Roma - Atalanta1 - 1
Roma - Atalanta 1 - 1 med lite mersmak efter den andra halvleken
Nej, det var inte så att vi förtjänade att vinna matchen sett till de hetaste målchanserna, men efter Gosens utvisning i den andra halvleken så visade vi för första gången på evigheter att vi hade lite glöd i laget.
Panik utspelade sig när jag under kvällspromenaden med frugan fick ett samtal från min juventinovän som skulle lägga ett bet på vår match och jag då insåg att jag skulle missa mina första minuter på en romamatch på jag tror flera decennium för jag utgick för att det var sen avspark. I ärlighetens namn grämde jag mig inte särskilt mycket och när väl tv:n slogs på var det fortfarande 0 - 0 efter ca 20 minuter. Ok, resultatmässigt, men hur det var spelmässigt hade jag förståeligt inte en susning om. Knappt hade jag hunnit sätta mig tillrätta i soffan innan Gosens ångade fram på sin vänsterkant och slog ett lågt inlägg som Malinowsky smällde upp i nättaket bakom Pau Lopez trots att det fanns tre romaspelare runt målskytten. Atalanta fortsatte sitt spel, med smartness, list, rörelse och fantasi. Vi liknade mest det gamla ishockeyspelet där spelarna rör sig på ett mekaniskt sätt i förutbestämda fåror. Skottstatistiken efter den första halvleken blev 0 - 7, men det fanns trots allt en tiominutersperiod där vi hade om inte ett tryck så i alla fall bollen under kontroll på offensiv planhalva.
Av det lilla jag såg av Calafiori så var han faktiskt rörlig och kom upp mer än tidigare matcher på sin kant, men frågan är om han inte kommer att passa bättre som mittback än ytterback. Han påminner rejält om Romagnoli när han var hos oss, lite osnabb och stabbig och med ett vacklande självförtroende.
Mycket riktigt så blev den unge vänsterbacken utbytt i paus mot Bruno Peres och frågan var mest varför. En sak som irriterat mig under säsongen är att alla spelare verkar så fruktansvärt rädda för att gå framåt och för ett ögonblick strunta i alla direktiv, uppspelspunkter och bolltrillande. Jag önskar att vi någon gång bara kunde släppt handbromsen och kört allt vad tygeln skulle hålla. I den andra halvleken skulle vi komma att lossa handbromsen, inte släppa den, och det var gott så i alla fall. Efter några tidiga offensiva försök i den andra halvleken tvingades Villar att trippa en Atalantaspelare strax utanför vårt straffområde och den efterföljande frisparken i muren gav oss förhoppningar. Andrum kanske behövdes, för man kunde tydligt se en argumentation mellan Mancini och Pau Lopez och jag kan oavsett vad det gällde ha sympatier för spanjoren som aldrig verkat ha blivit uppskattad av sina medspelare. Aldrig ens en high-five efter bländande ingripanden, utan han har mest på Ior-stämpel på sig, ensam, dyster och övergiven. Mkhitaryan fick äntligen fart under skorna och hotade flertalet gånger, bland annat efter en vändning smällde han iväg ett vänsterskott strax över ribban. Vi var på gång, men vi måste tacka den inbytte Muriel för att han inte dödade matchen då han missade öppet mål efter framspelning från Zapata. Gosens drog på sig ett andra gult kort efter att ha stämplat Veretout på vristen. Domare Calvarese var märkligt nog tvungen att konsultera med VAR-rummet och det verkade mest som att han helst inte ville dela ut ett andra gult till tysken. Dzeko brände av ett skott över och när hela Atalataförsvaret och mittfältet märkligt nog tillät sin före detta lagkamrat Christante att driva upp bollen i stort sett hur långt som helst hade den inte gjort sin hemläxa. Kanadensitalienaren stänkte in bollen lågt förbi Gollini från distans och hastigt och lustigt hade vinden vänt i totalt motsatt riktning.
Med kvarten kvar ersattes Villar, som riskerade en kompensationsutvisning, av Carles Perez, vilket medförde att Pellegrini fick ta ett steg ner i banan. Pellegrini hittade fram till Dzeko som i hyfsat fritt läge dessvärre sköt rakt på Gollini. Christine hade efter utvisningen klivit fram lite mer och stöttat upp mittfältet och Atalanta med Gasperini hade gjort sitt ”move” när Zapata ersattes av Toloi. Fonseca ville vinna matchen och satte in Mayoral i stället för Mkhitaryan och spelade därmed med två renodlade strikers. De avslutande minuterna blev dramatiska där först Dzeko nickade över och sen Perez för en gång skull kom i perfekt läge med sin vänsterfot, men Gollini räddade för att sen se bollen fara över till andra sidan och en Atalantaanfallare krokades av Ibanez som direkt varnades av Calvarese utan att denna gång konsultera med VAR. Man vet därmed var i näringskedjan vi befinner oss. Utvisningen spelar ingen roll då Ibanez blir avstängd i nästa match, men jag tror han skulle vilats ändå för om en vecka ska vi fara till Manchester och då vill Mister säkert ha så friska ben som möjligt om vi ska ha någon chans över huvudtaget.
Säga vad man vill om Dzeko och att han tjänar väldigt bra med euros, han är fortfarande en väldigt skicklig fotbollspelare. Fonseca och hans fotboll kan vara väldigt vacker, men pragmatisk och effektiv är den inte. Pellegrini, jag blir inte klok på honom och han är väldigt svårplacerad i dagsläget. Kanske en bister äldre man kan hitta en position som ha kan blomma ut i? Slutligen är frågan om Gollini är något för oss nästa säsong och jag är och blev inte helt övertygad.
Forza!
