Roma - Parma3 - 0
Roma - Parma 3 - 0, efter ett enda långt anfall som bröts av med tre avsparkar
Roma gjorde processen kort med ett för dagen väldigt defensivt bortalag. 3 - 0 i paus var smickrande siffror för gulblått och det var snarare fler mål för Roma än något för Parma som hade speglat den halvleken.
Parma har inte slagit Roma på Olimpico sedan 1997, men med tänkte på landslagsuppehållet, Covid, matförgiftningar, baksidor och korsband visste man inte var denna matchen skulle sluta. Det som förvånade mest var väl trots allt den taktik som Liverani i Parma hade beslutat sig för. Alle man mellan bollen och eget mål och med tanke på det var man glad att man inte var Parma-tifosi. Frågorna huruvida Roma var bra eller om det var Parma som var dåliga blev aldrig besvarade med tanke på ovanstående taktik. Romabekanta Gervinho är alltid ett hot, men i par med Inglese som verkligen inte är en speedkula blev ivorianen ett väldigt enkelt byte för Ibanez.
Matchen då? Inledningen påminde om en fotbollsmatch under tiorasten på skolgården där båda lagen missade passningar hårresande. Efter hand tog vi dock sakta och säkert över taktpinnen och började skapa någonting som liknade målchanser. Parmaskinkorna var dock synnerligen täta och endast några frisparkar och en och annan hörna var vad vi åstadkom offensivt. Efter en kvart sågar vi oss igenom på lite tiki-taka-vis, men Mkhitaryan hade inte ställt in sitt sikte utan hans hårda skott missade målet med fem meter. Bakåt spelade vi för ovanlighetens skull Ibanez till vänster och Mancini till höger. Detta för att Mancini troligtvis skulle fått det lite jobbigt mot Gervinho i löpduellerna och samtidigt skulle Ibanez kunna få det svårt i huvudspelet mot Inglese.
Med knappa halvtimmen spelad kom till slut islossningen efter att Spinazzola kört en tittfint och hittade sen Mayoral med en djupledsboll bakom Parmas fembacklinje. Ur snäv vinkel lyckades spanjoren med vänstern passera Sepe med ett halvlångt skott till 1 - 0. Minuter senare kom 2 - 0 efter att Mayoral i närkamp med en hemmaback gjorde så att bollen studsade ut till Mkhitaryan som på volley bombade in bollen i nättaket. Redan där var matchen över, men ytterligare ett mål från armeniern kom innan paus efter att Pedro hittat Karsdorp som med ett exakt inspel gav Mkhitaryan öppet mål från några meter och med vänsterfoten styrdes 3 - 0 målet in.
Som Romanista är man inte var vid komfortabla vinster, utan ett visst mått av besvikelse kom över i alla fall mig. Den andra halvleken bjöd inte på något skönspel utan de flesta av spelarna verkade mest på att vänta på slutsignalen direkt i den andra halvleken. Den enda smolket i glädjebägaren var när Ibanez tog sig åt baksidan och blev utbytt mot Juan Jesus i den 54:e minuten. Kanske mittbackar är det vi i truppen har flest av, men med tanke på allt frånfälle fick vår vänsterfotad brasse några minuter på banan även i Serie A. Visste hade vi chanser att utöka vår ledning, men den rätta koncentrationen fanns inte i de avgörande lägena. Mkhitaryan tog sig igenom, passade till Pedro som i sin tur passade till Karsdorp, men han tog för lång tid på sig och skottet gick i blocket. Veretout knorrade ett hyfsat läge utanför allt medan Mayoral var en plåga för Parmas backlinje när han började gå in i närkamperna på riktigt. Med tanke på vår brist på anfallare ersattes dock spanjoren av en annan spanjor, Carles Perez. Man satt och funderade på om Mkhitaryan skulle kunna få till ett nytt hattrick för andra matchen i rad, men han var allt för osjälvisk för att den förhoppningen skulle gå i uppfyllelse. Roma pressade samlat och synkat så bortalaget kom i stort sett ingenstans och när vi vann boll spelade vi oftast vertikalt och man slapp att se alla bollar i sidled eller bakåt. Mkhitaryan frispelade Veretout, men den gången var Sepe ute och bröt. För första gången vad jag minns så spurtade även Karsdorp hemåt, allt för att undvika baklängesmål. I den 77:e minuten fick Parma sin första och enda? riktiga målchans, men den slutade med ett hål i luften och en rensning av den i för dagen i backlinjen spelande kaptenen Christiante. Mkhitaryan klackade fram Spinazzola i ett fint och öppet läge, men skottet gick i ribban via Sepes händer. Med tio minuter gjorde två tidigare Covidsmittadespelare comeback, Pellegrini och Diawara, men även Bruno Peres hoppade in samtidigt. Ut gick Villar, Pedro och Spinazzola och vi avslutade matchen med att bara spela runt bollen och döda tid.
Mirante måste nämnas även om han inte hade allt för mycket att göra. Han ligger konstant rätt i banan och kan avstyra många djupledsbollar från motståndarlagen. Han värderar alla situationer på ett fullkomligt lysande sätt och han förtjänar verkligen att vara förstemålvakt. Gervinho då? Nä, han var i stort sett osynlig och man märkte endast honom när han löpte i offside. Fonseca? Perfekta byten i rätt tid. Även om vi hade flera primaveraspelare på bänken var det inte läge att spela dem då våra seniorspelare varit hemma i Rom under uppehållet och behövde lite matchträning. En tuff period väntar nu och inleds med EL på torsdag mot Cluj och sen Napoli borta nästa helg.
