Säsongen sammanfattad: Mittfältarna
Utvärderingen av mästarlaget fortsätter. Mittfältet är nästa lagdel att granskas.
Mittfältet var förmodligen den lagdel som vållade Allegri mest huvudbry under säsongen. Målsättningen att mönstra en uppställning som kunde förena kreativitet med hårt arbete visade sig vara lättare sagt än gjort. När kreatörerna svek och skadorna började avlösa varandra tvingades Allegri tillbaka till ritbordet. Istället satsades det på ett bollvinnande, högt pressande och hårt kämpande mittfält. Bollen skulle erövras tidigt för att sedan snabbt distribueras till trion på topp som skulle stå för kreativiteten. Det fungerade alldeles utmärkt. Trots att Milans mittfält bör berömmas för sin kollektiva styrka är det ändå omöjligt att sammanfatta segersäsongen utan att lyfta enskilda spelares insatser. Så håll till godo!
Säsongens uppvisning i god anpassningsförmåga,
visade de båda nyförvärven van Bommel och Boateng prov på. Boatengs helhjärtade insatser har avlöst varandra under hela säsongen. Oavsett position har ghananen tagit sig an uppgifterna på ett föredömligt sätt. Insatserna som trequartista avvek kanske från det man normalt väntar sig av en offensiv mittfältare, men den höga press som han iscensatte och de sår han rev upp i straffområdet med sina furiösa löpningar, fick motståndarförsvaret att implodera i flera matcher. Trots det måste man vara ärlig och säga att Boatengs roll som trequartista lär (och bör) stanna vid ett provisoriskt vikarierande. Om Milan ska ha en chans att utmana i Europa krävs en mycket tydligare och mer konkret länk mellan mittfält och anfall. Det hindrar inte att Prince förtjänar överbetyg för sina insatser under debutåret i Italien.
Van Bommel var kanske inte en önskevärvning när han anslöt från Bayern München i januari. Hans första ligamatch, som tog slut i andra halvlek efter två gula kort, gav belackarna vatten på sin kvarn. Men efter det har van Bommel sakta men säkert funnit sin plats på det tillbakadragna mittfältet. Ingen i Milans mittfältsuppsättning besitter en sådan bredd i registret som van Bommel. Bollvinnare, säker passningsspelare och en extrem vinnarskalle. Det faktum att holländaren inom loppet av ett par månader erövrat en startplats på mittfältet säger det mesta.
Säsongens mest efterlängtade "upptinande"
stod Flamini för. Äntligen plockades nämligen fransmannen ut ur frysboxen. Allegris krav på ett hårt arbetande mittfält passade fransmannen som handen i handsken. Flamini må ha brister i passningsspelet och i avslutslägen, men hans kompromisslöshet och inställning måste berömmas. Fransmannen är en typ spelare som Allegri älskar att ha i sitt lag och som han vet hur han på bästa sätt ska utnyttja.
Säsongens vackraste förvandlingssaga
bär signaturen från klubbens egen ärkesenator: Seedorf. Under hösten lunkade holländaren mest omkring på mittplan och spred passningar och avslut i alla tänkbara och oönskade riktningar. Kritiken växte och buropen började mullra från hemmapubliken. Allegri fortsatte ge sin veteran förtroende, men insåg snart det omöjliga i att offra en plats på mittfältet till någon som inte tog det defensiva jobbet och som dessutom konsekvent misslyckades i offensiven. Det bisarra skadeläget under våren gav dock Seedorf en ny chans. Och som han tog den! Plötsligt lekte Seedorf fotboll på fullaste allvar. Effekterna lät inte vänta på sig. Från sin position till vänster på mittfältet styrde holländaren det offensiva spelet på ett fullständigt lysande sätt. Seedorfs mål och målgivande passningar under slutspurten ska inte underskattas i bärgandet av scudetton.
Säsongens inhopp
bland mittfältarna skedde kanske på Sardinien den sjätte januari. Unge Strasser kom in under andra halvlek och avgjorde med sitt sena mål i mötet med Cagliari. Under en dryg halvtimme gav den unge Rodney ett litet smakprov på sin kapacitet och visade upp ett moget, kraftfullt och dynamiskt mittfältsspel.
Säsongens ungtupp
Merkel fick förmodligen spela mer än han hade vågat hoppas på. Han blandade och gav. I många matcher var det tydligt att nittonåringen hade svårt att jobba sig in i matcher där han startat trögt. Det är helt naturligt för en så ung spelare och egentligen ingenting att oroas över. Än så länge är det emellertid tydligt att den unge tysken inte är redo att axla ansvaret som näste mittfältskreatör i Milan.
Säsongens mest förbisedde
var förmodligen januarivärvningen Emanuelson. Den trixige holländaren fick inte många matcher från start, men stod ofta för berömvärda insatser när han väl fick chansen. Den f.d. vänsterbacken har kvaliteter som i övrigt saknas på Milans mittfält. Förmågan att utmana och driva bollen i hög fart gör honom till ett utmärkt alternativ att sätta in i matcher då spelet gått i lås. Det är också som inhoppande joker Allegri har använt honom och som sådan har Emanuelson gjort bra ifrån sig.
