KRÖNIKA: "Kan vi lämna in WO för resten av säsongen?"
Vid halvtid igår fanns ett hopp. En tillstymmelse till tro om att Roma kunde kanske, kanske gå till lagets första europacupsfinal sen 1991. Men, sen hände Roma...
Utöver Nicolo Zaniolos och dennes korsbandsskada var det ett sånär fullt friskt lag som Fonseca fick med sig på flyget upp till de brittiska öarna, kanske första gången någonsin för Fonseca.
Ett lag som dock hade en allt annat än form och "schvung" under sina dojor. Förlusten mot Cagliari i söndags med 3-2 var ju inte direkt en sådan där självförtroendeingivande insats inför en match mot miljardklubben Manchester United.
Detta till trots, det såg ut som det var ett taggat och inspirerat Roma som insett vikten av den här matchen, inte minst för fansen som gav en uppbackning i världsklass hemma i Rom. "Vi står bakom er ikväll" var det tydliga budskapet utanför Trigoria och under de första fyrtiofem så visade spelarna att de brydde sig om detta, att de tänkte göra det för fansen. Spelarna, inkl Dzeko, sprang och slet. Det fanns ett duellspel. Vi gjorde till och med mål, två gånger om! Hemma väcktes hoppet. Skulle vi få en plats i Gdansk, eller i alla fall tro på det en vecka till!
Detta också trots Romas eviga skadeförbannelse som knackade på dörren redan efter två ynka minuter då Jordan Veretout drog baksidan.
Den där skadeförbannelsen ja, sen vi rev kapellet på Trigoria har det blivit nästan parodiskt och igår slog vi något slags rekord i antal skadetvingande byten när både Pau Lopez och Leonardo Spinazzola tvingades utgå innan det spanska domarteamet visslat av för halvtidsvila.
Men sen då, visst vi borde kanske känt av det här på förhand. Halvtidsvilor och andra halvlekar har en tendens att bli usla för det här Roma men ändå, vi ledde ju med 2-1 mot Manchester United och det såg faktiskt helt okej ut. Inte skulle vi kunna bli lika utklassade nu som den där ökända 7-1-torsken?
Men jodå. När vi inte trodde att det fanns möjlighet för en trupp att bjuda på mer spagettiben så kom den här halvleken. Onekligen hade spelarna mer mjukglassmentalitet kvar att erbjuda och när vår backlinje spelade som att vi pressade på för ett ledningsmål i den 85:e är det svårt att hålla tillbaka mot ett kontringsvasst Manchester United. Ridån drogs ner framför ögonen och det tämligen abrupt. Det som sved allra mest, hur det lilla lilla hoppet om en cuptriumf hade väckts där hemma framför tv-apparaterna.
Nu visades tydligt att Fonseca inte är den som ska hålla i taktpinnen efter den här säsongen. Ska Roma fortsätta utvecklas krävs segrar mot lag av någon slags kaliber och det verkar inte Fonseca ha i sig. Oavsett om det beror på brist på Fonsecas egen erfarenhet, brist på kemi mellan Fonseca och spelartruppen eller för den delen en spricka mellan klubbledning och tränarteam så är det tydligt att det här inte håller längre. Fonseca kommer säkerligen lyckas i någon annan klubb men inte i det här Roma som är i stort behov av en renovering och inte minst, rejäla investeringar i rehab, prehab, häxkonster och allt annat som kan hålla skadorna borta från den här truppen.
Nu viftar vi vit flagg för den här säsongen. Jag funderade på om det går att lämna in WO för resten av den här säsongen för det är inte mycket som talar för några mer poäng eller mål vare sig hemma på Olimpico eller någon annanstans.
Men, det finns en sak kvar på den här säsongen. Lazio den 15:e maj. Gör det för fansen!
