Roma - Inter2 - 2
Roma - Inter 2 - 2, bytena räddade en poäng åt Roma, men det var inte Fonsecas byten…
Efter ledning i paus tappade hemmalaget allt och Inter kunde gå ikapp och om. Sista tio minuterna kom vi dock igen och lyckades rättvist kvittera.
Inledningen av matchen blev synnerligen försiktig från båda lagen och de spelade runt bollen då de ägde den och fokuserade på att ligga rätt när man var försökte erövra den. Det var inte förrän i den nionde minuten som det blev någon tillstymmelse till attack, när Karsdorp kom fram på sin högerkant, men han tvingades till ett glidtacklingsinlägg som Handanovic ensam enkelt kunde dyka ner och skopa in. Roma startade efter hand att mer och mer flytta fram sin press allt högre upp, vilket klart störde bortalaget. Vid ett flertal tillfällen syntes det tydligt att spelarna från det svartblå mittfältet argumenterade, tydligast av alla var Brozovic kroppsspråk som visade på uppgivenhet. Efter 13 minuter kom så en djupledsboll att springa på för Martinez och Mancini där argentinaren kom lite före. Dock kunde hemmaspelaren styra ut anfallaren och dennes skott ur minimal vinkel styrdes enkelt bort av Pau Lopez i hemmamålet till hörna. Den hörnan gick långt och efter några nickar hit och dit blev Lukaku helt fri mot Pau Lopez, men den grönklädda spanjoren gjorde en magnifik räddning precis under ribban ut till hörna. Hörnan i sig blev ofarlig, men Vidal läste enkelt romaförsvarets uppspel och efter passning till Lukaku var det endast Smallings fot som stod i vägen för bortaledning. Inter satsade nu likt oss på en allt högre press vilket de inte behövt lägga några längre stunders videoanalys från tidigare Roma-matcher för att kartlägga. Farligt var det titt som tätt, men i den 17:e minuten snodde Veretout enkelt bollen från från den ständigt gnällande Barella. Nu gick det snabbt, bollen spelades snabbt upp till Dzeko som passade Mkhitaryan, som i sin tur skarvade bollen vidare till Pellegrini. Italienaren smällde snabbt på ett skott som via en liten, men ack så betydelsefull touch på Bastoni ställde Handanovic i bortaburen. 1-0 till hemmalaget och Barella gnällde löjligt på domaren om att han skulle ha haft frispark. Vi var ju också ute efter honom när han spelade för Cagliari, men även om italienaren är en mycket skicklig fotbollsspelare hade man blivit trött på honom även om han spelat för ens eget lag. Vi kändes hur som helst lite mer tekniska och säkrare i passningsspelet, medan Inter verkligen var tunga i det fysiska spelet.
Vi dominerade inte, men vi låg i alla fall på för att om möjligt göra fler mål och Spinazzola provade ett skott som dock bromsades upp av Skriniar och så blev den möjligheten en enkel match för Handanovic. Hakimi, inters vindssnabbe, elegante högerback började allt mer synas i spelet och först slog han ett för långt inlägg, men minuten senare kom han fram igen och letade länge för ett avgörande inlägg, men hemmaspelarna stängde ner alla passningsalternativ effektivt den gången. Bollinnehavet var hyfsat jämnt med kanske ett litet övertag för Roma. Nu svängde detta till inters favör, men när vi stack upp tappade tyvärr vår bosnier bollen allt för lätt. Vidal väggade sig igenom med Lukaku, men hans skott hamnade långt utanför målet bland reklamskyltarna. Darmian hade olyckligt fått en smäll mot överkroppen och ersattes av Young i den 34:e minuten, vilket väntat gjorde inter starkare. Roma hamnade nu i ett 5 - 4 - 1 försvar och försökte sätta bollar i djupled när de erövrades. Young kom fram och slog ett inlägg som Martinez nickade högt över. Sedan ville några patetiska interspelare ha en straff när Vidals inlägg möjligtvis nuddade Smallings hand, men bollen ändrade aldrig riktning, men protesterna fortsatte ändå, löjligt! Strax därpå hade bortalaget en boll inne i hemmanätet, men det var offside med flera meter. Med fem minuter kvar av första halvleken gjorde Villar en grym prestation när han snodde en boll och drev den sidledes ut mot den ena långlinjen. Detta gjorde han i ca 25 meter med en pressande interspelare och väl ute vid sidlinjen chippade spanjoren upp bollen på motståndarens knä och ut till eget inkast, klass! Inter fortsatte och gnälla om det mesta och otroligt nog vek domare Di Bello ner sig några gånger. Roma var nu antipragmatiska och slarvade onödigt med passningsspelet precis innan paus vilket ställde till det några gånger. Lukaku gick onödigt in i en duell mot Smalling där hans förre lagkamrat i Manchester U kunde blivit svårt skadad. Lyckligtvis vek sig foten på engelsmannen bara fastän det kunde slutat mycket olyckligare. Belgaren blev varnad för tilltaget och likaså blev Smalling när han sekunder innan Ibanez borde fått frispark fällde ut bommen och hindrade Lukaku i hans löpväg. Detta var de enda gången som romaspelarna körde ”ringen” runt domaren, något bortalaget praktiserade vid flertalet tillfällen.
