Säsongsbetyg: Anfallarna

Näst ut är anfallarna, lagets klart bästa lagdel under den gångna säsongen. De har gjort massvis med mål och stundtals visat upp ett sagolikt spel främst under Zemans totalfotboll.

Betygen är baserade på två punkter, prestation och förväntningar samt gäller även cupmatcherna.

Betygsvärden:

1 – Fullkomligt katastrofal
1.5 – Usel
2 – Dålig
2.5 – Godkänd
3 – Bra
3.5 – Mycket bra
4 – Fantastisk
4.5 – Fullkomligt fantastisk
5 – Legendarisk

Spelarbetyg(1-5):

Erik Lamela
Supertalangen från River Plate hade trots "bara" en godkänd debutsäsong höga förväntningar på sig. Hans markant förbättrade fysik under försäsongen och vilja att alltid förbättras bäddade för en bra säsong. Efter premiär matchen mot Catania var han en utav planens sämsta fick man dåliga vibbar. Dessutom gjorde den ett år yngre Nico Lopez ett fantastiskt mål vilket fick en att ställa frågan, ska det bli Nicos säsong istället för Lamelas? Så blev det inte. Lamela gjorde ett fint mål och en bra insats i nästa hemmamatch mot Bologna. Därefter rullade spelet på och argentinare blev en nyckelspelare. Hans snabbhet och förmåga att göra sin gubbe var en viktig faktor för att Zemans offensiva och raka fotboll skulle funka. Under oktober månad till inledningen av november nådde Lamela sin högsta punkt där han gjorde 7 mål och 6 matcher. Hans show i hemmamatcherna mot Udinese och Palermo var den stora skillnaden från den föregående säsongen. Han lyckades även med sin andra doppeitta i hemmakrossen mot Milan. Våren blev noterbart sämre rent prestationsmässigt. Han presterade ojämnare även om målen fortfarande fanns kvar glimtar av höstsäsongsformen, såsom vinstmålet i bortamatchen mot Torino. När Andreazzoli tillträdde som manager sviktade formen ännu mer likt resten av anfallarna. Det defensiva ansvaret blev större vilket tog ut en hel del av kraften att anfalla. Trots en klart sämre vårsäsong nådde han upp till 15 ligamål vilket var mer än vad många trodde. Han visade flertalet gånger vilken sylvass vänsterfot han besitter samt dessutom en härlig förmåga att ta sig förbi sina motståndare. Låt oss heller inte glömma att han gjorde sitt första derbymål. Han behöver fortfarande bli jämnare men är trots allt bara 21 år. Betyg: 3.5

Francesco Totti
Under försäsongen var förväntningarna olika. Ena sidan har den fysiskt hårda träningen gynnat Totti och med Zeman som tränare igen kunde de tillsammans göra stordåd. Samtidigt var det stora frågetecken om Totti skulle kunna briljera på en kantposition. Totti visade något som väldigt få kunnat göra, nämligen att kunna anpassa sitt spel till kanten efter flertalet år som central playmaker. Att han var 36 år gammal och slö gjorde bedriften ännu mer imponerande men samtidigt heller inte särskilt förvånande.

Hans föregående säsong var i ärlighetens namn svag och just därför vågade man inte hoppas för mycket. "Kanske börjar han komma till åren?" var frågor många ställde. Dock visade Er Pupone redan i den första matchen att han har fortfarande mycket att ge. Första målet dröjde dock till den tredje hemmamatchen men han hade redan tidigare haft en stor show på Giuseppe Meazza mot Inter där han kanske gjorde säsongens assist. Sakta men säkert började målen komma i högre takt och det kändes som att han slog tusen rekord. Hemmavinsten mot Fiorentina var en utav ligans bästa individuella prestationer för säsongen och han belönades med en 9:a av Gazzettan. Totti spelade knappt någon dålig match under hela hösten och vintern men när Zeman tidigt in i det nya året fick sparken tappade Totti en del i sitt spel. Hela anfallsspelet blev sämre och bristen på rörligheten runt om honom gjorde Totti väldigt statisk och lättläst. Trots det var han oftast en utav de bästa spelarna och det visade han i hemmamatchen mot Juventus där han visserligen blandade en del i spelet men när möjligheten dök upp avfyrade han en projektil snabbare än blixten och nästan spräckte nätet. Han briljerade även mot Parma med bland annat magiska klackar och lyckades även ta klivet upp som Serie As näst bästa målskytt genom tiderna. I och med att man inte lyckades ta sig till Europa och att Totti bara gjorde ett bra derby av tre matcher där Coppa finalen var den sämsta får han inte det bästa möjliga betyget. Kan kännas orättvist då han stod för 12 mål och 12 assister samt låg bakom ca 42 av de 68 gjorda målen i ligan men det lilla extra saknades under vissa moment när det verkligen behövdes. Betyg: 4.5

