Roma - CSKA Sofia 0 - 0 efter en skämmig hemmainsats
Efter två riktiga målchanser för vardera lag under en och en halv timme var det en befrielse när domaren blåste av en totalt intetsägande match. Fonseca passade på att byta ut i stort sett hela laget och bland annat så fick Smalling göra säsongsdebut. Märkligt nog så var det de spelare som spelat oftast som syntes, men också ville mest. Spinazzola och Mkhitaryan försökte skapa under den första halvleken för att sen bli utbytta i paus.
Det är tydligt hur obetydlig denna Kalle-Anka turnering är en Covid-säsong som denna, noll och ingenting. Detta förringar dock inte den svaga insatsen och inställningen som flertalet spelare uppvisade i kväll.
Roma inledde de första minuterna lite hoppfullt, men efter att Smalling i minut 4 haft en boll i nät, men som korrekt avvinkats för offside tappade vi allt under en tiominutersperiod. Sofia pressade högt och vi hade många nonchalanta spelare som lade passningar med millimetersmarginaler. När Sofia hade boll kunde de väldigt enkelt sprida ut vårt lag med några enkla kortpassningar och sen en spelvändning. Spinazzola var väldigt framgångsrik med sina utmaningar och kom förbi gång efter annan. Tyvärr var Mayoral lika ensam i straffområdet som en panelhöna på en dansbana. Smalling var dock väldigt stabil och nickade bort typ alla försök till inspel som Sofia gjorde.
Vårt ”anfallsspel” var oorganiserat, oengagerat, tempofattigt, stillastående och allt som oftast var det ett enda långt enmansföretagande och då ska man lägga till att bortalaget ingalunda var extremt defensiva. Mkhitaryan hade efter växelspel med Villar en volleylobb i översida ribba, annars fanns det inget att rapportera i målchansväg efter den första halvleken. Kumbulla hade lite problem i den första halvleken med sitt korta passningsspel, men spelade upp sig i den andra halvleken. Bruno Peres fick gult kort efter spelsabotage precis innan paus och man kunde konstatera att trots att vi fick till en hel drös med hörnor (alla utåtskruvade) så var ingen av dem farliga. Oräkneligt antal felpassningar från båda lagen gjorde att matchen blev som en synnerligen svårsvald tablett få ner. Endast de tappra stannade uppe för att se halvlek nummer två.
Ersättarna för Spinazzola och Mkhitaryan var Karsdorp och Pedro. Bruno Peres fick därmed byta till vänstervinge och Karsdorp gick till höger. Bortalaget borde tagit ledningen i minut 50 när de i fritt läge från några meter först nickade rakt på Pau Lopez för att sen skicka bollen högt över på returen. Nu hade Bruno Peres helt plötsligt fått hybris och provade skott efter skott då han vikit in från vänsterkanten. Resultatet var att vi tappade boll och åkte på omställningar. Villar transporterade boll och tog oändligt många tillslag likt en junior och dödade alla möjligheter till effektiva avslut. Dzeko löste av Mayoral med 20 minuter kvar och precis därefter fick Sofia ett fritt läge, men Pau Lopez stod trygg och parerade. Carles Perez hade en tung kväll och fick lämna plats för Pellegrini som nästan direkt samspelade med Pedro och drog på ett skott som enkelt räddades av bortakeepern. Karsdorp fick gult kort efter en vårdslös tackling och strax därefter var det åter samarbete mellan Pellegrini och Pedro där den senare kom ut ur vinkel, men på hans inspel satte backen nästan bollen i eget nät. Med minuter kvar började så hemmalaget bli desperat och lämnade oceaner bakom sig för motståndet. Vi ett sådant tillfälle gjorde domaren sitt enda tydliga misstag i matchen när han blåste av en Sofia-kontring när de var 3 mot 1 för att ge Villar gult kort. Dzeko hade sen en dubbelchans ur snäv vinkel, men båda försöken täcktes bort av målvakten och några backar. Med i svängarna hängde dock ingen efter Pedros listiga löpning och inspel, inte ens Dzeko som från 3 meter sparkade ett klassiskt hål i luften när målet stod vidöppet.
Om man skulle likna Romas mittfält med en motor, så var det verkligen ingen turbo där inte. Inte heller fyrtakts-, tvåtakts- eller ens en gräsklipparmotor eller symaskinsmotor. Det var som en handjagare med rostiga skär som stått ute över vintern. Christante och Villar skapade noll och ingenting utan var sävliga, slarviga och omständiga och mil ifrån en plats i förstaelvan. Mayoral gjorde återigen en blek insats, men vad vill vi att han ska göra? Sno åt sig bollen och dribbla av 5 - 6 motståndare? Han fick en chans, ett nickläge efter pass från Fazio, men den seglade högt över målet.
Fonseca var inte tydlig med vad han förväntade sig av spelarna, för det var verkligen en insats som lämnade hur många frågetecken som helst och endast några få utropstecken. Hur skulle vi anfalla? Vad det mening att spelarna skulle gå upp med bollen och sen passa den bakåt? Jag är inte för en massa byten av tränare, men man måste väl ändå kräva mer än det som presterades? Att som spelare lunka omkring och inte ens försöka mer än sista 5 - 10 minuterna är inte godkänt.
