Skillnaden mellan ett proffs och en lekman
Milan toppar Serie A över juluppehållet. Många ser en magisk svensk som anledningen – jag ser Massimiliano Allegri.
Förra säsongen roddade en sympatisk brasilianare vid namn Leonardo den rödsvarta maskinen kallad Milan. Fast maskin är inte den korrekta benämningen på föregående årgång av de rödsvarta – cirkus är ett bättre ord. Inledningsvis höll Leonardo i handbromsen och försökte bygga vidare på det Ancelotti byggt upp, dock utan någon större framgång. I takt med motgångarna blev pressen på Leonardo större och större, till slut fanns det bara en utväg och det var att släppa handbromsen helt och låta cirkusens underhållare få fria tyglar.
Resultatet blev den kända 4-2-Fantasia uppställningen, den lät stjärnor som Pirlo, Seedorf, Ronaldinho, Pato och Boriello alla underhålla publiken på en och samma gång. Vindarna vände och Milan började vinna. Dock kvarstod det två stora problem. Det första var att 4-2-Fantasia föreställningen var extremt humörberoende vilket ledde till ett antal helt onödiga poängtapp mot betydligt svagare motstånd. Det andra problemet var att storlag med mer erfarna tränare oftast lyckades manövrera ut Milans cirkusföreställning ganska enkelt.
Den här säsongen är det andra förutsättningar som gäller för Milan. I år kan man prata om en rödsvart maskin som maler ner det mesta i sin väg. Och herren att tacka för detta heter Massimiliano Allegri. Allegri har till stor del plockat bort humöret som en faktor och istället bytt ut det mot ett tydligt grundspel. Ett grundspel där alla spelare vet sin roll och arbetar hårt för laget. Med ett tryggt grundspel har laget något att falla tillbaka på när stjärnorna har en dålig dag – detta har resulterat i betydligt färre poängtapp mot svagare motstånd.
Grundspelet och den tydliga strukturen erbjuder också bättre möjligheter att rotera i truppen och täcka upp för skador på ett mindre smärtsamt sätt. Detta märks främst på vårt mittfält där det egentligen inte märks någon skillnad om det är Ambrosini, Gattuso, Flamini, Boateng eller Strasser som startar. Då alla spelare på planen har bestämda och klara uppgifter kan Allegri på ett smidigare sätt experimentera med spelare på olika positioner (Boateng som trequartista är ett bra exempel på detta). Förutom Allegris grundtanke bidrar även hans mod till att jag känner mig så lugn med Milans spel. Hans mod resulterar i att han vågar bänka formsvaga spelare eller spelare som inte är beredda att göra det jobb som erfordras, lex. Ronaldinho.
Då Allegris spelidé innefattar mycket löpningar bjöds Milanspelarna i somras på en försäsongsträning av det hårdare slaget. Detta har gjort truppen mycket gott, spelare som Gattuso, Pirlo och Zambrotta har vaknat till liv igen och alla känns självklara val för startelvan när de är skadefria. Till skillnad från Leonardo har Allegri även ett annat taktiskt öga och en förmåga att rätta till saker som inte fungera. T.ex. att flytta upp Pirlo i banan med ett mindre defensivt ansvar och använda Ambrosini i större utsträckning som städare framför backlinjen, har givit ett kompaktare Milan. Något som definitivt behövs med tanke på lagets defensiva brist på ytterbackspositionerna.
Positionsmässigt i ligan och sett till antal inspelade poäng efter 17 omgångar skiljer sig inte årets upplaga av Milan särskilt mycket mot föregående år. Den enda egentliga skillnaden syns i målskillnadsstatistiken. Där Leonardos lag efter 17 omgångar hade en målskillnad på +7 har Allegris Milan en målskillnad på +16.
Milan säsongen 09/10
Matcher: 17
Poäng: 34
Målskillnad: +/- 7
Placering: 2:a
Milan säsongen 10/11
Matcher: 17
Poäng: 36
Målskillnad: +/- 16
Placering: 1:a
Den statistiska skillnaden är alltså inte så stor mellan lekmannens och proffsets lag när vi når juluppehållet. Jag är dock övertygad om att skillnaden kommer att vara betydligt större när vi summerar hela säsongen. Leonardos manskap hade ett ordentligt tapp på vårkanten när jakten på Inter blev som intensivast. Självklart kommer Milan ha en svacka även den här säsongen, men jag tror att Allegri format laget efter en mall som klarar av svackan betydligt bättre och därför är jag säker på att Milan kommer vara med i slutet och göra upp om ligatiteln.
Jag vill avsluta med att poängtera att jag inte skrivit denna text för att hacka ner på Leonardo. Jag gillar Leonardo, han verkar vara en väldigt sympatisk person med en positiv fotbollsfilosofi. Jag är också övertygad att han lärde sig otroligt mycket under säsongen som tränare och att han i framtiden kommer bli en riktigt vass tränare. Han behöver bara lite mer erfarenhet innan han är redo för en toppklubb. Leonardo, jag önskar dig all lycka i dina framtida åtagande.
Det här lilla textstycket är skrivit för att belysa vilket fantastiskt jobb jag tycker Allegri gjort med Milan. Det var många säsonger sedan jag oroade mig så här lite över Milans prestationer och jag ser Allegris grund som den främsta orsaken. Även om vår super svensk också är en avgörande faktor.
Forza Milan!
Missa inte chansen att vinna en resa för två till matchen mellan Milan och Napoli den 27 februari. Läs mer här
