VdR: ”Milan är sin egen största motståndare”

Landslagsuppehåll och de tre i panelen får analysera ligaledningen och scudettochansen.

För milanisti kanske inte presentation behövs men för övriga:

Robin Blommé - Milanistan och tidigare redaktionsansvarig för SoloCalcio. 
David Faxå - Ena halvan av Milanpodden- Fossa degli Alci och en av de som startade upp SoloCalcio.
Aldijana Talic - Milanistan och storbossen på Svenska Fans.


Cagliari borta var den elfte matchen för säsongen som det blev uddamålsvinst för Milan - klart mest av alla lag i top-5 ligorna i Europa. Skrämmer det dig eller ser du mer styrkan i det?

Robin:
— För mig är det tveklöst en styrka då det denna säsong sett bra ut även på hemmaplan där man är näst bäst efter Inter. Milan har fortsatt på förra säsongens fina facit på bortaplan och det går bara att konstatera att klubben förbereder sig på alla plan väldigt bra för dessa matcher. Dessutom har laget ett fantastiskt bortafölje och den kollektiva mentala nivån har varit hög och stabil. Dock så kan jag ju lite bortskämt önska att man avgör matcherna tidigare och ökar effektiviteten, något som kan och kommer straffa sig över tid. Grämer mig över Saelemaekers miss mot Napoli borta som skulle inneburit övertag i inbördes möten. 

David:
— Behöver de två alternativen utesluta varandra? Jag tycker nog inte det. Först ska sägas att jag är livrädd när Milan går in med uddamålsledning sista kvarten och Krunic och grabbarna byts in. Mot Cagliari hade Milan marginalerna med sig då sista sparken hamnade i ribban. Milan MÅSTE bli bättre på att stänga matcher. Det har senaste tiden definitivt funnits chanser att göra det, så det är inte att Milan faller tillbaka helt. Samtidigt som det är läskigt är det ju också en styrka att faktiskt kunna stänga butiken som man faktiskt gör. Klyschan "att vinna utan att imponera är imponerande" är väl sann i detta fall. Milan är inte i något spelmässigt toppslag just nu. Jag hoppas att man sparar det till efter landslagsuppehållet.

Aldijana:
— Både och. Att Milan lyckas vara svajigt stabila har sin inbyggda skörhet och den kan inte bjuda på positiv utdelning för evigt. Men vi har en trygghet i den struktur som Pioli har byggt laget på. Hade matchbilden varit mer stabil än vad den varit i några av dessa matcher, hade vi kunnat luta oss tillbaka och vila på en skör ledning. Nu är det inte så och det kräver att man hittar effektiviteten som leder till ännu bättre utdelning offensivt. Att de vet hur att kämpa och omgruppera, uddamålsledning och en något tunn trupp till trots, gör dock att åtminstone jag landar i att de vet vad som gäller för att hålla ut en hel match. Men som sagt är det en för skör tråda att hänga i hela vägen fram till den 22:a maj.

* * * 

Litet uppehåll nu för landslaget att ta sig till VM och Milan har en ledning på tre poäng före Napoli. Nu är det ny position för Milan för säsongen - det är de som jagas nu. OM man ser motståndet nu bakom rossoneri, vilka känns som det främsta hotet?

Robin:
— De återstående matcherna och spelschemat inbjuder till många scenarier då Milan har en tuff avslutning med fem utmanande matcher och Napoli och Inter har tuffare matcher de fyra-fem närmast kommande. Per idag så är hotet bakifrån sekundärt då Milan är sin största motståndare i den meningen att man har allt i egna händer. En position som man inte är van vid och den ofta, med rätta, hyllade mentala styrkan kommer få sig bli beprövad ordentligt. Tar sig Inter och Napoli genom de kommande omgångarna med nästintill full pott kommer det bli väldigt svårt för Milan att ro scudetton i hamn.

David:
— Inter är enligt mig det bästa laget, men Napoli är ju de facto närmast. Detta eftersom Milan har det jämnt i inbördes möten med Napoli (tack för missen, Saelemakers...) och sämre målskillnad. Inter och Napoli har ungefär lika svåra spelscheman kvar... Så vad blir slutsatsen av dravlet? Att Napoli med deras underdogperspektiv blir svårast, men det är ju med extremt liten marginal. Nu blev jag nervös bara av att sitta här och räkna, jämföra och titta...

