Serie A check-up : ”Jag är övertygad om att laget klarar nytt kontrakt”
Vi har hört oss för hos redaktionerna i Italien om hur det ser på ligan i allmänhet och sitt lag i synnerhet så här med nästan en tredjedel är spelad. Nu är turen kommen till Parma och Martin Eliasson.
Tolv matcher spelade och med det nästan en tredjedel av säsongen - hur tycker du det gått för klubben så här långt?
— Sett till tabellposition har det gått exakt som jag trodde på förhand med en mittenplacering. Men just nu ljuger tabellen en aning då det inte finns något etablerat mittenträsk ännu utan alla lagen på nedre halvan är involverade i bottenstriden. Men jag ser säsongen hittills som klart godkänd. Fabio Pecchia har fått en onödigt svår situation att navigera med skador på nyckelspelare samt irrationella drag från sin kära amerikanska president som gör att det är svårt att ta till en allt för dömande attityd kring lagets prestation hittills.
Om du skulle ta fram en match eller moment så här långt för att belysa situationen - vad skulle det vara?
— Bortamatchen mot Napoli i omgång tre tycker jag summerar Parma som lag hittills under säsongen. Mästerlig taktisk insats i 75 minuter från Fabio Pecchia där hans gäng bjöd upp till dans fyllda med ungdomlig entusiasm och inspirerande mod men där modet med en kvart kvar kom att omvandlas till ungdomlig dumstridighet och Pecchias taktiska beslut att redan ha nyttjat alla sina byten kostade Parma alla poängen.
Vilken spelare har så här långt gett dig mest gåshud?
— Den talangfulla duon Bonny och Bernabé skulle kunna nämnas här men mitt val faller på lagkaptenen Enrico Del Prato. Sättet han steppat upp under säsongen och inspirerat sin omgivning med heroiska insatser och sin attityd där han spelar med hjärtat utanpå skjortärmen är svår att inte låta sig bländas av. Det rapporterades att förbundskapten Luciano Spalletti hade kontaktat Parma-lägret inför denna landslagssamling gällande Del Prato men tyvärr valde Spalletti i slutändan andra alternativ vilket är synd då Del Prato förtjänade att bli uttagen i Gli Azzurri.
Vem vill du ge en spark i röven så att han skärper sig?
— Jag har svårt att säga att någon förtjänar en spark i röven. De spelarna som inte levererat som önskat har väldigt tydliga ursäkter för det. Hernani har varit en rejäl besvikelse när han spelat men detta känns kopplat till att han skadade sig på försäsongen och inte alls är i rätt fysiskt skick. Han har dessutom nu skadat sig igen så kroppen börjar protestera för den 30-årige brasilianaren. Valentin Mihãilã är en spelare man ofta gnällt på under säsongen men återigen svårt att vara alltför hård mot rumänen. Problemet för honom känns knutet till att han inte har de önskvärda egenskaperna för Pecchias system men själva attityden är det inget fel på. Han springer som en galning i varje match och slarvar aldrig med det uppoffrande defensiva arbetet och detta är förmodligen anledningen till att Pecchia fortsätter belöna honom med en startplats.
Vad var målet för säsongen och tror du att tränaren klarar det?
— Målet på förhand var nytt kontrakt och jag är väldigt övertygad om att Fabio Pecchia kommer att greja det i slutändan. Pecchia är en av flera italienska tränare som fallit offer för den något oroväckande utvecklingen där det blivit svårare för italienska tränare att klättra uppför fotbollsstegen. Han är en tränare med kvalité och jag har svårt att se honom misslyckas trots skador på viktiga spelare och märkliga egoutbrott från klubbpresidenter.
Någon ungtupp som fått chansen och hur har det gått?
— Hehe, hela Parmas trupp består av ungtuppar så man kan i princip nämna vem som helst här. Det var lite av en chock när unge polacken Kowalski tilldelades en startplats borta mot Napoli och han stod för en lovande insats. Tyvärr skadade han sig allvarligt senare och missar resten av säsongen. Unge Anas Haj Mohamed har fått göra några fina inhopp under säsongen med där han var direkt avgörande i Parmas sena comeback mot Lecce som innebar en viktig poäng.
Toppen och botten i ligan är otrolig jämn - Topp-6 har aldrig varit så täta ihop efter tolv omgångar under trepoängs-eran. Vilka tror du kommer stå som vintermästare?
— Det är ett tråkigt svar men jag tror det blir fortsatt Napoli som ligger i ledande position efter julfirandet och att Conte är mannen de övriga kommer jaga under våren. Jag tror detta därför att Conte är den mest strategiskt präglade tränaren i serien och resultaten och insatserna är mer kalkylerade. Tycker även deras återstående schema är tämligen tacksamt undantaget toppmötet med Lazio.
Vilket lag har imponerat mest på dig så här långt - sett till förutsättningarna?
— Det är Marco Baronis Lazio som imponerat mest på mig och då hade jag ganska höga förväntningar bör sägas. Baronis enhet ser så välkoordinerade ut både offensivt som defensivt och lägg därtill att många spelare är med och bidrar där känslan hittills är att Lazio inte står och faller vid vissa enstaka stjärnor som fallet ofta varit tidigare. Till exempel var lagkaptenen och storstjärnan Mattia Zaccagni frånvarande i en månad på grund av skada nyligen utan att det påverkade resultatraden eller prestationerna överhuvudtaget. När Zaccagni väl var tillbaka stod han för ett drömmål mot Monza som innebar tre poäng.
Om du skulle kolla i kristallkulan - vilken spelare, tränare och lag tycker du vi ska ha koll på resten av säsongen?
— Det är flera spelare som stått ut under säsongen hittills som man kommer vilja fortsätta kolla lite extra på. Ademola Lookman, Tijjani Reijnders och Moise Kean har sett ut som fulländade stjärnor hittills under säsongen och fortsätter de på samma sätt kommer de ha statusen som några av serie A:s största och mest sevärda affischnamn när säsongen är över. Gian Piero Gasperini gjorde det väldigt tydligt i somras med sina uttalanden att han siktar på den främsta av troféer med sitt Atalanta den här säsongen. Med tanke på hur överjävliga de sett ut efter den jobbiga starten så är det Gasperini som mina blickar främst kommer vara vända mot. Ingen annan tränare har haft ens i närheten av samma inflytande och effekt på det italienska fotbollsklimatet senaste decenniet som den gamla räven från Turin. Av den anledningen hade det känts rätt om han i slutändan äntligen fick står där som den stora vinnaren. Den champagnefotbollen med discorytm som Palladino och Fiorentina har börjat lira gör dem förtjäna av lite extra uppmärksamhet. Det är italiensk joga bonito man praktiserar nere i Florens och det blir väldigt intressant att se hur långt det kommer att ta dem den här säsongen.