KRÖNIKA: "Jag vet inte om den här Roma-hajpen är nyttig - men nu åker vi"
Fullsatta träningsmatcher, tiotusentals fans som välkomnar stjärnvärvning på stjärnvärvning, stortalanger som trivs och inte ett enda korsband är draget såhär långt.
Jag vet inte om jag varit med om en sådan här kolossal Roma-hajp tidigare. Jag vet inte om den är sund. Men jag vet att den är här.
Det ska också sägas. Någonstans inuti mig finns det förstås en medvetenhet över allt som kan gå fel. Roma har en tendens att dra på sig skador, domarvrede och alla möjliga typer av bekymmer när det väl börjar gälla lite. Så visst, det är mycket möjligt att vi börjar säsongen med 0-0 och långtidsskador i mängder.
Men. Med det sagt måste vi också få passa på att njuta. Roma just nu, precis innan avspark av Serie A 22/23, är en klubb i harmoni. Det är en klubb som kommer till en ny säsong med en titel i bagaget. Och det är ingen simpel Fiat Panda som Conference League-bucklan skumpar runt i. Nej, Roma börjar alltmer formas till en riktigt spännande sportbil som faktiskt visar betydelsen av en titel. Conference League var bespottad när den lanserades och fortsatte vara bespottad hela vägen in till slutspelet, men sen hände något.
I Roma-lägren insåg vi att en titel är en titel och Conference League ska räknas in där. Det är en titel som innebär att vi har full rätt att måla en hel stad gul och röd. Kort sagt. Vi fick möjlighet att fira, segervråla, och hoppas på något ännu större. Ordet, bara ordet, "Scudetto" flög plötsligt förbi och in i Roma-fansen igen. Nu säger jag inte att det kommer att ske det här året, eller om fem, men det är ett år där vi faktiskt har fog att hoppas på att kunna utmana på riktigt. Det var inte längesedan Roma var chanslösa i stormatch efter stormatch och vi hoppades att bollen någon gång skulle landa på Dzekos huvud och sen studsa in i mål. Nu är det något annat.
Att Roma den här säsongen har en duglig målvakt, mittbackar som kan klubben, rutin på mittfältet och ett anfall i yppersta Serie A-klass gör mig otroligt förväntansfull för att en ny säsong nu ska börja. Roma-hymnen kommer få Stadio Olimpico att vibrera tiotals gånger den här säsongen och vi har spelare som kommer njuta av det.
Den här sommaren är känslan att Roma har gjort allting rätt. Kan det fortsätta i höst?
Avslutningsvis. Här är tre saker jag ser extra mycket fram emot med den kommande säsongen.
1. Romas offensiv - Zaniolo, Pellegrini, Dybala och Abraham.
Till en början trodde jag att det skulle bli en slags överflödsförbannelse med alla dessa fyra. Nu, efter Shaktar-uppvisningen, landar jag i att den här fyran nog kommer ha roligt ihop. Sen visar det också att vi har möjlighet att både gå full attack, men också rotera på någon av dessa för att få lite mer balans i laget. Defensiven är Romas svagaste del men jag gillar att vi blir lite mer Zeman-lika. Bakom dessa stjärnor finns också stortalanger som Zalewski, Volpato och Afena-Gyan.
Vad var det Zeman sa? Hellre fem mål framåt än noll...
2. Hemmastödet
Jag tror ingen fotbollsintresserad har missat detta. Det kokar i Roma just nu och det märks på Olimpico. Något säger mig att det kommer bli en arena som är jobbig för bortalagen. Får vi ett par segrar med oss i början kan nog verkligen Curva Sud bli Mourinhos tolfte spelare.
3. Stormatcherna
Som sagt. För några år sedan var stormatcherna bara associerat med ångest och ett håglöst Roma. Nu är det annorlunda. Det tyckte jag syntes i derbyna föregående säsong och med en titel i bagaget, och nyförvärv med rutin ska Roma kunna matcha de flesta. Det kommer kort och gott vara rysligt spännande och den sjätte november är det Rom-derby...