Mattia Destro
Förväntningarna var otroligt höga när man köpte Italiens största anfallstalang. Pressen var kanske för hög i Rom jämfört med i Siena, Toscana eller saknade han självförtroende när Osvaldo var första valet i mitten av anfallet. Destro visade tidigt att han har ett bra spel utan boll men gjorde alldeles för många fel med den. Värst var att han missade lägen som en anfallare likt honom i vanliga fall gör mål i sömnen. När han gjorde sitt första mål i 4-1 krossen mot Palermo och tog av sig tröjan insåg han för sent att han sedan tidigare redan fått ett gult kort. Han blev därmed utvisad och missade säsongens första derby. Han såg dock ut mot att gå mot en form när han gjorde 3 mål och 2 raka bortamatcher men fann sig ganska snabbt som andravalet igen efter sämre insatser. Hans offrande insats i cupmatchen mot Fiorentina och sena avgörande var väldigt övertygande. Hans starka cupfacit fortsatte när han i dubbelmötet mot Inter gjorde 3 mål. Sett över hela säsongen nådde inte Mattia förväntningarna även om hans cupinsatser var en viktig faktor till att man nådde finalen. För att vara en bomber avslutade han alldeles för ofta för dåligt och bollkontrollen var inte mycket bättre än Borinis men han visade glimtar av briljans som med en del finslipning kan bilda en klasstriker. Betyg: 2

Nicolás López
Stor talangen från Uruguay imponerade stort under försäsongen och fick för första gången kliva ut på Olimpicos gräsmatta med ca 5 minuter kvar av premiären mot Catania. Ställning var 1-2 och på stopptid fick han en långpass av Bradley som han elegant tog ner och direkt därpå duttade bollen över sin försvarare. Vid det skedet stannade tiden upp när López inväntade bollen att falla och då drog han till på en volley och skapade stor eufori. Mycket bättre debut och inhopp än så blir det inte för en spelare född 1993. I och med Lamelas usla match och "El Conejos" magiska inhopp trodde man för en kort stund att det skulle bli en del konkurrens mellan dem. Det blev dock inte så och Nico fick för det mesta sitta på bänken. Det blev till slut 1 start och 6 inhopp och några fler mål blev det inte. Hans startmatch i cupmötet mot Atalanta var chansen att visa upp sig men för mycket bänksittande hade påverkat självförtroendet för mycket. Han är fortfarande väldigt ung och att han knappt fick chansen är tränarnas fel än honom. Trots det kan man inte se detta som en lyckad säsong då Lamela förra året var lika gammal som López under den gångna. Men speltiden och poängskörden skiljer sig stort. Förhoppningsvis försvinner han endast på ett delägarskap till Udinese där de sannerligen vet hur man får talanger att blomma. Betyg: 2

