färskat i minnet är insatsen nu senast mot Spezia i helgen. Enligt många var det en kavalkad av målchanser som radades upp men trots detta så fick vi inte in bollen i nät utan det krävdes en karatespark i Zainolos huvud för att vi skulle få en straff och kunde avgöra från 11 meter i 99e minuten. Jag håller med om att det var en anstormning i andra halvlek av Roma men det var också ett decimerat Spezia på 16e plats som vi mötte. Det jag däremot tyckte mig skönja denna match likt många tidigare är avsaknaden av offensiv flexibilitet och olika kombinationer som rullas utan det man helt och blint förlitar sig på är inviduella prestationer. Matchen som spelades var till stor del Pellegrini och Zainolos förtjänst att vi lämnar med 3 poäng och rullar hemåt mot huvudstaden med ett "godkänt" resultat. Men prestationen och resultatet tyckte jag ställde mig en enda fråga som har grubblat i mig ett tag och det är "Är verkligen Mourinho rätt man för detta Roma"?
För att gå tillbaka till i våras och när Mourinho presenterades av Roma så kände jag en eufori och att vi gick en ljus framtid till mötes, nu har det alltså gått 10 månader och jag känner redan att mitt förtroende sviktar. Det som jag kände för 10 månader sedan var att vi fick in ett stort namn som kunde locka stora spelare, det jag också kände i samma veva var att det nu kom en tränare som hade en hunger att visa Italien och hela världen att han inte alls var slut som coach och att han hade ytterligare en växel att pilla i, det vi har sett hittills är något helt annat. Det började som alltid när man får en ny tränare med att man vinner de matcherna som står och väger och det verkar som att allt bara ska rulla på som på räls men sen kom första förlusten med Hellas Verona borta 19e september 3-2. Det började som alla andra matcher hade gjort i inledningen av säsongen och allt såg ut att vara frid och fröjd, Pellegrini stänkte in 1-0 och man tänkte att det blir ytterligare en vinst på kontot men så fel man hade. Hellas Verona kom tillbaka och vände till 2-1 innan det blir 2-2 men lika fort efter det gjorde Hellas 3-2. Första lilla sprickan i Mourinho båten hade skapats utan att man såg något. Man följde upp detta med en ganska kramapktig vinst mot Udinese som var matchen innan derbyt. Denna match kommer jag inte gå in på närmre i detalj för jag blir alltid lika förbannad och besviken på när vi förlorar en derbymatch men vi kan sammanfatta det med att vi inte vann denna match heller. Och någonstans var det just detta som "The special one" hade tagits in för, att vinna mot topp 6 lagen och bygga en vinnarmentalitet som var Fonsecas stora problem. Det skulle också visa sig att just detta skulle även vara Mourinhos stora problem och hoppar vi några veckor så var det dags att möta en Juventus som hade inlett säsongen väldigt dåligt, och för en gång skull tyckte jag att vi hade stor chans att vinna även på bortaplan, och med hela matchen spelad så var vi också det bättre laget men på något sätt stod det ändå 1-0 till Juventus på reslutattavlan och en missad straff i protokollet.
Detta är något som vi har sedan levt med efter denna period och det var samtidigt där allt börja vända för Mourinho och smekmånaden tog slut. Bottennoteringen för hela säsongen hittills vill jag påstå är när vi förlorade med 6-1 borta mot Bodö Glimt och Mou slängde sig med orden att det är såhär det blir ifall vi har så dåliga gubbar på postion 13,14,15 osv. Men skulle verkligen den gamla Mourinho förlorat med 5 kassar borta mot ett norskt motstånd för 10-12 år sedan? Jag tror faktiskt inte det.
Det som jag trodde var ett land som var emot en fotbollstränare och en fotbollstränare som inte trivdes i detta regniga och ganska gråa land har visat sig vara en ganska gammal stofil som inte verkar ha hängt med i utvecklingen i fotbollen de sista åren. Hur mycket det än smärtar mig börjar jag faktiskt tro att de som följer den engelska bollen har till stor del rätt i vad som sägs om Mourinho. Det som en gång var Mourinhos stora grej att "sätta ett stabilt försvar" och bygga därifrån har idag visat sig vara en såkallad Hawaii-fotboll där vi kan släppa in 6 bollar mot Bodö eller varför inte 3 mål borta mot Venezia och samtidigt ha en helt fantasilös fotboll framåt. Jag kan självklart hålla med om att vi har en för svag trupp för att slåss om Champions Leauge platser men samtidigt så tycker jag att vi har en bättre trupp än att vi ska spela lika mot Genoa eller för den delen förlora mot Venezia.
Nej vet du vad det kanske trots allt var bättre förr och att man kanske ska byta tränare så att minnet av Mourinho från tiden Italien får vara den tränare som vann trippeln med Inter och kallades för The special one? För jag är inte säker på om vi är rätt lag för Mourinho eller om Mourinho är rätt tränare för oss längre. Utan jag lever på gamla minnen och jag saknar i vilket fall Rudi Garcia på vår sidlinje!
