Sagan om Juventus-supportern (Satirisk replik)
Efter min text om van Persie häromdagen hade jag räknat med reaktioner, det var meningen att texten skulle väcka debatt. Att reaktonerna skulle hamna så långtifrån textens syfte tog mig däremot på sängen. Det här blir en slags satirisk replik. Eller kalla det en "järningsmannaprofil" baserad på den snedvridna schablon-bild som flertalet i kommentatorsfältet utmålade.
Jag är en Juventussupporter. Jag är både klent begåvad och moraliskt förfallen. Inget förutom Juventus angår mig. Tillvaron är alltså tämligen begränsad. Youtube, snabbmat och någon pilsner. Något sådant. Kvällarna ägnas åt gaming hos polare. Jag kommer därefter hem till min lilla boning, lyssnar på hårdrock och kollar på klipp med Del Piero. Somnar sedan, sent omsider, som det svin jag är och vaknar i like av de vrak min skamfulla personlighet förtjänar. Sträcker ut min kropp ur den fosterställning natten tillbringats. Kliver upp och rättar till mina Juvekallingar, införskaffade via Juvestore. Efter ett rikligt användande är den svartvita loggan utnött, men så länge en tillstymmelse av svart och vitt kan skönjas kommer underplagget att bäras med stolthet.
Morgonens första åtagande blir en besiktning av kylen vars innehåll lämnar mycket att önska. Tre öl, en halvmjuk gurka och en mjölk. Jag tömmer vad som återstår av mjölktetran och gör mig redo för en kär ritual som aldrig uteblir. Kliver ut på min lilla sockerlåda till balkong och sträcker ut mina 180 cm. Efter en tung gäspning greppar jag balkongräcket och tar sats: "Merda Inter, Merda Inter!". Detta måste bara upprepas varje morgon. Ritualen är perfekt lämpad för mitt låga intellekt och tveksamma moral. Tyvärr faller det inte i lika god jord hos alla. Granntanten på balkongen bredvid spiller ut vattnet, ämnat för hennes pelargoner. Hon blänger ilsket på mig men min bristande moral får mig bara att hånle. Agda, eller vad fan hon heter, får se ett gult garnityr och en snus stor som en krockkudde.
Tar sedan en snabb dusch och slänger på mig en Juvetröja av modell-09/10. På tröjans rygg pryds Diegos namn och nummer. Föga aktuellt, men hade inget annt Juveplagg till hands. Messar några polare om en eventuell lunch. Pizza tycks bli dagens val. Tar cykeln ned till centrum. Egentligen finns en pizzeria runt hörnet , men den existerar inte på min svartvita karta. Detta tack vare ställets namn: Napoli! Jag vägrar äta på ett ställe som bär den konkurrerande klubbens namn. Väl vid city trycker jag och boysen i oss varsin flottig sak. Därefter kollar vi på brutala Jack-Ass klipp via en I-Phone. Trots att jag passerat 30 kretsar mitt liv kring Juventus i första hand och i andra hand, långt ned på skalan, roliga klipp och filmer.
På väg hem ringer telefonen. Det är min chef på uthyrningsföretaget jag jobbar. Han undrar om jag kan jobba kväll följande dag? Godtar hans förfrågan och lägger på. Pissjobb! Blir dock ljusare i sinnet vid tanken på den Juve-sjal jag ska klä trucken med imorgon.. Väl hemma tillbringas någon timme framför datorn innan jag förstrött följer Viasats CL-sändning. Tittar på inledningen av PSG-Milan innan jag skriker något okvädningsord i riktining åt Zlatan och byter kanal. Hamnar vid Aktuellt. Nyhetsankaret berättar med allvarlig röst om en fruktansvärd regnperiod i västra Afrika. Växtligheten, människornas levebröd, kommer förstöras och liv kan stå på spel. Jag skiter emellertid i afrikanerna, ingen av dem bryr ju sig om Juve! Återvänder slutligen till datorn för någon film.
Fotnot: Jag gick händelserna i förväg och lät texten utspelas efter att CL-lottningen är gjord.
