Spelarbedömningar Milan - Inter 2-1: Milan plundrade Fågelboet i Peking
Milan bärgade säsongens första titel efter en stundtals hård och brutal uppgörelse med ärkerivalen Inter. Efter en vilsen start lyckades flera av milanspelarna rycka upp sig i andra halvlek och vända underläge till seger. Främst i ledet av segerherrar stod Zlatan ”samurajen” Ibrahimovic och Kevin ”Karate Kid” Boateng med var sitt mål.
Så här i upptakten av en ny säsong testar vi en ny variant av bedömning. Siffrorna slopas och ersätts av en lista där hetast (rödast) toppar och kallast (blåast) bottnar.
Bortsett från samurajfrisyren är mycket sig likt när det gäller Ibrahimovic. Fysiken är monstruös, bollbehandlingen och speluppfattningen sitter i ryggmärgen. Under första halvlek är han ende spelare i Milan som hotar Inters försvar. Avslutar drömanfallet vid kvitteringsmålet med en hänsynslös kamikazenick.
Boateng har en minst sagt försiktig start på matchen och är egentligen helt osynlig fram till Sneijders frisparksmål. Då skruvar den ghananske entertainern upp tempot och börjar såra Inters backlinje med en serie dödsföraktande djupledslöpningar. I andra halvlek får han sällskap av Gattuso i den höga press som blir helt avgörande när Milan lyckas vända matchen. Det är ingen slump att det är just Prince som följer upp och slår in returen på Patos stolpskott.
Serie A:s bästa högerback spelar ett kantspel som är anpassat efter att gå på fulla cylindrar, men en bubblande mage och 90%-ig luftfuktighet gjorde att Abate till en början hade svårt att hitta högsta växeln och hamnade därför i fel rytm. Efter en kortare startstrecka på dryga tjugo minuter stod han emellertid åter att känna igen: ger sig aldrig, vägrar bli frånsprungen och är outtröttlig i offensiven. Djupledsbollen till Pato vid 2-1-målet visar att Abate också kan förena sin furiösa spelstil med känsla och precision.
Inget nytt under solen när det gäller Seedorf. Han fortsätter att leva sitt dubbelliv. Första halvlek är han grå och trist som en novemberdag i Köping, för att i andra halvlek spraka och blixtra som ett åskväder över Gardasjön. Nedtagningen och framspelningen till Ibras kvitteringsmål är 24-karatigt. Suckar och glädjefnatt. Seedorf lär fortsätta att tangera ytterligheterna på våra känslospektra, också under kommande säsong.
Kanske var det värmen eller tveksam fysisk form som gjorde att Gattuso ofta var sen in i duellerna. Det tidiga gula kortet kommer som ett brev på posten och Rino kan vara glad att han får avsluta första halvlek på planen, efter att vid flera tillfällen tagits till nåder av herr Rizzoli. Milan ska också vara glada att Gattuso startar andra halvlek. Tillsammans med Boateng trycker han tillbaka Inter med en hög aggressiv press. En pålitlig pådrivare.
Att Silva under första halvlek får agera hjälpgumma åt läromästaren Nesta bestyrker det vi redan förutsett: brassen startar årets säsong som odiskutabel milanesisk backgeneral. Nesta och Mexes får turas om att vara sidekick åt den nye maestron. Stabil matchen igenom.
Pato hann med att bevisa sina fördelar gentemot Robinho under den knappa halvtimme han fick spela. Patos löpningar ställer betydligt fler och svårare frågor till motståndarförsvaret än Robinho. Bra agerande vid 2-1-målet.
Hur stod det egentligen till med Nesta under första kvarten? Elegansen var som bortblåst, han var sen i duellerna och slog bort passningar på löpande band. Men Sandro spelade upp sig och stod för en stabil insats under andra halvlek.
Scudettohjälten Abbiaiti skämde bort oss förra säsongen med avgörande fantomräddningar i var och varannan match. Kanske var det därför man höjde på ögonbrynen när han inte lyckades styra Sneijders frispark utanför målramen. I övrigt ställdes han sällan på några svåra prov.
Robinho ser spelsugen ut i början och blir serverad ett friläge av Ibra. Avslutningen går högt över och efter det faller brassen in i gamla dåliga vanor. Robinho är överallt och ingenstans under stora delar av matchen. Den sköna passningen över Interförsvaret räddar brassen från att inte hamna längre ner på listan.
Det mest intressanta med Ambrosinis inhopp var att han inte tilldelades kaptensbindeln av Gattuso vid bytet. Rino valde (eller hade blivit tillsagd) istället att ge den till Seedorf. Är det ett resultat efter att Ambrosini uttalade sig kritiskt om försäljningen av Pirlo, eller avslöjar det att Massimo faktiskt har blivit överflödig och sjunkit i mittfältshierarkin. Om Ambrosini inte är ordinarie i startelvan när Flamini är skadad, Pirlo borta och mr. X ännu inte har anslutit så torde det innebära att han får räkna med mer tid på bänken än på planen under kommande säsong.
Det går egentligen inte att beskylla Zambrotta för att göra en dålig match eller för att göra några hårresande misstag. Men vad gjorde han egentligen? Som modern ytterback är den typ av anonymitet som Zambrotta "visade" upp aldrig godkänd (jämför Abate!!!). Om Taiwo sköter sina kort någorlunda rätt har han ett ypperligt läge att lägga vantarna på vänsterbackspositionen, förr snarare än senare.
Van Bommel såg gammal och trött ut matchen igenom. Ströpplig och seg förde han ett fult veterankrig mot Stankovic och Motta på mitten. Räddade visserligen upp en farlig kontring efter att Nesta slarvat, men när det gäller offensiven måste man kunna förvänta sig mer av holländaren. Idag spelade han helt utan insatser. Så länge inte Milan köper in ny kreativ potential på mittfältet måste van Bommel våga ta fler offensiva initiativ.
---------------------
Emanuelson spelade för kort tid för att bedömas.
