Sympathy for the Devil - Milans dyraste värvningar - plats 1-10
I denna andra del presenteras Milans 10 dyraste värvningar någonsin.
10. Andrea Pirlo – 18 miljoner euro, 2001
Andrea Pirlo slog igenom i Brescia i mitten på 90-talet och blev uppmärksammad av Inter-tränaren Lucescu som köpte honom till de blåsvarta 1998, då tänkt som trequartista. Tre år tillhörde Pirlo Morattis lag utan att lyckas slå sig in i startelvan och på lån i både Reggina och Brescia. Sommaren 2001, Milans aktivaste mercato någonsin, köptes Andrea loss från Inter för 18 miljoner euro samtidigt som Brocchi kom till Milan i utbyte mot Guly.
Trots den höga prislappen får nog detta ses som en av Milans bästa affärer någonsin. Under 10 säsonger regisserade han Milans mittfält och var en viktig pusselbit i lagets Champions League-segrar 2003 och 2007. Carlo Ancelotti prisas ofta för att ha format om Pirlo från sin trequartistaposition till den djupa regista-rollen. Ancelotti själv erkände dock för något år sedan att det var Andrea själv som kommit med förslaget, då han i Brescia spelat på den positionen med Roberto Baggio framför sig på mittfältet.
Det finns en outtömlig guldgruva av statistik och anekdoter som beskriver Pirlos storhet. Jag nöjer mig med att notera att han var 2000-talets störste regissör och passningspelare. Säsongen 02/03 ledde han Serie A med flest passar (90 per match), mest bollinnehav och flest passar till rätt adress. Mer dominant än så kan en mittfältare inte vara.
9. Jose Mari – 19 miljoner euro, 2000
Efter ett par framgångsrika säsonger i Atletico Madrid, där han bland annat gjorde mål i båda derbyna mot Real Madrid 1999, öppnade Berlusconi plånboken och gjorde Jose Mari till Milans dyraste värvning sommaren 2000. Trots fina fötter, klarade inte spanjoren av att anpassa sig till Milan och Calcio. Endast 5 mål på 52 matcher över två säsonger innebar att Jose Mari skeppades tillbaka till Spanien och Atletico på lån 2002 och sedan på en fri transfer till Villarreal året efter. Karriären har sedan gått spikrakt ner för Jose, som fått sina kontrakt med ett flertal klubbar uppsagda i förtid och spelar nu för Xerex i Segunda División.
8. Pato – 22 miljoner euro, 2007
Redan som 17-åring värvades Alexandre Rodrigues da Silva till Milan trots att det åt upp 80% av hela transferbudgeten och trots att han på grund av UEFA-regler inte kunde spela för klubben officiellt förrän i januari 2008. Hypen berodde på en helt uppenbar och mycket ovanligt talang som visat sig både i brasilianska u-20 ligan, där han vann skytteligan som 16-åring, och att han slagit Pele’s rekord som den yngste spelaren att göra mål i en officiell FIFA-match.
Trots närmast konstanta skadeproblem under sina fem säsonger i Rossoneri, har Pato bidragit med oerhört mycket givet sin ålder. 61 mål på 143 matcher som 22-åring och den enda spelaren i Milan som någonsin gjort över 50 mål som u-21 spelare, bör få de som vill ha honom såld att tänka om. Målet mot Barcelona på Nou Camp i våras visar att hans klass finns där, dold bakom skadornas skuggor.
7. Andriy Shevchenko – 23 miljoner euro, 1999
Efter 33 mål på 44 matcher i Dynamo Kiev säsongen 98/99 och mer specifikt uppmärksammat 3 mål mot Real Madrid i Champions League samma säsong, gick Shevchenkos flyttlass till Milano vackra röda halva. Redan första säsongen vinner han Serie A’s skytteliga (en distinktion han delar med 5 andra spelare, inklusive Nordahl och Platini). Nära nog löjligt vältränade och med en fantastisk blick för mål dominerade Shevchenko Serie A under sina sex år i Milan. Han gjorde 175 mål på 322 matcher, blev skyttekung i ligan två gånger, var Inters store baneman med 14 mål i Derby della Madonnina (flest någonsin) och vann Balon D’Or 2004 efter att ha lett Milan till Champions League-seger 2003.
Shevchenko lämnade Milan för Abramovics Chelsea sommaren 2006 för 46 miljoner euro, vilket trots sveket fansen då kände, ändå måste ses som en av Milans bästa affärer.
Jag ångrar dock ändå att han lämnade, då han hade goda förutsättningar att slå Nordahls målrekord och bli klubbens främste målgörare genom tiderna. Hur som helst, det är svårt att överskatta Shevas storhet och glömma alla de fantastiska minnen han lämnade oss fans med. Jag ler fortfarande när jag tänker på lobbmålet mot Juventus och stålblicken inför den avgörande straffen i CL-finalen 2003.
6. Zlatan Ibrahimovic – 24 miljoner euro, 2010
60% rabatt lyckades Galliani få från Barcelona på den store svensken, som katalanerna betalat i runda slängar 60 miljoner euro för (inklusive Eto’o) året innan. Zlatan är skälet att Milan vinner ligan 10/11 och gör oväntat en ännu bättre säsong 11/12. Med 56 mål på 85 matcher samt ett stort antal assist visade Zlatan att han fortfarande var Serie As störste stjärna.
Ibrahimovic lämnade som bekant Milan för PSG denna sommar och Milan fick i stort sett tillbaka de pengar man betalade för honom. Raiola har lovat PSG en ny Mona Lisa, en något haltande liknelse, med vi önskar Zlatan likväl lycka till.
