Sex poäng på tre matcher: Arrigoni-effekten?
Efter eftermiddagens sköna hemmavinst mot Genoa, med siffrorna 2-0, har nu Cesena två raka segrar och klättrar sakta men säkert uppåt i tabellen. Adrian Mutu blev stor matchvinnare med sina två, oerhört vackra, mål.
Den något gråhårige hemmasonen Daniele Arrigoni, blev som bekant Marco Giampaolos ersättare på tränarposten efter att den sistnämnde fått lämna sitt ämbete. 52-årige Arrigoni är som sagt född i Cesena, och spelade i klubben mellan åren 1981-1984, och tränade senast Sassauolo 2010 - och har tidigare gjort korta sejourer i Bologna och Cagliari i högstaligan. Den uppfattning jag bildat mig om Arrigoni är att han har en klarare spelidé än sin företrädare. Någon direkt målexplosion har vi inte få se, men nog har försvarsspelet stabiliserats en aning, och Von Bergen har framförallt haft en viktigt del i denna förbättring.
Någon drömstart fick dock inte den gode Arrigoni, i hans första match på hemmaplan mot Lecce. Hemmapubliken fick se ytterligare en slätstruken insats, och eftersom att gästerna lyckades göra det Cesena inte förmådde - nämligen mål, så vann de också matchen. 0-1 blev slutresultatet efter mål av gästernas Cuadrado i den femtiosjätte matchminuten. Ridå.
Efter ett, för Cesenas del välbehövligt, landslagsuppehåll var det så återigen dags för match. Denna gång gästade Cesena bottenkonkurrenten och den stora rivalen Bologna i det första av två "Derby di Romagna", och på förhand var förutsättningarna med än ovissa. En del förändringar hade gjorts i de svartvitas lag, Dominique Malonga fick exempelvis chansen från start för första gången i höst, och nog var den frejdiga fransmannen en injektion. Hör och häpna; Cesena spelade faktiskt en fin fotboll denna match, speciellt under slutet av första halvlek. Ett massivt bollinehav föranledde flera fin målchanser, men som tidigare hade laget förtvivlat svårt att förvalta desamma. Bologna var dock inte helt ofarliga, och hade matchen kunnat slutat annorlunda sett till det ganska passiva spelet. Marco Parolos underbara långskott fem minuter från sluter var därför en underbar frälsning för alla inblandade. Målet innebar säsongens första trepoängare, och glädjen var självfallet enorm i Cesenalägret.
Jag tror att melodin till Depeche Modes låt Just Can´t Get Enough fortfarande ekar över Dino Manucci. Säsongens första hemmavinst är ett faktum! Genoa slogs idag tillbaka med 2-0 efter två vackra mål av Adrian Mutu. Nu går vi dock händelserna i förväg. Den större delen av första halvlek kan nog sorteras under kategorin ställningskrig, och den slutade följdaktligen mållös. Under den andra halvleken kändes det som att Cesena hade tagit sig i kragen, och växlat upp ytterligare en nivå. Spelmässigt var väl denna halvlek också relativt jämn, men nog skapade Cesena flest målchanser.
Dominique Malonga hade ett jätteläge att ge Cesena ledningen, men Frey räddade hans närskott. Ungefär med tjugo minuter kvar av matchen fick Cesena en straffspark. Detta efter att Bogdani blivit nedriven av Moratti i en löpduell, nog föll dock albanen ganska enkelt - men straffspark blev det likafullt. Adrian Mutu fick förtroendet att slå densamma, och med en enkelt retfullt chip överlistade han sin tidigare lagkamrat och gode vän Frey. Vi fick också se en fin gest när han sedan bad om ursäkt till fransmannen för den, inte i mina ögon men säkerligen många andras, respektlöst slagna straffsparken.
När tio minuter återstod av matchen fördubblade så Mutu sin målskörd. Efter att ha tagit ner en fin crossboll i ett omställningsläge strax utanför straffområdet, knorrade han in bollen i nät efter en lätt vikning mot mitten, nästan som på ett visst tv-spel. Cesena rädde sedan ut den efterföljande stormen, och tränare Arrigonis underbara glädjekram med sin assistent efter slutsignalen - fick sätta en fin slutpunkt på dagens känsla.
Tre matchavgörande mål i två långskott och en billig straffspark, men likförbannat sex sköna poäng.
Forza Cesena!
