2020-02-23 18:00

Roma - Lecce
4 - 0

Roma - Lecce 4 - 0, en urladdning och ett stort steg i rätt riktning.

Med två mål i varje halvlek kunde hemmalaget ta en stabil serieseger på Olimpico, något vi inte gjort tidigare på denna sidan årsskiftet. Positivt var att Dzeko gjorde mål, men också att vi äntligen hade löpningar och fart i anfallsspelet. ”Leccebussen” ställdes upp bakom en ”julgransuppställning”, men den stod allt som oftast felparkerad och när den behövdes flyttas på gick det allt som oftast bara på en låg växel.

Det finns problem med att spela sina matcher på kommunens arena. Vi kan t.ex. inte sälja loger till ”rikingar", men vi kan inte heller bestämma vem/vilka som ska utnyttja ”vårt” hemmagräs. Dagarna före kvällens match kördes det en rugbyturnering på Olimpico, men planskötarna hade gjort ett grymt jobb så planen var i bra skick. Den gamle laziospelaren Liverani, som är romanista, basar nu för tiden över Lecce som innan dagens match hade tagit tre raka segrar, bl.a. över starka Napoli, så det fanns all anledning till oro att detta skulle bli en klurig drabbning.

Roma rivstartade och satte Lecce under belägring runt deras straffområde. Vid en romahörna i 5:e minuten landade bollen rakt på händerna på en bortaspelare, men situationen slutade korrekt med att vi inte fick straff. Minuter senare passade Pellegrini till Dzeko som sköt över och likaså sköt Ünder över efter att han vandrade in från sin högerkant. Ytterligare någon minut senare spelade Pellegrini lurigt fram Dzeko som föll i kamp med en hemmaback och ropade på straff. Ingen straff här heller och det var också ett korrekt beslut av domare Giacomelli. I den 13:e minuten var det så dags för 1 - 0. Det var i stort sett ett identiskt mål som det mot Gent i EL, där en bortaback tappade bort bollen oprovocerat och Mkhitaryan frispelade Ünder (i stället för Perez), som behärskat bredsidade in ledningsmålet. Ännu en gång hoppades man på att vi skulle trumma på och fortsätta det positiva spelet. Väldigt påtagligt var att Veretout klev ut som ”högerback” när Bruno Peres gav sig iväg på offensiva utflykter och det hände mest hela tiden. Vi hade återigen fått ordning på vår kollektiva press som var både samlad och synkad. Likaså var det väldigt tydligt att våra ”kantyttrar” skulle spela centralt och vara spelbara och löpa i djupled samtidigt som kanterna öppnades upp för Peres och Kolarov. Dzeko var lite väl målsugen i vissa situationer i inledningen av matchen där det fanns spelare i bättre läge än han själv hade, men en striker är ju med för att göra mål. Nu hade 20 minuter gått och Lecce började flytta fram sina positioner. Detta hindrade inte oss från att skaffa egna målchanser och Ünder drev förbi en rad motståndare och gav bollen till Dzeko som dock lutade kroppen bakåt vid sitt skottförsök vilket gjorde att bollen flög i en lyra över bortamålet. Anfallen avlöste varandra och efter ett samspel mellan Ünder och Dzeko passades bollen till Mkhitaryan som dock sköt utanför. I samma minut kom vi fram i ytterligare ett läge där vår store bosnier återigen gick på eget avslut i stället för att passa bollen till en framrusande Kolarov något som inte uppskattades av serben…

