Roma due, Lazio zero.
Efter en minst sagt knackig säsong så skulle Roma ändå visa någon slags grinta och visa upp det så fina spelet som var så framgångsrikt i början av säsongen.
Jaha? Det var väl på tiden att vi fick se det där så härligt offensiva Roma i det här derbyt, som jag och vi romanisti behövde den här segern.
För inför matchen och inför ett Derby della capitale spelar det ingen roll vem som tränar laget, vilka som spelar i laget, och inte heller vem som ska träna laget nästa säsong.
Det handlar om att vinna matchen för fansen och för staden Rom. Och för Fonseca trots allt.
Matchen då? Vi måste prata om Ebrima Darboe (igen). Hur han helt orädd spelar sitt första derby, lugnet och självförtroendet han besitter kan nå oerhört långt. Hur han egentligen dirigerar det där mittfältet helt på egen hand, kom ihåg, bara 19 år.
Och när han behövs som mest, absolut jag vet folk har räknat ut honom men som han kliver fram igen, som så många gånger förr.
Dzeko- Acerbi 1-0, "gammal är äldst". Den referensen går också att dra när det faktiskt är Pedro som avgör det här derbyt tillslut.
Men det gör fortfarande ont långt in i själen att den här matchen spelades utan publik, utan Curva Sud. Utan någon slags stämning.
Något som gjorde mig glad var dock att det hade samlats ihop ungefär 50.000 virtuella biljetter till den här matchen, och spelarna var tydliga med sitt budskap efter matchen. Den så fina bilden med hela laget framför Curva Sud med texten "mai sola" på tröjan.
Men låt oss hoppas att det här var det allra sista derbyt vi upplevt utan publik.
Sempre forza Roma.
