Kan pandemin ge mer passion till fotbollen?
Dagen är här, nu ska äntligen spelschemat för säsongen släppas. Romas matcher börjar radas upp och vilka lag vi ska möta i vilken omgång. Jag hinner inte mer än ögna igenom listan innan telefonen ringer och den som ringer är Danne. Innan jag ens säger hej är det så att han nästan skriker ut ”I vår åker vi till Rom igen och jag har redan spikat matcherna det blir två raka hemmamatcher”. Jag försöker säga att hösten lockar men han är fast besluten att i vår ska vi ner och vad ska kunna stoppa oss?
Som sagt för ett och halvt år sedan i runda slängar så satt vi och planerade nästa resa till Rom och vi skulle äntligen ner igen och se Roma på plats mot både Verona och Inter. Det skulle bli en perfekt vecka i slutet av april när våren har börjat gå över till försommar i den italienska huvudstaden. Jag kunde redan se framför mig hur vi skulle upprätthålla vår tradition som vi alltid har. Detta är att åka till hotellet och slänga in väskorna för att genast ta sig vidare och avnjuta varsin cacio e pepe och dela på en flaska vin på Piazza Navona. Sedan skulle veckan som alltid fyllas med att upptäcka nya delar av Rom och även de saker man redan sett fler än en gång. De traditionella sevärdheterna som Spanska trappan, Vatikanstaten och Villa Borghese. Men samtidigt ville vi utforska nya delar och nya sevärdheter. Det finns stora delar av Trastevere kvar att se, planen var att vi skulle ta tåget ut till kusten och se Danieles hemstad Ostia. Som sagt det fanns så mycket vi skulle göra på denna veckan men vissa saker är heliga som att vi alltid äter en frukost intill Colosseum, äter åtminstone en middag i Trastevere och att vi alltid äter glass vid Pantheon.
Om vi förflyttar oss från hösten 2019 till februari 2020 och diskussionen började med var vi skulle flyga ifrån, var vi ska bo och allt det andra som alltid ska planeras. Men det började ryktas om ett nytt virus från Asien som slagit ut hela Wuhan men det ska väl inte drabba oss tänkte vi. Vi hade dock lite is i magen med bokningen bara för att avvakta hur det hela utvecklade sig och med facit i hand så var det tur de. Februari blev till mars och helt plötsligt kändes det som att Europa stod i brand och fotbollsliga efter fotbollsliga började lägga ner sin verksamhet för stunden och man förstod att det fanns viktigare saker i livet än fotboll. Men samtidigt så försvann vår planerade resa oss ur händerna och allt jag kände var en uppgivenhet och vi hade inte varit i Rom på två år på grund av olika anledningar.
Sedan allt detta har det gått 1 år och läget är fortfarande liknande, skillnaden är att fotbollen spelas men framför tomma läktare och man får nu se den från sin egen soffa istället med 65 000 likasinnade. Just detta vet jag inte hur jag ska ställa mig till eftersom det saknas både passion och puls i de stora matcherna utan publik (med vissa undantag). Även jag har svårt att hitta den där gnistan när de viktiga matcherna ska spelas när man hör varenda ord som spelarna säger och man kan se att den där sista brinnande blicken saknas i spelarna som enbart kan tas fram av publiken som eldar på.
För att citera en stor fotbollspodd så är det hatet och antagonismen som är den största delen som gör att fotbollen är så känsloladdad och utan just hatet så kan man heller inte ha den där gränslösa kärleken till ett visst specifikt lag. Men om vi ska se det positiva så kommer det komma en dag när publiken är tillbaka på läktaren och jag hoppas och tror att passionen kommer vara ännu större då man längre inte kommer ta detta för givet. Som i alla relationer så måste man ibland påminnas om att man måste lägga manken till för att upprätthålla kärleken och inte hamna i vardagslunken. Jag lovar att jag aldrig igen kommer ta varken Roma eller fotbollen för given en gång till och när vi väl får gå på fotboll igen kommer jag stå där på Olimpico salongsberusad och härja som aldrig förr. Men det ska sägas att det går inte en enda dag utan att jag tänker på Rom och Olimpico och pulsen som är på arean när det är fullsatt. Det enda jag nu önskar är att få stå inför match med nerverna utanpå kroppen och sänka en Borghetti och sjunga igång stämbanden. Allt jag vill är att vakna upp ur denna mardröm och åter igen få åka ner till Rom och få se laget i mitt hjärta att spela fotboll!!
