Säsongen sammanfattad: Målvakterna
Redaktionen sammanfattar insatserna för säsongen, lagdel för lagdel. Först ut är den sista försvarsposten: målvakterna.
Det sägs att utan en bra målvakt vinner man inga titlar, det gäller oavsett tävlingsformat i såväl cup som ligaspel. Se bara på de senaste mästarmålvakterna i Italien. Buffon, Dida, Julio Cesar och nu Abbiati - samtliga presterade på en jämn hög nivå när respektive lag vann scudetton och tillhörde stundtals den absoluta världstoppen.
Säsongens Milan inledde med två erfarna italienska målvakter, som inför säsongen såg ut att konkurrera på någorlunda jämna villkor om platsen mellan stolparna. Det fanns de som tvivlade på nivån hos dessa två och om de skulle räcka till över en hel säsong. Som tredjemålvakt fanns pålitlige Flavio Roma. Under försäsongen imponerade alla tre burväktare - Abbiati fick mest förtroende, Amelia och Roma gavs marginellt med speltid men övertygade verkligen.
| Namn | Matcher (CL+CI) | Mål | Kontrakt |
| Christian Abbiati | 35 (6+1) | -19 (-3, -2) | 2013 |
| Marco Amelia | 4 (3+1) | -5 (-5, -2) | 2014(?) |
| Flavio Roma | 1 (0+2) | -0 (-0, -1) | 2012 |
(Källa: transfermarkt.de)
Christian Abbiati
Abbiati har en fantastisk säsong bakom sig. Det går inte att sammanfatta det på annat sätt. Han kan nu äntligen titulera sig ohotad förstemålvakt i Milan efter att ha stått i Didas skugga sedan 2002. Precis som i sin debutsäsong 98/99 är Abbiati avgörande för Scudetton, speciellt i den andra halvan av säsongen.
Kampen om platsen mellan stolparna spåddes i inledningen av säsongen vara tuffare än på länge, men Abbiati är å andra sidan van vid att behöva slåss om rollen som förstamålvakt. Milans sista utpost har varit en av de svagaste länkarna senaste åren, det var egentligen bara Dida som verkligen ingjöt lugn och stabilitet under ett par år då han tillhörde världstoppen. Nu kan det rödsvarta kollektivet åter känna lugn och trygghet med en formtoppad och säker Abbiati i laget.
Efter en svag inledning höjdes de kritiska rösterna men Allegri visade fortsatt förtroende för Abbiati, och efter målvaktens bravader i kryss-matchen mot Lazio borta vände opionen. Abbiati hade en hög, och framförallt jämn, lägstanivå med briljanta toppar. Denna stabilitet har i kombination med hans tjurighet och vinnarskalle även höjt backarna och låtit dessa känna en trygghet man inte trodde kunde finnas med Abbiati mellan stolparna. Man minns räddningen på Diamantis skott, reflexerna på mållinjen i derbyt, dubbelräddningar mot Chievo och Napoli, och massor av annat matchavgörande fotbollsgodis. Reflexerna, positionsspelet, modet och agerandet vid fasta situationer kan lyftas fram, och har gett backlinjen trygghet.
Men han fick även tillfällen att visa upp sina svagheter. Abbiati är otroligt dålig och nonchalant i spelet med fötterna och där finns det massor att jobba på för Allegris stab.
Abbiati släppte in fler än ett mål vid endast fyra tillfällen på 41 matcher (4 x 2 mål insläppta i CL och serie A). Han höll nollan i 23 av dessa 41 matcher. Faktum är att han och försvaret förbättrades ständigt under säsongen. Detta är något som blir särskilt iögonfallande när man kikar på siffrorna: 10 av hans 19 insläppta mål kom till i de 10 första omgångarna! Efter att serien vänt släppte Abbiati endast in sex mål.
Christian Abbiatis höga nivå, tillsammans med en oerhört stabil försvarslinje, bidrog således i allra högsta grad till Milans 18:e Scudetto. Grazie Christian!
Marco Amelia
Det bör direkt klargöras att Amelia fått för dåliga förutsättningar i de matcher han spelat för att rättvist kunna bedömas. Ett talande faktum är att han aldrig haft den ordinarie backlinjen framför sig, speciellt mittbacksparet (Nesta-Silva) har ständigt saknats (konstant matchotränade Bonera har av någon märklig anledning lirat i fyra av Amelias sex startmatcher under säsongen). Han har alltså dels haft en mycket försvagad och osamspelt backlinje framför sig samtidigt som ett par av matcherna varit nedprioriterade (Ajax i CL och Palermo i Coppan). Det bör dock ändå nämnas att en del av Amelias ingripanden varit horribla och känslan av otrygghet har präglat de bakre leden.
Marco fick en liten revansch på alla belackare mot Udinese i sista matchen för säsongen där han verkligen briljerade och räddade laget från en förlust, han tog bla en straff. Amelia visade trots allt att han är en stabil reserv med potential och fann sig i sin roll utan att klaga.
Tyvärr har han ännu inte vunnit en match som startande i Milan, i CL har det till och med bara blivit förluster (Real, Ajax och Tottenham). Det blev 12 insläppta på 8 matcher för Amelia, en lätt besvikelse som ändå ger hopp om förbättring.
Flavio Roma
Ja, vad säger man om Roma? En härlig snubbe som visat sig vara stabilare än väntat när han väl fått sina spelminuter. Gjorde två 90-minutare i cupen och ett symboliskt inhopp i ligan (fem minuter i sista ligamatchen mot Udinese), med bara ett insläppt mål.
En god och betryggande backup!
Framtiden?
Håller Abbiati denna nivå behöver Milan inte leta första-målvakter de kommande två säsongerna. Hans kontrakt går ut sommaren 2013 och mycket kan hända tills dess.
Amelias framtid är mer oviss. Dels har han som sagt inte övertygat helt, dels verkar han längta bort redan. Det rapporteras att hans nya kontrakt (han köptes loss från Genoa) gäller till 2014. Men Amelia har ständigt flörtat med och talat sig varm för sin moderklubb Roma och det är inte alls säkert att han är Milan-spelare i september.
Sedan finns den med Milan konstant sammankopplade Federico Marchetti. Han har en tung säsong bakom sig på läktaren i Cagliari och återfinns garanterat i sin förre tränare Allegris intressesfär. Skulle Amelia lämna kan det vara på sin plats att aktivera planerna på Marchettis värvning.
Och till sist återstår ett par ynglingar som jag anser måste nämnas. Antonio Donnarumma, 20-åringen på lån i Piacenza, har imponerat och fått beröm efter sin debut. Milan har inga planer på att släppa honom och troligen är han redan nu tänkt som ett framtida målvaktsämne.
Samtidigt har unge Riccardo Piscitelli (1993) en succeartad debutsäsong (åtta nollor på elva matcher, tre! straffräddningar i Play-offderbyt) bakom sig i Primavera och i U-18-landslaget. Han har etablerat sig i bägge lagen och fått beröm av självaste Peruzzi och Sacchi. Milans målvaktstränare är väldigt nöjda och ser redan nu Donnarumma och Piscitelli som Milans framtid. Väldigt sällsynt med sådan optimism i fallet Milan och unga målvakter!
Nawras Naji2011-06-01 00:10:00
