Sassuolos jungfrufärd
Helt oavsett vad som händer på Stadio Città del Tricolore mellan september och maj i år kommer Serie A-säsongen 2013/14 att för alltid betraktas som en milstolpe för Sassuolo Calcio. Nästan lika klart står att äventyret, som på allvar började i går kväll, än så länge går i rätt så dystra kulörer.
Satsande hemmalaget Torino såg aldrig riktigt hotade ut och i det grönsvarta lägret gick att se en uppsjö av feltramp, hjärnsläpp och fokustapp i orutinens tecken.
I bland kan den naiva, lite valpiga inställningen till fotboll vara den nederlagstippade underdogens främsta egenskap - och nästan kompensera för bristande rutin och spetsegenskaper. Men i går var ingen sådan gång för Sassuolo Calcio.
I stället blev trotjänaren och lagkaptenen Magnanellis alla felprioriteringar på mittplanen till Immobile och Cercis bordsbestick. Målvakten Rosatis osäkra framtoning till deras grillade kyckling. Och Sassuolos tillkortakommanden, från svårt ansatte Ziegler på vänsterbacken till den underkvalificerade Masucci till höger i anfallet, till en festmåltid för de vinröda torinesi.
(Det verkar dessvärre på just Magnanelli som att likheterna med Angelo Di Livio slutar ganska tvärt efter lojalitetsbevisen och den till viss mån uppoffrande spelstilen.)
Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på Chievo, på Serie A-säsongen 2001/02 när de kom att leda hela ligan under sex raka veckor i september och oktober och hur de till sist slutade som femma. En poäng bakom Milan.
Det var deras första år någonsin i Serie A och i truppen fanns knappt en enda icke-italienare, och kopplingen till Sassuolo, även om fotbollen ser annorlunda ut nu, blir omöjlig att avstå från.
Kanske kan de trots debaklet på Stadio Olimpico i går fatta nytt mod och kanske är nittonårige Domenico Berardi (som ryktats till både Manchester United och Juventus och just nu dras med en tre matchers avstängning) precis den lekkamrat som duktige Simone Zaza så desperat saknade i går?
Ja, det går naturligtvis att fortsätta hoppas på Sassuolo. Att de likt Wigan och Swansea i Premier League, Hoffenheim i Bundesliga, Chievo i Serie A och Rayo Vallecano och Getafe i Primera Division ska glömma av att rätta sig i nykomlingarnas led. Och i stället hamna i ett trettioåtta omgångar långt stim. Respektlöst turnera från Sicilien till Lombardiet, och vördnadslöst försvara sin borg i Reggio Emilia med nejdens kungar i ryggen. Med Ferrari i benen och Pavarotti i lungorna och siktet inställt på att överraska hela Europa.
Och låta det grönsvarta glittret falla över jungfrufärden.
Bonus:
Samma år som Chievo kämpade till sig platsen i UEFA-cupen gjorde en allsvensk nykomling slarvsylta med en guldfavorit i första omgången:
http://www.youtube.com/watch?v=z1CsElAZ5j0
