Spelarporträtt: Ruud Gullit
Framgångar och kontroverser präglade Ruud Gullits karriär som spelare och tränare. Milanlegenden som 1987 vann den Europeiska guldbollen, priset för europas bästa fotbollsspelare och tillägnade sitt pris till Nelson Mandela avhandlas i nästa spelarporträtt.
Tiden före Milan
Ruud föddes i storstaden Amsterdam i holland under enkla förhållanden och växte upp i en vanlig arbetarklassfamilj. Hans far, som tidigare immigrerat från Surinam, arbetade som lärare medan hans mor arbetade på Riksmuseet.
Lille Ruud fick snart upp ögonen för den vackraste av sporter och spelade flitigt med vänner och kamrater på gatorna. Från Meerboys flyttade han till Old West där han stötte på en annan legend i form av Frank Rijkaard. Där utvecklades Ruud snabbt och flyttade därefter till DWS och blev aktuell för det holländska ungdomslandslaget.
Som 16-åring var det ganska klart att Ruud skulle bli fotbollsspelare på heltid. Han tecknade sitt första proffskontrakt med HFC Haarlem och efter att ha hjälpt laget tillbaka till toppdivisionen och till och med en europaplats fick han sitt erkännande. Många intressenter fanns, men Ruud skulle hamna i Feyenoord som fick se honom dra på sig tröjan 85 gånger i ligan. Gullit flyttades upp från en mittbacksroll till mittfältet där han kom att härja resten av sin karriär. Hans fina sejour i Feyenoord fick ett bittert slut med rasistskandaler där Gullit blev offret. Tränaren kallade honom för något i stil med "svarting" och han blev häcklad av skotska supportrar.
Feyenoordsupportrarna blev inte heller de glada när Gullit flyttade till rivalerna PSV 1985. Redan första säsongen där blev han utnämnd till ligans bästa spelare när han hjälpte sitt nya lag till ligatiteln.
Under tiden i holland hade Gullit hunnit debutera och etablera sig någorlunda i det holländska landslaget, dessvärre utan någon riktig sportslig framgång. Holland missade att kavla in till tre raka mästerskap, varav två var VM-slutspel.
Milan
Ruud flyttade snart lasset till Italien. Mannen som inte verkade ha svårt att byta klubb anslöt till Berlusconis Milan för rekordsumman €6,5 miljoner. Där möttes han av landsmannen Marco van Basten och återförenades med Frank Rijkaard. Med Arrigo Sachi som tränare lyckades Gullit och hans lagkamrater återerövra scudetton, något klubben inte kunnat mäkta med på nästan ett decennium. Samma år, 1987, fick Ruud den största individuella utmärkelsen i sin karriär, nämligen den europeiska guldbollen.
Dett skulle bli Gullits storhetsera, både prestationsmässigt och titelmässigt. Med ett av de största och vackraste Milan-upplagorna världen skådat lyckades han ta hem både inhemska och europeiska troféer på löpande band. Den europeiska cupen bärgades två gånger om, den första efter att Gullit gjort två av fyra mål i finalen mot Steua Bucharest. Dessutom lyckades han som kapten för landslaget hjälpa Holland till sin första internationella titel - EM 1988. Gullit öppnade målskyttet och Marco van Basten avslutade det med ett av historiens sjukaste mål i finalen.
Succémannen som han var var länge oumbärlig för Milans anfallsspel, och många av hans lagkamrater har yrkat på att hans tekniska kvalitéer tillsammans med spelförståelsen och målsinnet gjort honom till en av de största.
På fem år lyckades Milan, där Ruud som sagt var en av de mest tongivande spelarna, vinna hela tolv titlar, varav sex i europaspelet.
Gullits dominans och självklarhet i laget avtog, precis som det nästan alltid gör. I Champions League-finalen 1993 lämnades han utanför truppen och legenden lämnade kort därefter också Milan för Sampdoria.
Karriären efter Milan
Tiden i Sampdoria blev både märklig och kort, men trots allt framgångsrik. Gullit, ledd av svensken Sven Göran Eriksson, var än en gång tongivande i bärgandet av en cuptitel (Coppa Italia 1994). Gullit imponerade på Milan-ledningen som värvade tillbaka honom, men endast för att se honom återvända till Sampdoria omedelbart. Inför VM i USA försvann Gullit från landslaget efter kontroverser med tränaren. Det hela hade börjat ett år tidigare när Gullit fick spela på kanten, något som han själv inte uppskattade.
Därefter vände holländaren blickarna mot England och Chelsea.
Väl där utvecklade han sitt spel ytterligare och visade prov på sin flexibilitet när han fick spela på många olika positioner. Hans tid i Chelsea tog en oväntad vändning när han efter att Glenn Hoddle fått lämna sin tränarpost fick ta över rodret över den engelska storklubben. Med ägare Ken Bates bakom sig lyckades Gullit som spelande tränare leda Chelsea till en inhemsk cuptitel 1997. FA Cup-segern var klubbens första titel på över tjugo år. Säsongen efter fick dock Gullit sparken från sin post och efterträddes av italienaren Vialli. Historierna går isär om anledningen till hans avsked och än idag vet vi inte varför Gullit fick gå från sin post.
Karriären som spelare var över och Gullit fick rikta in sig på en tränarkarrär. Efter ett par år i Newcastle sa han upp sig, självklart under lite turbulens och kontroversiella förhållanden. Bänkningen av legenden Alan Shearer och skotten Duncan Ferguson blev droppen för fansen.
Gullits tränarkarriär fortsatte dessvärre på den inslagna vägen och hans tid i USA och LA Galaxy blev egentligen bara värre. Resultatet av en soppa med felbehandlade spelare, kritik mot Gullits träningsupplägg, spelarrevolt och diverse utflykter i Los Angeles nattliv blev att Gullit än en gång sade upp sig från sina uppgifter. Sportchefen Lalas fick också sparken i samma veva, och många menar på att Gullit-affären kan ha varit en av de stora faktorerna.
Festandet fick även lite utrymme i media när Gullits sejour i Ryssland avslutades i juni 2011 efter bara fyra månader som tränare.
Gullit fick senare en hel del mediauppdrag och har mest sysselsatt sig med att vara kommentator eller expert under stora fotbollsturneringar för de engelska kanalerna. Han passade också på att ha en egen talkshow i hemlandet i 2006.
Kuriosa:
- Mandela sägs ha sagt till Gullit efter att han frigavs från fängelset: "Ruud, jag har många vänner nu men när jag satt fängslad var du en av de få vänner jag hade".
- Gullit har solidariskt delat upp barnskörden på totalt sex barn på sina tre fruar - två med var och en av dem.
- Hans senaste fru - Estelle - lämnade honom nyligen för en mycket yngre idrottsman, nämligen Marockanen Badr Hari. Anledningen till skilsmässan sägs enligt ex-frun vara att hon tröttnade på hans otrohetsaffärer.
- Gullit har slagit många transfer- och lönerekord. Hans flytt till Milan (£6M) var rekord 1987. För de pengarna skulle man fått en halv superettanspelare idag. Som tränare i LA Galaxy slog han lönerekord för tränare i USA när han förhandlade fram ett kontrakt värt $2M/år.
- Holländaren hann med att vinna sju ligatitlar med sina klubblag. Summan för cuptitlarna blev 13.
- Ruud Gullit föddes som Ruud Dil. Han skriver fortfarande under dokument med Ruud Dil, men är allmänt känd som Gullit.
