Tattica del Diavolo
För inte så längesedan gick vi igenom några situationer baserat på de intressanta matcherna mot Napoli, Genoa och Roma. Denna gång är underlaget hittat i de tre senaste matcherna, mot Sassuolo, Torino och Atalanta.
Vi som trodde att Milan äntligen återfått balansen får nu sitta i sofforna med svansen mellan benen. Helt plötsligt är omställningarna halvdana, centreringen slarvig och det generella spelet krampaktigt. Varför? Hur kan vi befinna oss på plats 10 i Serie A? Några av anledningarna diskuteras nedan:
1. Ej förmögna att försvara ledning (senza palla)
Inzaghi sa det själv efter matchen mot Torino: "Vi blir ängsliga när vi leder, och gör misstag vi inte bör göra". Pippo har inte lyckats göra något åt det, men har åtminstone insett att det är ett problem. Även mot Sassuolo misslyckades laget med att behålla ledningen. Det är en problematisk tendens, en som gör det enkelt för motståndartränare att ingjuta mod i sina mannar.
Jag förmår inte att förklara vad som ligger bakom detta. Jag hade kunnat försöka, men det hade tagit för lång tid och det hade ändå bara varit spekulation. Extra svårt blir det när laget på så kort tid svänger så häftigt mellan att spela bra och att kraftigt underprestera. Om förändringen hade skett över en längre tid hade man kanske kunnat peka på specifika orsaker. Men när man spelar som ett lag en vecka och ett annat lag en annan vecka, då blir det oerhört utmanande att hitta några förklarande mönster. Det jag kan/vill säga idag är att det inte får fortsätta såhär, mållöst (bokstavligt och bildligt talat) och idélöst. Kanske mot lag som Juventus eller Roma som jagar en titel och är nästintill kompletta lag båda två. Men mot Sassuolo? På hemmaplan? Då är något fel med Milan.
2. Ej förmögna att forcera vid underläge (con la palla)
Tillsammans med ovanstående poäng utgör punkt 2 en väldigt prekär situation för vårt favoritlag. Om man har problem både med att behålla en ledning och att hämta igen ett underläge, hur ska man då kunna ta poäng? Tittar man på matcherna mot Sassuolo och Atalanta, där man hamnade i underläge relativt tidigt i matchen, så är det svårt att inte undra: Var är idéerna? Har vi ens några idéer? Inte nog med att man inte lyckas skapa tryck eller heta målchanser, man är faktiskt istället närmare att släppa in fler mål.
?
Detta var ett anfallsförsök modell standard mot Atalanta tiden efter 0-1 målet. Inspel från Bonaventura på tre stillastående spelare i boxen. Atalanta nickar bort och Milan får börja om igen. Menez hämtar bollen och drar ned tempot så att Atalanta återigen får samla sig. Två passningar i sidled och pang så kan snabbe Moralez överrumpla Bonaventura och sätta igång en kontring. Rami stötbryter dumdristigt men kommer undan med det. Milan får börja om i bra läge men efter två misslyckade sidledspass till så tillåts Atalanta återigen kontra livsfarligt.
Mestadels verkar Inzaghi lägga sina förhoppningar på grinta, alltså att hans mannar ska känna elden inom sig och kämpa sig till en kvittering. Uppenbarligen ingen långsiktig lösning, och kortsiktig verkar det inte heller vara lyckat. Kanske var spelidén tydlig till en början men nu framstår en gång inspirerande uttryck som "höga ytterbackar" och "false nine" som fullständigt kraftlösa. Milan skapar knappt några målchanser och ena gången är det hungern i boxen som fattas, och andra gången är det kvalitén på inspelet som är problemet. Passning på löpande spelare sker väldigt sällan och när inga löpningar kommer så återstår bara alternativen i sidled. Erkänt och logiskt enkelt att försvara sig mot.
3. Bytena
Också kopplat till en situation då man befinner sig i underläge. Bytena som Inzaghi gör känns både oinspirerande och oinspirerade (det är en skillnad, ja). Ingenting är överranskade med dessa byten och ingenting säger att Pippo tänker utanför boxen (pun intended). Ett exempel är bytet Menez mot Alex i matchen mot Torino. Ponera att Inzaghi tänkte: "Hmm, vi leder nu men trycks konstant tillbaka. Jag kastar in Alex eftersom han är en bra huvudspelare och kan nicka bollen bort och sparka bollen långt." Jag tolkar inte bytet som att vår tränare är ett steg före, har en masterplan eller verkligen tror på att det kommer göra skillnad. Det känns mer som att han bara hoppas på det bästa. Det bästa blev det inte, istället en kvittering för hemmalaget Torino. Inte heller när han slänger in en forward (inget ont mot Pazzini) mot Atalanta känns det som att han tror på det. Överraska mig istället. Gör något för att röra om i grytan, som min mamma hade sagt.
*******
Är det något jag har missat? Något du inte håller med om? Kommentera gärna nedan och låt diskussionen fortsätta där.