Lecce stack emellan i ett anfall och efter en djupledsboll mot Lapadula bröt Smalling i grevens tid. Strax därefter hände kvällens märkligaste incident. Lecce spelade upp en diagonalboll som Mancini rensade bort på volley, men samtidigt landade illa på ryggen. Bruno Peres fick bollen, men väntade på en avblåsning från Giacomelli (som aldrig kom), vilket medförde att en Leccespelare helt sonika tog bollen från Peres och därmed hade fri gata mot Lopez i hemmaburen. Chris Smalling han dock emellan med ett ben och vi ledde alltjämt matchen med 1 - 0. I stället för 1 - 1 blev det 2 - 0 när Mancini bröt ett uppspel och sen kom det som man väntat på i månader, nämligen att vi skulle spela vertikalt och att flera spelare skulle löpa med. Mancini till Pellegrini till Dzeko och sen till Mkhitaryan som med vänsterfoten smällde in bollen mellan benen på Vigorito. Nu började det synas som är så typiskt för ett lag som ligger i skiktet under de bästa, nämligen att alla ville det där lilla (onödiga) extra i stället för att bara döda matchen med effektivt anfallsspel och disciplinerat försvarsspel. Bruno Peres (som spelar i ljusblåa skor) drev in och provade sin lycka med vänsterfoten utanför straffområdet. Man vill inte vara negativ, men i alla fall jag lär inte vara vid liv när ett sådant försök kommer att resultera. Nu började även Christante slarva på mitten, först med en felpassning med omställning och halvchans till bortalaget som följd och sen en andra gång då han stillastående inte hade radarn på för att kolla var motståndet höll till och ny blev till en ny halvchans för Lecce som inte resulterade. Halvleken avslutades med att Christante fick ett skottläge, men det blev ett lamt försök rakt på målvakten. Det var en positiv halvlek där vi äntligen hade fått tillbaka vår löpvillighet och vårt vertikala spel som vi hade under hösten. Det som fortfarande saknas är viljan och attityden att löpa i båda riktningarna och där har vi massor att lära av t.ex. Athletico Madrid. Några spelare visade dock lejonklorna i den första halvleken och det var kanske främst Mkhitaryan som utmärkte sig.

Pellegrini ersattes i paus av Kluivert och direkt fick vi en chans genom Ünder vars tåfis räddades av målvakten. Tyvärr slarvade Christante igen vilket återigen blev till en omställning där Mancini åkte på sitt ”obligatoriska” gula kort när han trippade Lapadula. Mancuso steppade fram och slog frisparken, men inte bättre än att Pau Lopez enkelt kunde fånga bollen. Nu började vi bli aningen för generösa och bl.a. Smalling fick hybris och försökte nicka hem en boll från väldigt långt avstånd till Pau Lopez. Det var tur att just spanjoren stod i vårt mål (och inte Olsen), för han är som vi vet allt som oftast långt ute och alert så han kunde med dödsförakt få väck bollen långt utanför sitt egna straffområde. Nu skapades det halvchanser åt båda hållen och båda lagen slarvade med det mesta. Återigen fick vi ett gäng hörnor (6) och som vanligt var de helt idéfattiga och ofarliga. Med halvtimmen kvar fick Cengiz Ünder lämna plats för Charles Perez och samtidigt jobbade Mkhitaryan fortsatt hårt åt båda hållen och vann massor av förlupna bollar. Kluivert som kom in i paus gjorde ett piggt inhopp och gjorde saker enkelt i stället för att komplicera sitt spel med dribblingar som oftast slutar med bolltapp. Med 20 minuter kvar spelade Kluivert fram Kolarov som överlappade snyggt och som spelade in till en offsidestående Dzeko som efter två försök fick in bollen. För säkerhets skull kollade Giancomelli med VAR, som med en stillbild kunde visa att den solklara offsiden inte alls var offside utan vi var i stället i en 3 - 0 ledning (!?) Vad man dock i samtliga VAR-situationer undrar över är när stillbilden tas, det kommer jag aldrig få svar på, men med det godkända målet var matchen i princip över. Kolarov fortsatte också med massor av löpningar och inspel och vid ett sådant tillfälle sköt Perez en vänstervolley en halvmeter utanför. Åt andra hållet blev det riktigt farlig när Lapadula med en konstspark träffade stolpen, men i realtid såg det ut att vara offside. Hur som helst inget mål där, något som det dock blev på andra hållet när Perez spelade fram Kolarov som bombade in 4 - 0 vid första stolpen efter ett svagt ingripande av bortamålvakten. Dzeko som spelat massor den senaste tiden lämnade med 10 minuter kvar plats för Kalinic’ som så när kunde spela in bollen i tomt mål efter att Kluivert (?) drog på en rökare. Dagens insats var ett steg framåt, men vi måste bli mer pragmatiska och viljan att inte släppa in mål bakåt måste vara minst lika stor som att göra mål framåt. Bruno Peres är en tillgång offensivt, men defensivt är han ingen skillnad mot Florenzi, Karsdorp eller för den delen Zappacosta (som bara spelat 8 minuter för oss). Charles Peres är dock ett guldkorn som i alla fall jag tror och hoppas kommer att blomma ut när han acklimatiserat sig. Plus i kväll främst till Mkhitaryan, men även till Veretout som är synnerligen spelintelligent och verkar kunna anpassa sig till alla möjliga roller och uppgifter och krigar alltid i det tysta.

Forza ragazzi!