Voce dei Rossoneri: ” Tur, grinta och ödmjukhet krävs mot Barca"
Milan har fått straffar med sig i avgörande skeden på slutet, är Milan särskilt gynnade av domarna? Denna fråga samt en diskussion om Montolivo och vad som krävs mot Barcelona är dagens innehåll i Voce dei Rossoneri .
Panelen i VdR utgörs av Milanredaktionens skribenter David Faxå, Henrik Brandel och Nicole Fältlöv.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.)
Milan blev tilldömda ännu en straff i ett avgörande skede i helgens match mot Cagliari. Den här gången var visserligen straffen inget att snacka om men mot exempelvis Udinese för två veckor sedan var domslutet felaktigt. En del hävdar att Milan gynnas av domsluten mer än andra klubbar, andra hävdar att samtliga storklubbar gynnas gentemot de mindre klubbarna och vissa menar att företeelsen att någon klubb gynnas inte existerar i verkligheten. Hur ser du på saken?
Henrik Brandel: Det kom förra året en forskningsrapport som visade på att storlag får fler gynnsamma beslut rörande frisparkar, straffar och övertidsminuter med sig än mindre lag. Således case closed rörande om så är fallet eller inte. Rörande anledningar till detta ser jag i huvudsak två; För det första skapar större lag fler chanser och spelar i allmänhet närmare motståndarlagens straffområde än mindre lag gör. Man borde således inte jämföra hur många fördelaktiga beslut respektive lag får jämfört med andra lag, utan snarare hur stor andel straffar och farliga frisparkslägen lagen får i relation till antalet situationer de är involverade i. Någon sådan statistik har jag inte sett, men den vore intressant. För det andra verkar det finnas en psykologisk effekt där större publik innebär mer press på domaren att döma i en eller annan riktning. Jag tror inte domarna i allmänhet fattar medvetet fel beslut, men trycket gör nog att det är lättare att göra misstag.
Rörande Milan specifikt går det i vågor. Förra året gick inte domsluten med oss direkt och inte heller i början av denna säsong. Det är lätt att komma ihåg när andra lag får felaktiga fördelar med sig och lätt att glömma när man själv har fått det.
David Faxå: Att storklubbarna får fler fördelar av domarna än de mindre klubbarna är ganska tydligt enligt mig.Inflytandet som presidenter likt Berlusconi eller Moratti har är ingenting att snacka bort. Också den press domarna får utstå från läktarhåll tror jag är en faktor som spelar in. Att Milan skulle gynnas mer än exempelvis Juve eller Inter köper jag inte. Muntaris mål glöms inte direkt bort från Milan-håll, och inte heller Montolivos mål i senaste derbyt. Mellan storklubbarna jämnar nog domarmisstagen ut sig över en hel säsong, även om de mindre klubbarna råkar värre ut över 38 matcher.
Nicole Fältlöv: Det känns som att hela denna säsong handlar om hur dålig domarprestationen är - efter nästan varje omgång diskuteras det vilt om felaktigt dömda straffar, offside-mål eller giltiga mål som blir bortdömda. Det begås helt enkelt alldeles för många misstag och därmed råder det ingen tvekan om att det är något som inte stämmer. Frågan är bara vad. Om man tittar rent statistiskt så gynnas inte Milan mer än till exempel Juventus, men storlagen gynnas definitivt mer än de mindre. Vad gäller straffen mot Udinese är det mycket som inte känns rätt, bland annat varför domare Massa byttes ut tre dagar före mötet. Frågor som vi kanske aldrig kommer få svar på, men som är värda att ställa.
Montolivo har hyllats som ett bra förvärv men har fått en lite annan roll nu sedan De Jong långtidsskadats. Hur klarar han sig nu tycker du? Borde Allegri överväga någon förändring för att gagna Montolivo i hans spel?
Montolivo
Henrik Brandel: Man blir sur när man ser Montolivo på den position som tvingade Pirlo bort från klubben pga begränsad defensiv förmåga. Om nu Allegri vill ha en robust slaktare med passningsdugliga fötter på den positionen så är det OK med mig, men då skall inte Montolivo spela där. Inget ont om Montolivo, han sköter det väl och är i mina ögon Milans viktigaste mittfältare i år, min beef är med Allegri.
