Roma - Fiorentina2 - 1
Roma - Fiorentina 2 - 1, ”It takes two to tango…”
I en betydelselös match som hade stor betydelse vann vi efter två hemmastraffar i nät av Veretout, men det största intrycket gjorde nog Iachini på Fiorentinabänken som har spelare som Ferraribilar, men som kör dem som lådbilar.
Fonseca körde vidare med sitt 3 - 4 - 2 - 1 system som på de senaste fem matcherna gett fyra vinster och en oavgjord, när kommande säsongs hemmatröjor presenterades som brukligt under innevarande säsongs sista hemmamatch. De är faktiskt ganska snygga enligt min mening. Zaniolo fick som tidigare efter sin korsbandsoperation starta från bänken, men Bruno Peres däremot hade fortsatt förtroende att starta från Fonseca. Under de inledande tio minuterna visade det sig att båda lagen satsade på en passningsorienterad fotboll med den skillnad i det defensiva spelet där bortalaget bara föll hemåt och valde att inte sätta någon form av press, medan hemmalaget pressade högt som vanligt. Det var inte en sömnig inledning, bara riktigt tråkig. Bruno Peres lyckades i den 12:e minuten med en felpass och Fiorentina ställde om kvickt, men det slarvades med passningarna och så var den chansen borta. Pellegrini, som senare i matchen åkte på en riktigt elak smäll i ansiktet trillade väldigt lätt i den 17:e minuten och vi fick ett hyfsat frisparksläge dryg 25 m från mål. Kolarov bombade den i muren till hörna och på den hörnan skulle vi köra en kort variant, men det blev totalt misslyckat. Slutligen gick bollen till Diawara som ”sköt” ett skott som sakta rullade några meter förbi bortamålet. I bortalaget fanns bl.a. Ribery och Chiesa, men den senare fick spendera hela matchen med att försvara och hålla koll på Spinazzola. Iachini valde alltså taktiken från 1950-talet med att endast spela på motståndarnas misstag, vilket i alla fall jag tycker är väldigt märkligt. Än märkligare måste det vara av klubbledningen som har anställt honom då laget har en väldigt låg medelålder, flera väldigt lovande spelare och ska bygga en ny stadion. Man vinner inga pokaler med det spelet och inga fotbollshjärtan heller. Roma hade väldigt svårt att skapa riktigt farliga chanser via spelet, men vid vårt presspel vann vi ibland bollen högt. Mkhitaryan gjorde det i den 25:e minuten, men hans skott blockerades och Fiorentina fick en omställning som de inte kunde utnyttja. Chris Smalling hade Fiorentinaanfallaren Kouame lugnt i sin ficka hela den första halvleken och i denna matchen saknades inte Ibanez alls. Pellegrini testade ett skott utifrån, men det blev allt för centralt. Tyvärr fanns det ingen rödklädd framme på returen då målvakt Terracciano onödigt stötte ut skottet. När Dzeko har lämnat det centrala området vid mittbackarna och hamnar ute vid någon av kanterna så brukar det vara ett tecken på att allt inte står rätt till. Idag gjorde dock bosniern ett flertal aktioner utanför sitt vanliga revir, men det blev allt som oftast bra ändå då han valde att spela enkelt och inte som vår #10 gjorde. Strax efter sin lilla utflykt på vänsterkanten blev Dzeko fälld i ett perfekt frisparksläge för en högerskytt. Pellegrini steppade fram, men även hans skott gick via muren till hörna. Nu fick jag vatten på min kvarn och tänkte varför inte Veretout fick chansen att lägga någon gång, han har ju tidigare i karriären smällt in några stycken. Nu hade vi etablerat ett tydligt tryck mot bortaförsvaret, men de var ständigt både samlade och organiserade. Spinazzola tog sig förbi på sin vänsterkant, men det fanns ingen/inga rödklädda alerta på det inläggsförsöket. Minuten senare blev det väldigt farligt när Diawara gjorde en felpass på mittplan. Fiorentina stormade fram med flertalet spelare och lite turligt för oss så täckte en av deras egna spelare i offsideposition bort ett försök där Pau Lopez lagt sig ner lite väl tidigt. Som vanligt fick vi ett gäng hörnor och farligast av dem alla var det minuterna innan paus när Veretout spelade Pellegrini kort som i sin tur spelade in till Dzeko som nickade bollen vidare till Mancini sin ”sköt” över i hyfsat läge. Nu joggade de flesta runt och väntade på halvtidssignalen, men inte Bruno Peres som i stället löpte i djupled på en snygg yttersidespassning från Dzeko. Försvararen hade dålig koll på situationen och i stället för att vara följsam så knäade han ner brasilianaren till en solklar straffspark. Veretout som har blivit vår straffläggare sedan Perotti ständigt sitter på bänken och Kolarov bränt två gånger, satte bollen säkert till 1 - 0. Vips så började bortalaget att spela lite fotboll från ingenstans, man blir trött, riktigt trött! I den andra tilläggsminuten av den första halvleken slog Fiorentina en lång skruvad frispark som Pezzella drog i stolpen på volley. Det hade varit riktigt surt om den slunkit in. I den sista tilläggsminuten fick vi en frispark i inläggsläge som sedermera Mancini snyggt nickade in till 2 - 0 på Kolarovs inlägg. Reprisen visade dock att det var solklar offside på vår ”målnickare”. Tur var det nog att vi ledde i paus, för det är ju inte bara tre punti man vill ha, man vill ju ha underhållning med.