5. Ronaldinho – 25 miljoner euro, 2008
Få spelare har jag haft förmånen att se med en högre högstanivå än Ronaldinho. Hans totala utklassning av Real Madrid på Bernabeu 2006 följt av stående applåder från Madrids fans är inget annat än fotbollsporr. När hans BMI 2008 nått nya höjder och han gjort sig omöjlig hos den katalanska klubbens ledning, fick till slut Berlusconi chansen att värva sin favoritspelare.
Ronaldinhos första säsong i Milan får räknas som en besvikelse, som trots en stark inledning på säsongen kantades den av problem med brassens fitness. Säsongen 09/10 var väsentligt bättre och med 17 mål och 17 assist var Ronaldinho lagets kanske bästa spelare. Mest minnesvärt var hans två mål mot Juventus i januari 2010.
När Allegri tog över Milans tränarbänk blev det snart uppenbart att Ronaldinho inte passade in i det nya spelsystemet och han lämnade klubben för Brasilien och Flamengo för 3 miljoner euro under januari-fönstret.
4. Alberto Gilardino – 25 miljoner euro, 2005
2005 hette Italiens ”näste superstjärna” Alberto Gilardino. Efter 23 mål både säsongerna 03/04 och 04/05 för Parma spåddes han en lysande framtid och köptes av Milan för 25 miljoner euro.
Alberto nådde aldrig riktigt upp till sin Parma-nivå i Milan, även om han under sin första säsong i rödsvart målade respektabla 17 gånger i ligan. Målfabrikationen sjönk dock anmärkningsvärt de följande två åren och Gilardino såldes 2008 till Fiorentina för 14 miljoner euro, en summa som gjorde det misslyckade experimentet billigare än exempelvis Jose Mari.
På frågan om varför Gilardino lyckats i Parma och Fiorentina men inte i Milan, svarade Gattuso att ”den rödsvarta tröjan väger tyngre än de flesta och kanske för tungt för vissa”. En alldeles utmärkt analys och sammanfattning av Kalabriens Braveheart.
3. Alesandro Nesta – 30,5 miljoner euro, 2002
Under åren 1997-2001 använde Sven-Göran Erikssons Cragnottis kreditkort till en shopping-spree som fått de svenska Hollywood-fruarna att rodna. Lazio satt sommaren 2002 sonika finansiellt sett i samma sits som Grekland gör nu 10 år senare. Kronjuvelen och kaptenen Nesta, som absolut inte ville lämna klubben och vars fans grät öppet och bad honom att stanna, såldes till Milan för 60 miljarder lire (30 miljoner euro, men det är skönt att ha anledning att säga en sådan summa).
Med undantag från säsongen 08/09, som Nesta fick helt förstörd av skador, ledde denna elegantaste av alla backar Milans försvar under ett decennium. Först tillsammans med Maldini och sedan med Thiago Silva i defensiva partnerskap som kommer att minnas med värme av oss fans och med avund utanför Milano.
2. Filippo Inzaghi – 37 miljoner euro, 2001
Under sina fyra säsonger i Juventus hade Inzaghi förmånen att bilda en tridente med giganterna Del Piero och Zidane. Mot slutet av säsongen 00/01 var det dock helt uppenbart att Del Piero och Inzaghi hade allvarliga samarbetsproblem på planen och att Trezeguet var en bättre lösning. Alas, Berlusconi öppnar plånboken och köper in skyttekungen. Summan 37 miljoner euro är förmodligen överdriven då det i verkligheten handlade om 22 miljoner plus Cristian Zenoni, som av säkerligen skattetekniska skäl värderades till över 15 miljoner.
Oavsett, 11 säsonger blev det totalt för Super-Pippo i den rödsvarta tröjan, 8 som en viktig del av laget. Hans bästa säsong var tveklöst 02/03 då han gjorde 30 mål på 49 matcher i Serie A och Champions League. Totalt gjorde Pippo 73 mål på 202 matcher i Serie A för Milan, men han kommer förmodligen främst kommas ihåg för sitt cup-spel. 53 mål på 98 matcher i Italienska cupen, Europacup och Champions League vittnar om en vinnarskalle av rang. Hans två mål i Champions League-finalen 2007 mot Liverpool var enligt Inzaghi själv hans största stund i karriären.
Jag har alltid varit svag för Filippo Inzaghi, mannen som Sir Alex hävdade var född offside. Det var lätt att irritera sig på alla offsidelöpningar, själviskheten och den begränsade tekniken. Men i grunden älskade Pippo att spela fotboll mer än någon annan spelare jag sett. Inzaghi bänkad såg ut som en kopplade hundvalp som ser andra hundar leka med ett köttben. Och ingen blir så glad som Pippo när har gör mål. Att han fick näta i sin avskedsmatch i Milan, vackert assisterad av Seedorf, var stort. Mycket, mycket stort!
1. Manuel Rui Costa – 42 miljoner euro, 2001
Milans genom tiderna dyraste värvning var Rui Costa. Liksom i fallet Nesta utnyttjade Milan Fiorentina finansiella trångmål och köpte loss mittfältsgiganten, som spenderat de senaste 7 säsongerna i Florens. Även om han på inget sett gjorde bort sig i under sina 5 säsonger i Milan, nådde han aldrig riktigt upp till den nivå han spelat på i Fiorentina. Framför allt var målskyttet borta och när en viss ung herr Kaka anlände 2003, fick Rui Costa allt mindre speltid.
Sommaren 2006, samtidigt som Shevchenko lämnade för Chelsea, gick Rui Costa tillbaka till sin ungdoms Benfica på en free transfer.
