Vad har Dennis Bergkamp och Muhammad Ali gemensamt?

Vad har Dennis Bergkamp och Muhammad Ali gemensamt?

En krönika om flygfobi.

Jag har två drömresmål. Det ena är kyrkogården Père-Lachaise i Paris, där min idol Jim Morrison ligger begravd, bland många andra kända personer, som Oscar Wilde, Édith Piaf och Frédéric Chopin.

Det andra är mitt kära Brescia. Under mina 12 år som skribent på SvenskaFans har jag flera gånger fått mailfrågor från människor som undrar hur man tar sig till staden, hur man köper matchbiljetter och hur man hittar till Stadio Rigamonti. Jag har tvingats krypa till korset och erkänna att jag faktiskt inte varit där, trots att jag nog är Sveriges mest uttalade Brescia-supporter.

FLYGFOBI
Problemet är helt enkelt min flygfobi, en åkomma jag delar med storheter som David Bowie, Muhammad Ali och Dennis Bergkamp. Den sistnämnde - en av världens bästa fotbollsspelare genom tiderna - utvecklade sin rädsla för att flyga när han bodde i Italien och spelade för Inter, i mitten av 1990-talet.

Bergkamp hatade det faktum att man i Italien envisades med att flyga till bortamatcherna, i små trånga plan som skakade hela tiden. Känslan av att inte kunna röra sig utlöste en klaustrofobi, och väl nere på marken tappade han koncentrationen under matcherna.

Holländaren strosade istället runt på gräset, oroligt sneglande med blicken upp mot himlen: Vad det skulle bli för väder inför returen till Milano? "Är det moln på väg? Ibland var jag så upptagen av tankar på flygresan hem under matcherna att det var ett rent helvete", berättar han i sin självbiografi.



Inte konstigt att tiden i Inter gick så dåligt - blott elva mål under åren 1993-1995. Att jämföra med de närmare 200 fullträffarna i Ajax och Arsenal. I hemlandet och på de brittiska öarna tog Bergkamp bilen eller tåget till matcherna, och när det var Champions League stannade han ofta hemma.

Visst, risken att dö i en bilolycka är hundra gånger så stor som att omkomma i en flygolycka. Det har man fått höra många gånger. Och antalet terrorattacker i Europa var långt högre under exempelvis 1970-talet jämfört med nuförtiden. Så varför oroar man sig så mycket? Men det är inte alltid förnuftet väger tyngre än känslorna. Det sägs att 40 % av världens befolkning faktiskt har någon slags rädsla för att flyga.

IKAROS HYBRIS
Kanske beror det på att en flygande människa utmanar naturlagen? Den antika historien om Ikaros som ville flyga så nära solen, men vars konstgjorda vingar smälte, så att han störtade ner i havet och dog - den finns i vårt kollektiva undermedvetna, som en obehaglig påminnelse om att vi inte ska drabbas av hybris. Det är väl inte meningen att vi ska sväva där uppe bland molnen. Även om den visionäre författaren William Burroughs menade precis tvärtom, när han profetiskt skanderade: "Earth is going to be a space station / We're all here to go into space / That's what we're here for".

Till de fotbollsrelaterade flygolyckor vi särskilt minns hör mästarlaget Torinos öde 1949. Deras plan störtade utanför Turins flygplats på grund av närmast obefintlig sikt, orsakad av kompakta mörka moln, regn och starka vindar. Samtliga passagerare - spelare, ledare och besättning - omkom.



Snöslask på landningsbanan låg bakom Manchester Uniteds flygtragedi i München 1958, då 23 personer dog, varav åtta United-spelare. Två gånger misslyckades planet med att lyfta från den isiga körbanan, men piloten insisterade på ett tredje försök.

1993 omkom hela Zambias landslagstrupp när planet störtade i Atlanten efter en felmanövrering av en trött pilot.

2019 förolyckades ett mindre plan med den argentinske anfallsspelaren Emiliano Sala och en pilot som inte hade licens att flyga. Strax innan de lyfte från Nantes i Frankrike erkände denne att han kände sig lite ringrostig beträffande manövreringen. Men det bar iväg ändå.

Den ständiga, livsfarliga mänskliga faktorn.

Likväl: Jag siktar på att ta mig till Brescia och till Paris. "Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv", skrev den danske filosofen Søren Kierkegaard. Han blev i och för sig bara 42 år. Om jag ska dö på kuppen tar jag gärna min sista vila på Père-Lachaise.
 

Per Erik Wesslénpererikwesslen@hotmail.com2021-12-20 20:20:00
Author

Fler artiklar om La Curva

Goals of the week (omgång 5)
Goals of the week (omgång 4)