Och tro det eller ej så böt Iachini in både Vlahovic och Curtone, men egentligen var det ingen skillnad för det var inte spelarna som var dåliga i den första halvleken för Fiorentina, det var taktiken. Vlahovic började löpa i djupled och rev upp ytor i Romabacklinjen, men det skulle visa sig nästan vara en engångsföreteelse. Fiorentina fick ett frisparksläge som nickades till hörna och redan efter den andra halvlekens första fem minuter hade bortalaget varit mer på offensiv planhalva än under hela den första halvleken. Även vi körde på offensivt, Veretout stack in en boll till Dzeko vars skott blev blockerat och i den 53:e frispelade Spinazzola Mkhitaryan som i friläge chippade bollen över målvakten, men utanför. Fiorentina replikerade med ett skott från Vlahovic som tog ett romaben till hörna. Vi körde vidare med vårt inte så framgångsrika zon-försvar på defensiva hörnor och återigen stod vi som statyer på våra förutbestämda plättar. I senaste hemmamatchen kunde De Vrij nicka in ett mål och idag var det Milenkovic tur. Helt oattackerad där bl.a. Diawara hamnade i den bortre zonen var den främsta ”motståndare” sin egen medspelare, 1 - 1, för dåligt! Även i denna match hade inte Pellegrini varit särskilt framstående och man väntade på ett eventuellt byte mellan honom och Zaniolo. Nu behövde vi inte vänta så länge för i en situation vid offensivt straffområde gjorde inte målskytten Milenkovic någon ansats till att bromas in en smäll i ansiktet på Pellegrini som genast gick i däck med misstänkt fraktur någonstans i ansiktet. Det fanns fortfarande gott om tid och vi började återigen få lite press mot bortaförsvaret. Mkhitaryan letade skottläge, men fick spela sidled till Bruno Peres som tyvärr fick hela foten under bollen och det blev en enkel lyra för målvakten. Minuten efter det passade Spinazzola fram Mkhitaryan som efter en skottfint sköt bollen i insidan av stolpen och ut och på reprisen såg man målvakten få en nagel på bollen vilket ändrade riktning på bollbanan. Nu var det nästan en öppen match, men bara nästan. Vlahovic som var pigg vände och vred i ett bra läge, men hans skott täcktes snyggt bort av Kolarov. Zaniolo kunde vid en omställning passat Dzeko, men valde att gå på eget skott i stället. Så klart fick vi ännu en hörna i situationen och förhoppningar om mål på dessa sjunker för varje missad möjlighet. Trycket ökade mot det ”blåa?” laget och det märktes att Bruno Peres faktiskt gjorde sitt ytterst för att övertyga Fonseca och klubben om ett nytt kontrakt. Efter en lite ”soloräd” föll brassen lätt över ett utsträckt ben med frispark som följd. Äntligen fick Veretout chansen, men som han inte tog den. Lobb, en meter över målet och nu lär Kolarov aldrig släppa någon frispark igen. Med knappa kvarten kvar ersattes Diawara av Christante, som idag gjorde ett bra inhopp. Dzeko nickade en hörna från Veretout utanför och Duncan i Fiorentina sköt ett skott i hyfsat läge både över och utanför. Mkhitaryan fick ge plats för Carles Perez med 8 minuter kvar och helt plötsligt var det Christine som drog upp tempot i spelet och pressen. Efter några hörnor till för hemmalaget blev det rena kaoset i Fiorentinas straffområde. Kolarov överlappade och Spinazzola släppte perfekt. Serben bombade bollen i samma stolpe som Mkhitaryan och ut, men det var inte över där. Dzeko försökte sig på ett skott och även Perez som efter en touch av bollen på domaren sköt ett skott där målvakten gjorde en formidabel räddning men var aningen för het på egen retur som gått ut till Dzeko. Allt hände riktigt snabbt, men bosniern bara klämde till bollen (som smet utanför) och en hundradelen senare mejades han ner av Terraccinao och domaren dömde straff. En väldigt svårdömd situation, men mina tankar gick tillbaka till när Poulsen boxade Marcus Rosenberg i magen på Parken för massor av år sedan. Man får ju inte bara slå eller ”kötta” ner spelare hur som helst. Svårbedömt ja, men domare Chiffi var obeveklig och konsulterade inte ens personalen i VAR-rummet. Straff var dömt och Veretout var säkerheten själv igen från 11 meter mot sitt gamla lag. Nu återstod det endast tre ordinarie minuter av matchen. Farligaste chansen att öka på målskörden fick Dzeko, men han sparkade tröttkörd bara ett hål i luften. Grazie Roma ljöd och nu har vi chansen i nästa omgång att spela hem 5:e platsen som innebär direkt in i gruppspelet av EL utan en massa kval. Våra två återstående matcher är båda i Turin, först mot folkets lag däruppe Torino och sen Juventus. Torino som haft en väldigt svag säsong är redan klara för fortsatt spel i Serie A nästa säsong och Juventus redan klara mästare. Vi borde vinna åtminstone en av dessa matcher, vilket då gör att inget lag bakom oss kan passera.
Många spelare var bra idag svårt att lyfta fram någon specifik. Man kan dock konstatera att både Bruno Peres och Spinazola fungerar avsevärt bättre som vingar än som traditionella ytterbackar. Mancini växer liksom Veretout. Offensivt är Mkhitaryan ett ständigt hot och även Dzeko ska ha cred får sitt uppoffrande slit.
Forza!