Aldijana:
— När vi är tillbaka den 2:a april, återstår 8 omgångar, alltså lite mindre än en fjärdedel av säsongen. Och inget av lagen är kvar i Europa och har något att spela för där. Just den 31:a, kommande omgången tror jag kan bli avgörande för hur allting slutar. Juve möter Inter och Napoli har en tuff match mot Atalanta borta samtidigt som Milan får ta emot ett inte helt välmående Bologna som inte borde utgöra ett direkt hot.
Drabbningarna blir en direkt kraftmätning. Var står och hur mår Inter, är vad jag framförallt vill ha svar på. Men som alltid så är Milan sin främsta motståndare. Fortsätter man att tro på sig själva, hur klarar Theo sig från ev avstängningar och laget i övrigt från skador och hur möter de en eventuell våg av framgång från Inter och Napoli? Jag är tveksam till att Napoli håller sig kvar som det främsta hotet om Inter hittar fram till ett vinnande momentum för de matcher som återstår.

* * *

Om du skulle nämna tre anledningar att Milan är där de är just nu i serien, vilka skulle det vara?

Robin:
— 

• Elliott. Man kan anse att de är snåla och har principer som inte går att rucka på. Må så vara, men det är precis det som gjort att Milan nu har gått från en genomrutten ekonomisk situation till en hållbar. En tydlig strategi, sunda principer och metoder om bl a tillväxt och långsiktighet har skänkt klubben en trygghet och tydlighet som förhoppningsvis avslutat en era av ständiga naiva snedsteg och grundat för en ljus framtid.
• Paolo Maldini. Den viktigaste strategiska pusselbiten sportsligt. Nej, han är inte världens bästa sportchef eller vad hans titel som teknisk direktör de facto innebär. Han är dock den bästa i världen för Milan. Han är allt vad Milan behövde och behöver. En människa som är klubben personifierad och precis som ägarna, skänker en legitimitet och trygghet. Tuffa beslut och situationer har fått hanteras och när klubben förhoppningsvis går in en ny fas till sommaren ställs han på nytt på prov för att han ska ge bra svar på nya frågor.
• Stefano Pioli. Det går inte annat än att förundras över hur otroligt mycket Pioli lyckas krama ut ur de förutsättningarna han givits. Trots väldigt mycket som talar emot fortsätter han navigera laget framåt och uppåt på ett sätt som ska vördnadsfullt respekteras. Jag själv var övertygad efter några månader att detta var rätt man att leda laget i en övergångsfas under något eller några år innan någon annan skulle kliva in och knuffa klubben vidare. Jag vidhåller att Pioli har sina begränsningar och svagheter men han visar dock att han utvecklas i takt med tiden och att avståndet till hans slutstation inte närmar sig slutet.

• Långsiktighet. Okej, det är inte Sir Alex som sitter på Milans tränarbänk men Milan gick in i denna säsong med den enda tränaren kvar från fjolåret (av topplagen). Kontinuitet ska inte underskattas och Milans trupp vet exakt hur de ska spela under Pioli. Sedan har Pioli utvecklat Milans spel under säsongen också. Sådan utveckling kanske bara kan ske när grunderna sitter sedan tidigare. Den relativa långsiktigheten ser vi även på ledningssidan.
• Sportcheferiet - Maldini, Massara och Co får ta emot både ris och ros av supportrar. Ros för deras oförmåga att förlänga kontrakt, så när Gigio och Hakan lämnade i somras trodde nog många att Milan skulle byta ned sig rejält. Med någorlunda facit i hand har Milan på målvaktssidan inte direkt blivit sämre och visst hade Hakan passat in i denna upplaga av Milan, men en ökad lönepost kanske hade bromsat någon annan spelares framfart. Sedan Maldini klev in har lönerna gått nedåt samtidigt som prestationerna gått uppåt. Dessa två parametrar i sig själva är imponerande nog. Visst finns det detaljer i sportcheferiet som skulle kunna vara bättre, men det är ju en enorm skillnad idag mot för bara några år sedan.
• Individuella prestationer - Milan har ett grundspel (även om många hävdar motsatsen), men som krydda på det finns det individer i detta lag som utvecklats enormt under året och stått för insatser som är avgörande. Jag tänker såklart på Rafa Leao, men även på Sandro Tonali, Theo Hernandez och Olivier Giroud.

• Zlatan - vad han betydde och presterade för Milan i sin comeback.
• Pioli - hur han pusslat ihop laget, använt ledarstilen och plockat ut det bästa av det han haft och hur han fått med kollektivet Milan på sin sida.
• De övriga topplagens oförmåga att leva upp till förväntningarna när det gäller. Så enkelt skulle jag nog säga att det är.

0 kommentarer