Resereportage: Serie A!
För drygt en månad sedan tog Torino klivet upp tillbaka till Serie A. Jag fanns på plats och det här är en återblick och min historia om en av mina vackraste helger i livet.
Torino är tillbaka i Serie A. Drygt en månad har gått men jag har fortfarande svårt att förstå det, Torino tillbaka i A. Alla vet att Torino är tillbaka där man hör hemma och en uppflyttning ska egentligen vara en självklarhet för Torino varje gång man hamnar i Serie B.
Men så har det inte varit. Sedan 1996 har Torino varit mer i Serie B än A, man har fått uppleva en konkurs och Urbano Cairos sju år i klubben har, förutom första och sista året, varit en stor misär. När Giuseppe De Feudis tryckte in 2-0 mot Modena försvann all den där ångesten och änglsan vi burit med oss i flera år. Men vi tar det från början.
En chansning som gick hem
Att försöka hitta den avgörande matchen i Serie B:s toppstrid såg ut att vara omöjligt. Men jag och min bror bokade den sista hemmamatchen mot Modena och hoppades på det bästa, en chansning som gick hem. För när Verona kryssade borta mot AlbinoLeffe och Torino besegrade Sassuolo stod det klart att det var två poäng, en seger, som stod mellan Torino och Serie A.
Flyg ner fredag kväll till Bergamo. Istället för att stressa till Turin hade vi bestämt att stanna i Bergamo över natten. En trevlig stad som är väl värd att besöka en dag eller två om man har tid över. Men fokus och tankarna låg någon annanstans och lördag morgon tåg vi tåget via Milano till Turin.
Förutom själva matchen hade vi två planerade besök i Turin, Superga och Museo del Grande Torino. Eftersom museet endast har öppet på helgerna, det drivs av fansen själva och får inte kommunalt stöd, och vi inte visste hur söndagen skulle sluta valde vi att ta museet på lördagen.
Museet är stationerat i utkanten av staden och för att ta sig dit kommunalt är man först tvungen att ta tunnelbanan till ändhållsplatsen Fermi. Turins tunnelbana är ett fantastiskt bygge med en linje, förarlösa tåg och effektivitet av högst klass. Tunnelbanan byggdes i staden till OS 2006 men arbetet kostade och är en av anledningarna till att staden och regionen är en av Italiens mest skuldsatta. Efter tunnelbanan väntade en bussresa och ytterligare promenad på 500 meter innan vi var framme vid Villa Claretta.
Museo del Grande Torino
Villa Claretta består av två våningar fantastisk fotbollshistoria. Det första du möts av i entrén är Gigi Meronis bil. Bottenplan är tillägnad Il Grande Torino och här finns läktare från Filadelfia, medaljer, spelarnas fotbollsskor, flygplansdelar från 4 maj 1949, dagböcker, fotbollsbiljetter, tavlor, tidningsartiklar och foton. På övervåningen fortsätter det att krylla av Il Grande Torino saker men här finns det självklart plats för Torinos övriga historia.
Ett rum för Gigi Meroni och Giorgio Ferrini har sin hörna. Scudettolaget från 1976 har ett rumoch här hittar vi även ett svenskt bidrag till museet. En affisch från Malmö FF med information om klubbarnas kommande match i Europacupen 1976. Med hjälp av vår guide Davide Antonetti bjuds vi på en fantastisk resa genom Torinos händelserika historia och flera gånger om får man gåshud varvat med klumpar i halsen. Framförallt finns det en tavla som berör mig lite extra. En målning på ett fönster där Gigi Meroni, Valentino Mazzola satt vid fönsterkanten och Giorgio Ferrini stod bakom. Aldrig har himlen porträtterats så vackert.
Inträdet på fem euro är egentligen ett rån från besökarna. För aldrig har man fått så mycket för så lite. Det är fantastiskt hur supportrarna samlat in alla saker och driver stället själva. Museet är ett måste om man är i Turin och kommer bli lättare att ta sig till i framtiden. För museet kommer nämligen flytta in i Stadio Filadelfia när återuppbyggnaden av arenan blir klar inom några år. Det sista Davide frågade innan våra vägar skildes åt var om vi skulle på matchen imorgon? Självklart!
Gigi Meronis bil.
Läktare från Filadelfia.
Biljetter till Il Grande Torinos matcher.
Medaljer från Il Grande Torino.
Il Grande Torino.
Hjul från flygplanet.
Paninialbum med Il Grande Torino.
Vacker tavla på Gigi.
Svenskt på museet.
