Bury - Swindon
1 - 3

Spanien-Italien 1-1: En lovande inledning

Med tanke på hur förutsättningarna såg ut före match måste utfallet ses som mer än godkänt. Var det ett nytt, nygammalt eller jättegammalt Azzurri vi skulle få se? Svaret blev lite av varje, med tyngdpunkten på det nygamla med Prandellis signatur.

Efter en undermåligt försnack i statstelevisionen var det äntligen dags. Efter att ha förbluffats av en expert som själv sade sig inte ha någon koll började EM på riktigt. Om man som expert inte har koll, är det då inte ens uppgift att skaffa det?

Prandelli ställde det upp med den aviserade 3-5-2-elvan.

Tidigt visade sig att Italien inte tänkte backa. De skulle stå upp mot spanjorerna på deras eget vis. Första halvlek höll man spelet väl uppe och var närmast en ledningsmål. Varken "närmast" eller bollinnehav vinner några matcher så 0-0 i paus var en viss framgång. Åtminstone en blåklädd kunde tycka att det var Italiens halvlek. Del Bosques mindre lyckade taktiska val gjorde förstås också sitt till. Italien var inte riktigt lika bra som Spanien var dåliga.

Bästa chanserna hade Cassano och Thiago Motta. En tyngre träff mot Casillas handske eller en snedare träff i Mottas panna hade givit resultat.

Efter att Balotelli tidigt i andra halvlek promenerat mot Casillas i sitt friläge fick Prandelli äntligen nog och tog av inte så Super-Mario. En stund senare fick Pirlo för sig att driva fram själv och lyckades med sina sköldpaddssteg ta sig förbi hela två motståndare. Di Natale pekade, Pirlo levererade. Ensam med Casillas avslutade Toto som han brukar göra, det vill säga med klass innanför stolpen.

Som den oskrivna regeln säger var Italien plötsligt sårat efter sitt mål och Fabregas passade på att rulla in 1-1 sedan Buffon varit aningen sen med sitt högerben.

Bollinnehav gav sedan ork och försvarsspel trötthet. Spanien dominerade och Italien försökte kontra. Det gick sådär. Det blev försvarsspel, vilket är försvarligt då det är svårt att anfalla utan boll.

Prandelli kastade in Giovinco vilket visade vilket sits Prandelli satt sig i. När spelarna är trötta börjar de slå långt. Har man då Di Natale och Giovinco är oddsen låga på att den kommer tillbaka inom ett par andetag. Prandelli har valt sin trupp och får du använda det han har för att lösa problemen. Det här var ingen lösning.

Buffon & co höll ut och tar med sig en självklart förtjänad poäng och inte minst självförtroende in i nästa omgång. Alla italienare har gladeligen tagit med sig 1-1 på förhand om man sluppit spela matchen. Ett ifrågasatt landslag visade vad man går för och kan ännu mer. Ingen kommer i alla fall skratta åt Italien på ett par dagar. Gjort om, gjort rätt.

Trebackslinjen fungerade väl, mycket tack vare De Rossis fina tolkning. Visst var han snett ute någon gång och lite vilsen i positioneringen, ändå måste han få klart godkänt. Det är åtminstone inget snack om vem som ska sköta uppspelen.

Balotellis nonchalans var skrattretande. Han borde bytts ut före paus, vilket i sig hade skapat fler problem än dem det skulle lösa. Även om han inte brydde sig om matchen kunde han väl åtminstone låtsats?

Bäst: Respektlösheten.
Sämst: Balotelli. Du kan väl åtminstone försöka?