Pablo Osvaldo
Pablitos säsong har varit en riktig berg- och dalbana. Han har visat upp klassfotboll som väldigt få anfallare i världen kan klara av men samtidigt varit urusel i flertalet matcher och visat en dålig attityd. Hans talang råder det inga tvivel över men hårt arbete både öppet och i det tysta är minst lika viktigt. Osvaldos höst likt resterande av anfallarna var hans bästa. Målen kom frekvent även om han sällan står för mer än ett mål i en match. Det var allt som oftast viktiga mål som han gjorde. Tidigt in i vårsäsongen hamnade han i en lång svacka i gick mållös under en lång period. Dock hittade han tillbaka till en normal standard men lyckades inte hitta storformen igen. Han har dock en förmåga att vara farlig även om formen dippat och i den viktiga bortamatchen mot Fiorentina nickade han in segermålet på stopptid, ett mål som till och med gav CL hopp. Tyvärr var han usel i förlustenmatchen efter mot Chievo vilket kännetecknar honom bra. Ena dagen bäst, andra sämst. Straffmissen mot Sampdoria vid underläge var droppen för många av fansen då Totti fanns på planen för att ta den. I matchen efter mot Juventus visade han revanschlusta och även om målet inte kom kämpade han otroligt hårt. Likt den han är återgick han till sitt normala jag i matchen därpå. Han tycks vara väldigt svår att hålla nöjd under en längre period och förr eller senare skapas det rubriker. Efter cupförlusten mot Lazio tappade han huvudet rejält och kritiserade sin tränare Andreazzoli på ett väldigt repektlöst sätt. Roma karriären sägs vara över nu även om en hel del vill fortsatt se honom i laget. Jo varför det? Han gjorde 16 mål och blev därmed lagets bästa målskytt. Han snittar ungefär ett mål varannan match och visade i matchen mot Siena att han kan göra hattricks. Cyckelsparken mot Catania visar att han kan göra mål även på de svåraste sätten. Och som jag tidigare nämnt gör han viktiga mål och ofta mot topplagen. Chippen mot Inter var mästerlig. Summa summarum gör han en bra säsong men det hade varit mycket bättre om han inte hade varit så överdrivet usel i alldeles för många matcher. Betyg: 3

Sammanfattning
När målvakts-, försvars- och mittfältsspelet underpresterat har anfallet sällan varit så bra. Att det skulle bli många mål framåt med Zeman som tränare var ingen nyhet men trots det överraskades man positivt i vissa matcher. Trion Totti-Osvaldo-Lamela satte skräck i samtliga lag och deras kombinationsspel var fantastiskt att skåda. De kompleterade varandra väldigt bra och stod tillsammans för 43 ligamål. Medan i cupen regerade Mattia Destro men som dock hade det svårare i ligan. När Andreazzoli tillträdde som tränare minskade målskörden radikalt samtidigt som defensiven blev betydligt mycket bättre. Detta gjorde att man i slutändan inte blev det målgladaste laget i ligan men fram tills Zeman blev sparkad var man topp 5 i de 5 största ligorna i Europa.

Under säsongen har man totalt spelat 18 toppmatcher inklusive cupen. Av dessa har man lyckats vinna 9, kryssat 4 och förlorat 5 vilket är ett väldigt bra facit. Under dessa 18 matcher har man mäktat med 30 mål och detta främst tack vare det starka anfallspelet. Visserligen har anfallare fått spela under bra förutsättningar. Alla lag med Zeman som tränare gör mycket mål men det gör inte anfallarnas prestationer mindre betydelsefulla. De står för kreativiteten och målen men tråkigt nog räckte det inte för Europaspel. Säsongens mest imponerande match rent anfallsmässigt var 4-2 vinsten mot Fiorentina där Totti visade stor klass. Intressant nog missade Lamela matchen och Osvaldo fick hoppa in sent. Anfallstrion bestod då av Totti-Destro-Pjanic som alla rent spelmässigt imponerade. Destro saknade bara målet. Tätt bakom kom hemmavinsten mot Milan som slutade med samma siffror där den ordinarie anfallstrion visade upp propagandafotboll. Utöver dessa matcher imponerade man stor mot Genoa och Inter borta, Siena hemma och de första halvlekarna mot Bologna och Udinese hemma. Dock kollapsade laget som så många gånger förr vilket resulterade i många poängtapp även när man dominerat stora delar av matcherna. Noterbart är att Zeman var tränare under alla av dessa ovannämnda matcher. Det ska dock sägas att anfallsspelet tappade för mycket med Andreazzoli som tränare. Visserligen var taktiken mycket mer tillbakadragen men lusten försvann hos anfallarna och man blev ofta alldeles för förutsägbara. Helhetsbetyg: 4