KRÖNIKA: Som jag saknar dig De Rossi
En oktoberweekend i Venedig. Visst låter det som en fin helg. Inte för Mourinho.
Det blev ännu en sådan där match. En match som vi kastar i Venedigs kanaler.
Domarbeslut helt åt fel håll och en laginsats som lämnade mycket att önska. Det här Roma saknar mycket och varje gång jag ser det här laget går det inte att tänka annat än att det här laget behöver en fullskalig fanbärare. Pellegrini kanske växer in i den kostymen. Mancini har den ibland. Men som idag. När allt går emot. Var är Daniele De Rossi?
3-2 slutade det och sett till de sista minuterna och Venezias dunderchanser ska vi nog vara glada att det stannade där. Visserligen var det som sagt ett par tvivelaktiga domslut men det är inte där vi faller idag. Än en gång är vi för uddlösa framåt och för slarviga bakåt. Det fanns en period i slutet av den första och i början av den andra där det kändes som att vi kanske kunde lösa det här ändå. Sen föll vi tillbaka, och sköt i ramen. Igen. (Roma toppar statistiken över stolpträffar i årets Serie A. 9 stycken och Abraham har stått för 4 av dessa.)
Tillbaka i gamla vanor som har gett oss 1(!) seger på 1 månads fotboll - och den segern kom med nöd och näppe tack vare ett drömmål från Pellegrini.
Den tuffa månaden har verkligen blivit en mardrömsmånad för Mourinho. 12 mål insläppta. 5 mål framåt. Och som sagt, en enda seger.
Nu tror jag inte det är läge eller rätt att ge foten åt Mourinho. Han och Pinto bör få tid att bygga det här projektet men något behövs.
Spolar vi tillbaka tiden ett par år hade svaret varit Daniele De Rossi. Tyvärr är de dagarna över nu men jag vägrar tro att det här laget hade stått för samma håglösa insatser med Daniele De Rossi på plan.
Mourinhos gnäll på domarna verkar inte hjälpa. Oj, oj vad jag saknar dig idag Daniele De Rossi!
