Roma-Monza: Fem gånger mer kärlek
Roma lyckades med nöd och näppe bärga hem tre poäng mot ett Monza som stora delar av matchen spelade med en man mindre, efter att El Shaarawy nätade i slutminuterna.
Som småbarnsförälder och gift med en förskollärare så har jag genom åren blivit introducerad i olika teorier kring barnuppfostran. En av dessa kallas “fem gånger mer kärlek”, och bygger på att du ska säga fem bra saker till barnet innan du säger något dåligt. Jag tänkte applicera den modellen på det Roma, som inte direkt stod för någon färgsprakande insats på Olimpico, men där de trots allt gjorde det som krävdes - de vann.
Publiken
Det finns få saker, om ens något, som kan få mig på bättre humör än att se ett soldränkt, fullsatt och gulrött Stadio Olimpico när det är grått och höstruskigt utanför fönstret. Vi tar det nästan för givet vid det här laget, men att se vårt kära Roma spela inför fulla läktare vecka ut och vecka in oavsett motstånd, oavsett resultat och trots att klubben valt att höja biljettpriserna är otroligt vackert!
Försvaret
Inte ett spelmål har släppts in på fyra matcher, sedan det hemska snedsteget i Genova. Och även igår lyckades Roma hålla tätt bakåt trots en improviserad backlinje med Cristante som vikarie.
“Det finns en Bryan Cristante som är från Bergamo eller åtminstone från norra Italien. Han är inte romare och romanista men jag hade velat ha hundra spelare som honom. För han lägger ner sin själ både på träning och på match.”
Orden är Daniele De Rossis på hans sista presskonferens som Romaspelare. Sedan den dagen har jag alltid backat Cristante. De Rossis ord är ett bevis för att han alltid ger allt för tröjan. Han är dock en spelare som jag upplever genom åren blivit lite av en hackkyckling. Jag vill därför ta tillfället i akt att hylla honom för hans säsongsinledning på mittfältet, där han enligt mig var en av få som höll nivå i ett Roma som var under isen. Efter skador på Smalling och Llorente får han ännu en gång gå ner som mittback och sedan dess har Roma inte släppt in ett spelmål på fyra matcher (endast ett mål på straff). För mig representerar han den grinta och inställning som Daniele alltid hade trots att han inte är romare eller romanista. Dessutom är han en av få i Roma som aldrig är skadad.
Il mister
Mourinho har fått utstå en del kritik efter den svaga säsongsinledningen och jag är absolut ingen “Mourinhiano”, som skulle gå i döden för portugisen. Men jag tycker han bör hyllas för hur han efter den tunga förlusten i Europa League-finalen, en knackig säsongsinledning samt tunga avbräck i truppen lyckats vända den gulröda skutan. Roma är nu uppe på en sjunde plats. Två poäng från Europa och tre poäng från Champions League. Det känns som laget fått tillbaka sitt stabila Mourinho-id, med en solid defensiv som utgångspunkt. Kanske inte det mest underhållande spelet alltid men som en programledare på Retesport uttryckte sig:
“Om man vill bli underhållen har vi teatrar, konserter, biosalonger och massor annat man kan göra i Rom. Jag följer Roma för min passion, inte för att bli underhållen.”
Fanbäraren
Även om man kan vara ett föredöme och ge allt för tröjan utan att vara romare och romanista, precis som i fallet Cristante, så kommer vi ju alltid att ha en förkärlek för grabbarna som är uppväxta i akademin och födda i den eviga staden. Om man dessutom pluggar samtidigt som man spelar fotboll i Romas A-lag, väljer att semestra i Tanzania istället för Dubai (och dessutom spelar spontanfotboll med de lokala grabbarna), inte har massor tatueringar och blonderade frisyrer, utan en alltid lika felfri vattenkammad mittbena, så är det inte till ens nackdel direkt. Jag pratar såklart om Eduardo Bove som jag tycker hela tiden tar steg i rätt riktning för att en dag kunna ta över bindeln efter Lorenzo Pellegrini.
Burväktaren
Rui Patricio hade precis som hela laget en tung säsongsinledning och fick utstå mycket kritik. Jag tycker att portugisen spelat upp sig rejält och jag imponeras av hans mentala styrka att kunna ta sig ur en negativ period relativt snabbt och återigen agera som en målvakt med pondus och självförtroende.
Målskytten
El Shaarawy kommer allt som oftast in från bänken och bidrar. Han har trots sin roll som inhoppare aldrig klagat över sin stundtals skrala speltid. Han har gått ner som ytterback i perioder utan att gnälla och han har sänkt sin lön för att skriva på ett nytt kontrakt med La Magica. Karaktärsdrag som man inte kan annat än uppskatta. Jag unnar därför “il Faraone” allt gott och tackar honom för tre pinnar mot Monza.
Kreativiteten
Med både Pellegrini och Dybala i sjukstugan lyste den offensiva kreativiteten och fantasin med sin frånvaro på Romas mittfält. Det, i kombination med alldeles för begränsade yttrar i en-mot-en-spelet, gör att Roma har svårt att komma till klara målchanser idag. Jag är tyvärr av åsikten att ingen av Romas yttrar håller tillräckligt hög nivå i en-mot-en-spelet och inläggs-spelet för att ge laget ett lyft. Det blir en delikat uppgift för sportchef Pinto att försöka sälja av någon/några av dem och sedan ersätta med kvalité. Roma har även fortfarande Mathias Vina på kontrakt även om han för stunden är utlånad till Sassuolo.
