Udinese - Torino 0-2: Farnerud bäst på Stadio Friuli
Ett mediokert Udinese kom inte upp i tillräckligt hög nivå för att vinna. Istället kunde Alexander Farnerud föra sitt Torino till tre historiska poäng.
Udinese hade inte förlorat hemma mot Torino sedan den fjärde Serie A-omgången säsongen 1984/1985. Med Antonio Di Natale tillbaka i startelvan fanns definitivt förutsättningarna för att Udinese skulle kunna förlänga sviten. Men så blev inte fallet.
Matchen igenom hade Udinese svårt att skapa några riktigt heta målchanser. Tidigt i matchen försökte visserligen Di Natale ta sig fram men Padelli dök mot bollen och avstyrde på så vis chansen.
Därefter satte sig matchbilden och det blev till mångt och mycket ett ställningskrig. När första halvleken var till ända kunde vi logiskt konstatera att det fortfarande var mållöst. Faktum var att det inte hade hänt särskilt mycket alls. Torino kunde tillskrivas halvlekens farligaste chans i och med att Immobile skjutit högt över men i övrigt var det chansfattigt.
Udinesetränaren Guidolin ville förändra detta till den andra halvleken och bytte in Maicosuel istället för Bruno Fernandes redan i paus. Fernandes hade dittills varit blek men Maicosuel var inte särskilt mycket hetare.
Istället kunde Torino ta ledningen. Dessvärre gjorde man det genom ett mönsteranfall där Brighi hittade in till Immobile som spelade vidare till Cerci. Cerci använde endast en touch när han skarvade bollen fram till Alexander Farnerud som avslutade mönsteranfallet med en känslig lobb som Brkic inte kunde gör mycket åt.
Därefter tog Udinese över spelet. Men man hade svårt att komma in till den plats där de flesta målen sker, straffområdet. Istället testades skott utifrån. Basta drog till med en riktig rackarrökare som tvingade Padelli till att sträcka ut och den inhoppande Nico López hade ett lurigt skott som smet precis utanför den vänstra stolpen. Men istället för att Udinese spräckte nollan kunde Torino punktera matchen. Precis som vid det första målet var det en omställning men den här gången var det Immobile som var sist på bollen.
Den stora frågan efter matchen handlar givetvis om varför Udinese har så svårt att göra mål. Den senaste matchen, den mot Napoli lyckades Udinese visserligen göra tre baljor, men i längden måste det vara anfallarna som står för målen. Detta är väldigt svårt när inte ens anfallsesset själv, Di Natale, lyckas få in bollen i nät.
Nyckeln: Försvaret skulle vara koncentrerade mot Torinos skickliga offensiva spelare. Dessvärre kom några ögonblick då Udineses backar tappade fokus och mot spelare som Cerci, Immobile och Farnerud blir man straffad.
Matchen i matchen: Brkic mot Padelli. Ingen av målvakterna glänste men Padelli höll nollan. Samtidigt kan knappast Brkic lastas för något av Torinos mål.
Bäst i Udinese: Basta. Fortsatte att kämpa genom hela matchen.
Bäst hos motståndarna: I införrapporten var undertecknad inne på att Farnerud borde vara aktuell för Hamréns landslag. Svensken levde upp till mina spekulationer genom att göra mål och vara ett ständigt hot med sina djupledslöpningar.
Lagen:
Udinese: Brkic; Naldo (Nico Lopez, 61), Danilo, Heurtaux; Basta, Allan, Lazzari, Gabriel Da Silva; Pereyra, Bruno Fernandes (Maicosuel, 46); Di Natale
Torino: Padelli; Maksimovic, Glik, Moretti; Darmian, Brighi (Basha, 71), Vives (Gazzi, 73), Farnerud, Pasquale; Cerci (Meggiorini, 83), Immobile