Matchdag och Serie A-firande
Så var vi tillslut framme vid matchdagen. Tidig matchstart, 12:30, gjorde att de endast blev hotellfrukost innan avfärd mot Olimpico. Redan två timmar innan matchstart var det bra tryck utanför arenan och när vi klev in på den timmen senare var det nästan fullsatt. Uttrycket ”de går nästan att ta på stämningen” är ett uttjatat uttryck men det Olimpico bjöd på var något utöver det.
Själva matchen tog Torino hand om direkt. Det var spel mot ett mål och när Oduamadi tillslut fick in bollen exploderade Olimpico i den 24:e minuten. Torino dominerade men ytterligare ett mål lät vänta på sig. Hela tiden fanns tanken där, kvittering och antiklimax. Förra årets Torino hade troligen tappat det, men inte årets. I den 87:e minuten finner truppens två Giuseppe varandra. Vives in till De Feudis som dunkar dit 2-0, SERIE A!
I samma veva som De Feudis sköt Torino till Serie A öppnar sig himlen och regnet bara vräka ner. Regnet slutade inte på hela kvällen men det var ingen som brydde sig, lite vatten dödar ingen fest. Efter tre minuters tilläggstid blåses matchen av och den första planstormningen äger rum. Spelarna är snabba på att försvinna in i omklädningsrummet och folket kommer efter direktiv tillbaka upp på läktaren då spelarna ska komma ut och tackas av..
Första planstormningen.
Ärevarvet hinner gå till Curva Maratona innan planstormning nummer två genomförs. Denna gång försöker vakterna stoppa till en början men inser fort att de meningslöst, firandet är igång! Lättnaden och glädjen efter tre år av Serie B-ångest tar ut sin rätt på så väl spelare som fans. Spelarna klättrar upp på tjuren vid Cruva Maratona och hoppar ut i havet av fans.
Efter firandet på arenan tar alla sig ut på gatorna. I högtalarna annonseras var segerkortegen ska gå. Kortegen, som innehåller tjuren på ett flak och följs upp med en dubbeldäckare med laget. Man börjar med att köra förbi Filadelfia innan man rullar in mot stadskärnan, hela tiden proppat med supportrar runt bussen. Regnet fortsätter att ösa ner men man höll sig varm genom att hoppa med till ”Chi non salta bianconero è è”, ”Serie A, Serie A” och diverse- spelar samt Ventura-ramsor.
När spelarna tillslut nått stadskärnan har drickan på bussen tagit slut. Det tar Parisi hand om genom att få kontakt med en av alla ölförsäljare som tagit sig ut på staden för att tjäna sig en hacka på glada Granatafans. Försäljaren räknade över antalet öl och vips slänger Parisi ner en plastpåse med pengar och ölen försvinner upp på bussen.
På Piazza San Carlo avslutas sedan kortegen efter flera timmars firande. Här stannar bussen ett tag innan spelare och ledare åker vidare till segerbankett. En bankett där bland annat Urbano Cairo dansar i bar överkropp till Tanti Auguri(film finns längre ner). Trötta, blöta men i total eufori vänder vi hemåt mot hotellet. En middag senare och Juventusförlust i cupfinalen och kvällen var fullbordad.
Måndag och Supergabesök
Med hemflyg på måndagkväll hade vi ytterligare en dag framför oss. Denna lades på ett besök uppe vid Superga. Tyvärr hängde gårdagsvädret i och uppe på berget låg dimman tät och regnet öste ner. Ensamma tog vi bergbanan upp till den plats där Il Grande Torino lämnade jorden för 63 år sedan.
En värdig och viktig avslutning på en oförglömlig resa. Torino är tillbaka där man hör hemma och nästa gång jag åker ner är det för att se Serie A.
Forza Vecchio Cuore Granata!
Bilder och filmer från firandet:
Bilder från matchen:
http://www.torinofc.it/content/view/10171/61/
Bilder från firande:
http://www.torinofc.it/content/view/10168/61/
Matchen:
http://www.youtube.com/watch?v=p4pOUMftyDA&feature=related
Spelarnas firande i omklädningsrum:
http://www.youtube.com/watch?v=S_tb79t-id8&feature=related
Spelare och Bianchi hoppar från tjur:
http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=hjbM92grarY&feature=endscreen
Film från firandet på bussen:
http://www.youtube.com/watch?v=JxkU3Cv7HwE&feature=relmfu
Fest med Cairo på bordet:
www.youtube.com/watch?v=2z0jpFszevA&feature=relmfu#t=3m25