Säsongens sorgligaste ögonblick
skedde egentligen när ridån fallit, när strålkastarljuset slocknat, konfettiregnet lagt sig och segerrusset avtagit. Jag talar såklart om Pirlos avsked efter matchen mot Udinese. Trots scudetton blev det kanske inte den avslutning på Milankarriären som Pirlo hade önskat. "Il Genio" var skadad stora delar av säsongen och kunde inte bidra till den 18:e ligatiteln på det sätt han hade hoppats. Men det finns gott om ögonblick att fästa de vackra minnena vid när det gäller Pirlos karriär i den rödsvarta tröjan. Drömmålet mot Parma i höstas är ett av dem. Hursomhelst gör det ont att han lämnar. Jag kommer att sakna den där trötta, luggskymda blicken - som såg allt.
Säsongens highlightmaskin
är utan tvekan Gattuso. Många, inklusive undertecknad, trodde kanske inför säsongen att mittfältsterriern hade frustat färdigt. Att det kokande blodet i krigsveteranens ådror hade stillats - men ack vad jag bedrog mig. Gattuso vann boll som aldrig förr. Han löpte amok i alla riktningar på planen, han blev skäggig, galen och utvisad. Han knockade Den gamla damen i Turin med säsongens fulaste vänsterskott bara några veckor efter att han knockat Joe Jordan med en mindre sympatisk skallning. Gattuso har kanske en del att bearbeta när det gäller humöret, men att jag innan säsongen (och många med mig) befarade att han hade slocknat, förefaller nu som en fullständigt bisarr och patetisk tanke. Det var en period under hösten då jag tyckte att Milan famlade efter formen och saknade den rätta vinnarmentaliteten. Utan Gattusos glöd är jag inte säker på att Milan hittat ut ur höstdiset som blivande mästare.
Säsongens gråaste
insats stod kanske kapten Ambrosini för. Massimo gjorde visserligen ett helt okej jobb, med hårt arbete och sedvanligt samvetsgrann inställning. Men de egenskaperna har Milan redan gott om på mittfältet och till nästa säsong riskerar den skadebenägne Ambrosini att bli överfödig. Frågan är om kaptensbindeln verkligen är skäl nog att automatiskt ge Ambrosini en av de tre mittfältsplatserna? Jag är skeptisk.
Och till nästa säsong?
Den uttalade föryngringsambitionen ser ut att utebli - igen. I nuläget är det bara Pirlo i det gamla gardet som lämnar. Seedorf, Ambrosini, van Bommel har alla förnyat och Gattuso lär förmodligen bli kvar tills hans kontrakt går ut nästa sommar. Inget nytt under solen…
Det gör såklart att man ställer sig en del frågor inför den säsong som stundar. Att ensam låta Seedorf bära ansvaret för kreativiteten på mittfältet håller inte. Här måste det förstärkas. Idealet är en spelare som både kan bidra i offensiven och som samtidigt har den arbetskapacitet som krävs för att få ett tremannamittfält att fungera. Dessutom behövs en tydligare och uttalad trequartista. Allegri har envisats med att spela med en länkspleare mellan mittfält och anfall under hela säsongen, trots att ingen spelare ännu lyckats fullt ut på positionen. Det är ett bevis på att Allegri fortfarande söker efter den rätte. Ganso, Hernanes eller Pastore är alla namn som lockar.
Mittfältet den lagdel som är i störst behov av att förstärkas om Milan ska kunna hävda sig i europaspelet. Vi får hoppas att Gallianis fina form håller i sig och att Milan värvar klokt under sommaren.
Namn |
Matcher |
Mål |
Assist |
Gula kort |
Röda kort |
Ambrosini |
18 i Serie A 1 i Coppa Italia 4 i CL
|
1 0 0 |
2 0 0 |
5 0 1 |
0 0 0 |
Emanuelson |
9 i Serie A 2 i Coppa Italia |
0 2 |
0 1 |
0 0 |
0 0 |
Flamini |
22 i Serie A 2 i Coppa Italia 5 i CL |
2 0 0 |
0 0 0 |
3 0 3 |
0 0 0 |
Gattuso |
31 i Serie A 2 i Coppa Italia 5 i CL |
2 0 0 |
2 0 1 |
7 2 3 |
0 0 0 |
Merkel |
6 i Serie A 2 i Coppa Italia 2 i CL |
0 1 0 |
0 0 0 |
1 0 0 |
0 0 0
|
Pirlo |
17 Serie A 3 i Coppa Italia 5 i CL |
1 0 0 |
3 0 0 |
3 0 0 |
0 0 0 |
Boateng |
26 i Serie A 1 i Coppa Italia 7 i CL |
3 0 0 |
3 0 0 |
9 0 2 |
0 0 0 |
Seedorf |
30 i Serie A 2 i Coppa Italia 8 i CL |
4 0 0 |
6 0 1 |
1 0 1 |
0 0 0
|
Strasser |
3 i Serie A 2 i CL
|
1 0 |
0 0 |
0 1 |
0 0 |
Van Bommel |
14 i serie A 2 i Coppa Italia
|
0 0 |
0 0 |
7 0 |
1 1 |