Roma hade slutat den första halvleken med naivt passningsspel på egen planhalva i allmänhet och runt eget straffområde i synnerhet. Hade vi tränats av Spalletti, Allegri eller Ancelotti hade detta givetvis varit något som tagits upp av respektive Misters under halvtidsvilan, men även om det gjorde det i det romerska omklädningsrummet vid lunchtid så var dessa direktiv inte tydliga nog när den andra halvleken startade. Young slog ännu ett inlägg mot Lukaku, som denna gång nickade tätt utanför och Dzeko fortsatte att fatta felaktiga beslut vid röda omställningslägen. Inter ökade nu sin press och vi tillät det. Mest alarmerande var väl att ytan framför mittbackarna lämnades vid för våg. Bortalaget ”belägrade” nu hemmalagets straffområde och vid ett av tillfällena kom Spinazzolas fot lämpligt i vägen för ett av Brozovic skottförsök. Man visste inte om sändningen, likt en grammofonskiva, hade hakat upp sig i detta läge av matchen för det såg precis likadant ut mest hela tiden. Romaspelarna körde tiki-taka runt egen box, interspelarna pressade hårt och högt och vann boll. De gånger vi passerade mittlinjen sprang hemmaspelarna ensamma för att sen enkelt tappa boll. Inter öste på och nu kom Mancinis första av två defensiva misstag. Han låg i ryggen på Lukaku, men försökte komma runt honom för att bryta ett uppspel. Belgaren är kanske bäst i världen just i dessa situationer och vände enkelt bort romaspelaren. Karsdorp hade för en sekund ett tacklingsläge på Lukaku innan denne skulle få upp farten, men holländaren fegade som väntat ur. Lukaku stormade fram och serverade Martinez friläge från 5 meter rakt utan för Pau Lopez mål, men denne gjorde kanske sin bästa räddning någonsin i karriären när han släpade med sin ena fot och vi var fortfarande i ledning. Nu trodde väl Fonseca att vi omöjligen skulle kunna släppa in mål, för det var nästan som om vi hade monterat en plexiglasskiva i målet som extra försvar. Nu gick mina tankar mot Christante som varit väldigt stark i sina senaste matcher. Han borde väl kunna ersätta Veretout som sprungit sig trött. Så i den 55:e minuten var Di Bello framme igen, nu gav han bortalaget en hörna när alla som spelat fotboll hade känt av situationen och dömt en given inspark. Spinazzola spelade bollen på Hakimis fot och ut, men som skrivits, det blev hörna. Roma försvarar som bekant med zonförsvar på hörnor, men hur man än vrider och vänder på det kan det inte varit rätt att Veretout ska få Skriniar mot sig. Kvitteringen var ett faktum i och med slovakens nick. Precis när jag satt och funderade över skillnaderna mellan våra högerback och Inters Haimi visade den senare det helt visuellt. Hakimi, som var bortalagets i särklass bästa spelare blev nu ”on fire” och stormade fram längs hela ”sin” högerkant. Avslutet den första gången kunde Pau Lopez tippa till hörna, men minuter senare kunde han inte. Efter fortsatt tryck från bortalaget kunde Brozovic hitta ut till Hakimi som när vi inte hann flytta över drev in i banan och sen urläckert med vänsterfoten knorrade bollen via ribban ner på stolpen mot gräset och upp i nättaket, hatten av! Skillnaderna ligger i att Hakimi inte behöver en tom spelyta att löpa i utan han utmanar sin motståndare och tar sig även förbi denne vid upprepande tillfällen. Fonseca hade nu stått med händerna i fickorna i 15 minuter och inte försökt förändra något. Frustrationen hos hemmalaget var påtaglig och Mancini fick ett gult kort för en förseelse mot Martinez. Nu var det mycket individuella tankefel och man funderade vidare om Mister var nöjd med det han såg. De flesta romanisti var det inte, det kan jag försäkra. Vi försökte åtminstone, men det var nu mest enmansföretagande. Mkhitaryan provade ett skott och Spinazzola ett inlägg som blev på tok för lågt. Vid en hemmafrispark som spelades in i luften gick Dzeko upp i duell mot Handanovic där den senare tappade bollen. Så klart blev det frispark som vanligt i Serie A, även som i nyss nämnda situation anfallaren knappt rörde målvakten (likt en helig ko). En mycket blek Spinazzola blev förståeligt ersatt av Bruno Peres och nu började det hända lite från vänsterkanten. Mkhitaryan testade ett skott, men det försöket flög över målet. Inter gjorde nu som alla andra lag gör i Serie A, nämligen backade och lämnade över initiativet till motståndarna. Bruno Peres sprang snyggt fram längs vänsterkanten och slog ett långt inlägg mot Karsdorp. Tyvärr försökte holländaren passa in bollen förbi Hnadanovic så det försöket blev menlöst.