Om man tar ett steg tillbaka tycker jag av flera skäl inte att Montolivo skall spela centralt på mittfälet; För det första tycker jag att han gör mer nytta på högerkanten då han kommer längre fram på planen och bättre kan koppla ihop mittfältet och anfallet (något Milan verkligen saknade mot Cagliari). För det andra finns en hel skog av spelare i truppen som passar bättre i den centrala defensiva roll som Allegri föredrar. De Jong, Ambrosini, Muntari, Traore. I mina ögon skall Boateng eller Nocerino starta på vänster sida, en av de fyra tidigare nämnda på mitten och Montolivo, med Flamini som reserv, på högra sidan av mittfältet.
David Faxå: Montolivo har skött sig utmärkt i sin regista-roll med två löpstarka mittfältare bredvid sig. Han har själv påtalat att han trivs i rollen och kanske är det något att satsa på i framtiden. Dock vill jag hellre se Monto i en mezz'ala roll med en riktig regista bredvid sig, likt landslaget. Då tror jag vi får ut optimalt av Riccardo!
Nicole Fältlöv: Montolivo har varit ljuset i mörkret när det har sett dåligt ut för Milan. Skillnaden med och utan Montolivo på plan är stor, och det märktes inte minst i helgen då han saknades mot Cagliari. Det fanns ingen som helst kreativitet på mittfältet och det är lite synd att Milan ska behöva förlita sig på en enda spelare. Rollen som regista passar Montolivo mer än bra, han styr och ställer på mittfältet och öppnar upp för fina anfall.
Det är en vecka kvar till mötet mot Barca i Champions League, det första av två. Det är tredje året i rad som lagen möts i CL och Milan har inte vunnit någon av de fyra matcherna som spelats under dessa år. Vad kommer att krävas för att Milan ska kunna vända denna dystra statistik redan i vår?
Henrik Brandel: Tur, grinta och ödmjukhet krävs för att slå Barca. Det är knappast kontroversiellt att säga att Barcelona har det bättre laget och är i bättre form än Milan och vi minns alla hur det gick för Mexes på Nou Camp förra gången. Men bollen är rund och med lite tur kan allt hända. Dock inte utan grinta och ödmjuket. Åker man till Barcelona och tror att man är ett topplag som kan spela öppen och fin fotboll i en jämn tillställning, får man garanterat stryk. Celtic visade hur nöten skulle knäckas; genom hårt och grisigt försvarsarbete och snabba kontringar. Det som oroar mig mest är att Milan, trots knaggliga resultat, i år har varit spelförande med högt bollinnehav i de flesta matcher. Så kommer det inte att vara mot Barcelona och det kan bli en svår omställning. Å andra sidan gjorde vi det skickligt mot Juventus i höstas, så hoppet finns.
David Faxå: Ett mirakel. Med Iniesta, Xavi och framför allt Messi på banan kan jag inte se hur Milan ska kunna slå ut Barca i år. Förra året hade vi en bättre trupp och Barcelona kändes inte lika heta som man gör nu, och då rådde vi ändå inte på dem. I dagsläget har vi en skakig backlinje, vårt defensiva ankare på mitten borta och en Balotelli som inte får lira i CL. Skulle katalanerna dra på dig skador på Messi och Iniesta ökar chansen markant, men det är ju självklart ingenting vi kan hoppas på.
Nicole Fältlöv: Det är alltid lika svårt att besvara frågan på hur man ska kunna besegra Barcelona. Ska man försvara sig med tio man á la Chelsea eller utmana ödet genom att försöka pressa så mycket det går? Allegris spel har ju på senare tid präglats av mycket bollinnehav, men det är inte ofta det händer något i slutändan. Det går helt enkelt inte att förlita sig på stort bollinnehav, något som Barcelona för övrigt är mästare på att ha. För att gå vidare i Champions League måste Milan ha en hel del tur, kombinerat med mod och vilja. Milan har dessvärre en lång väg att gå innan man kan ses som en stor utmanare till CL-bucklan.
