KRÖNIKA: Jag säger inte att Mourinho borde få sparken - men…
Hörreni. Allt ser verkligen inte bra ut.
De dryga tusen Bodø/Glimt-fansen på Olimpico ikväll hade en stor banderoll med sig in. På den? Två siffror, 6-1.
Siffror som såklart inte var helt osmärtsamma att se för hemmapubliken. Men också siffror som Roma, med en nästan ordinarie elva, skulle ta gruvlig revansch på.
Utfallet? Pyspunka. Igen.
Roma spelade lika 2-2 och återigen gick jag vilse i katakomberna på jakten efter stora glädjeämnen i detta Mourinho-lag. Anfallet går för långsamt, Zaniolo har fortfarande en hel Via Appia kvar till storformen & bakåt kan gamla IFK Norrköpings-backar ha lekstuga mot våra miljonvärvningar. Nej ni. Bodø är inte vår favoritmotståndare.
I ligan - som jag tror vi prioriterar högre än ECL - går det heller inte helt klockrent. Visst vi är fortfarande med i racet om CL-platserna - ni vet den där Europaligan vi faktiskt borde bry oss om - men laget saknar spets och udd. Abrahams måltorka är symptomatisk och av nyförvärven är det egentligen bara Rui Patricio som övertygat. Segrarna mot topplagen fortsätter lysa med sin frånvaro och anfallet klickar i otakt. Alltjämt. Nu säger jag inte att Mourinho borde få sparken men något måste hända. Något måste till för att Roma ska gå igång, helst innan januarifönstret.
Till sist. Man ska inte dra för stora slutsatser av en match i Conference League och så. Men. Efter förra chocken mot de (överlägsna) norrmännen satte Mourinho flera spelare på läktaren. Gör han samma efter idag står vi med endast primavera-spelare tills på söndag? Så bred är truppen just nu.
