Spelarintroduktion: Torres
Redaktionen fortsätter att presentera säsongens nyförvärven. Denna gång handlar det om Fernando Torres.
Någon använde ordet "striker" i min närhet för några dagar sedan. Min första association? Fernando Torres förstås. Han är, i min mening, i en stereotypisk klass för sig vad gäller forwards. En spelare som är så målhungrig att han automatiskt stämplas som egoistisk, likt Drogba och Ronaldo före honom. Torres tillhör gruppen av spelare som, på grund av sin tendens att falla ur matcher, ibland uppfattas som mediokra för att i nästa stund hyllas av både med -och motspelare som fullkomligt ostoppbar. En striker, helt enkelt. Låt oss ta en titt på det Torres hittills har åstadkommit under hans proffsår.
Efter framgångar i Atleticos ungdomslag, med titlar vunna inom spanska gränser och även ute i Europa, med konstant produktion av mål och assist och sedan utnämning till bästa europeiska 15-åringen i den åldersgruppen, fick han sitt första professionella kontrakt med Atletico Madrid 1999. Under första säsongen i La Liga - som 17-åring - lyckades Torres göra 13 mål på 29 matcher. Målgörandet eskalerade den efterföljande säsongen då spanjoren mäktade med 19 mål på 35 matcher och slutade trea i den totala skytteligan. 19 var en passande siffra då det var i den åldern han utnämndes till kapten i Atletico, den yngste i lagets historia. Smeknamnet "el Niño" formades snabbt utifrån hans utmanande spelstil, hans kraftfulla förmåga till genombrott och kanske framför allt, hans ungdomliga yttre (och inre). Bud från topplag världen över strömmade in men det var inte förrän Liverpool och dåvarande manager Rafael Benitez klev in i bilden som flytten blev ett faktum. Han gick för 20 miljoner pund och blev då den dyraste spelarövergången i Liverpools historia.
Väl där slösade Torres inte mycket tid utan började leverera på riktigt, direkt. Första säsongen slutade med 24 mål på 33 matcher och han blev med det den bästa utländska målskytten under en debutsäsong i Premier Leagues historia. Målskyttet fortsatte de kommande tre säsongerna och allt eftersom etablerade han sig som en av världens absolut bästa forwards. Säsongen 2010-11 tog äventyret i Liverpool slut, när Chelsea och Roman Abramovich - och Torres själv genom personliga önskemål om flytt - såg till att ro en av de största affärerna i fotbollshistorien i land. Enligt rapporter kostade övergången 50 miljoner EURO.
Pengarna må ha varit stora, och rubrikerna om möjligt ännu större. Men Fernando Torres självförtroende var aldrig detsamma efter att han tog på sig den blå tröjan. Det är svårt att säga om det var pressen som ställde till det för honom, eller om han helt enkelt var mätt på mål och framgång vid det laget. Men på 110 framträdanden för Chelsea gjorde Torres bara 20 mål vilket får ses som ett underkänt facit jämfört med hans tidigare standards.
Det går inte att förneka att Torres, trots tiden i Chelsea, har haft en otrolig fotbollskarriär. Den intressanta frågan för alla Milan-fans är hur mycket motivation som finns kvar i den nu 30-åriga kroppen. Kvalité brukar inte förtyna så snabbt, men brukar däremot vara beroende av inspiration. Något vi får hoppas att Inzaghi kan förse. Hur det än går för spanjoren är han välkommen till världens vackraste klubb!
******
För er som är ute efter en något snabbare version har jag inkluderat tre compilation-videos från youtube som visar Torres i sitt esse, i respektive klubb. Efter att ha sett dessa klipp är det inte längre en sträckning att påstå att vi har värvat en högst kompetent forward.
Atletico Madrid
Liverpool
Chelsea