Nu klev inters hyllade tränare, Conte in i handlingarna och ersatte Hakimi mot Kolarov, va, vilket ”självmål”, harakiri eller hur man vill beskriva det, men för oss gulröda var det bara att tacka och ta emot. När Conte ska stänga matcher vet man att det allt som oftast kommer gå åt skogen. Han sätter ut fällor som hans bundsförvanter själva drattar i. Brozovic testade hur som helst ett skott som inte resulterade och minuter senare ersattes Veretout med Christante med elva minuter kvar. Trycket ökade mot bortastraffområdet och efter ett samspel med Dzeko kunde Christante smälla på ett skott som Handanovic räddade. Länge hade jag suttit och surat över Pellegrinis insats där han var totalt osynlig. Som italiensk landslagsman borde man kunna begära mer, men likt telepati satte Lorenzo äntligen lite fart. Först ett skott som räddades till hörna och sen några läckra samspel. Mkhitaryan rusade ner längs vänsterkanten, men på inlägget var ingen framme. Villar stod sen för två snygga inlägg, på det första sköt först Dzeko och sen Mancini djup inne i bortalaget straffområde, men det fanns en hel skog av bortaben emellan och Kolarov pangade i desperation ut bollen till hörna. De spelade Pellegrini kort till Villar och med sin vänsterfot spelade han in bollen lite på chans, men där dök Mancini likt en kamikazepilot fram och skallade modigt in kvitteringen precis framför Skriniar. Inter hade nu synpunkter på Romas mål, precis som de hade på vårt första mål. Ett himla pipande från bortalaget mot Di Bello var det matchen igenom, vi däremot bara en gång när Ibanez inte fick en rättmätig frispark. Man befarade att vi nu skulle tillbaka till våra skyttegravar, men Inter var tröttkört och vi skapade de enda tillstymmelserna till målchanser under matchens sista minuter. Mayoral ersatte Dzeko med minuter kvar och han spelade smart vid några tillfällen. Hakimi redan nämnd för bortalaget och i hemmalaget kan man inte blunda för Pau Lopez nästan magiska räddningar. Målen bakåt är han totalt chanslös på.
Inför matchen var man var väldigt spänd på om Fonsecas dåliga facit mot de så kallade storlagen skulle brytas eller förbannelsen skulle vila vidare över honom. Tyvärr får man väl sammanfattningsvis konstatera att Fonseca återigen blev handfallen och inte gjorde förändring fastän det var uppenbart att endast fru Fortuna räddade oss flera gånger innan de båda bortamålen föll. Conte, som med sitt team i stort sett tjänar lika mycket ensamma i Serie A som alla andra tränare gör tillsammans agerar, men han gör det ofta med motsatt effekt, att laget blir sämre. T.ex. så fick den läckre Peresic ersätta Marinez i anfallet(?) och inte som kantspelare. Alla vet att kroaten inte vill ha en markerande spelare i ryggen hela tiden, framför allt inte en frustande Mancini. Vidare saknades det mod i hemmalaget, men kanske Mister resonerade att han inte ville trötta ut laget för mycket i inledningen av matchen och sparade energi mot slutet. Visst ingav Fonsecas byten där Bruno Peres och Christante välbehövlig energi, men Contes byten blev lyckligtvis avgörande till vår fördel.
En poäng är i alla fall en poäng!
Derbyt nästa, redan på fredag!