Voce dei Rossoneri: ”Ingen rök utan eld”
Det är inte lätt att släppa den snöpliga förlusten mot Juventus i fredags. I Voce dei Rossoneri funderar panelen vidare på matchen och kring vad som hände. Dessutom, på förekommen anledning, även en fundering kring Barcelona.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Erik Terzi, Kaveh Golestani och Jonas Desai. Gäst är Gabriel Melke.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad –den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Det var mycket heta känslor efter matchen mot Juventus i fredags, både på plan och bredvid plan. Det som avgjorde matchen var en ytterst tveksam straff som tilldömdes Juventus i slutsekunderna. Andra situationer som rev upp känslor hos båda sidorna var huruvida Bacca var offside eller ej vid Milans mål samt en situation med Dybala som vissa Juventini menade borde vara straff. Hur ser du på alla dessa situationer nu med några dagars distans till match?
Erik Terzi: Tre extremt långsamma och bittra dagar - Dybalas mål i 97:e minuten förstörde helgen för många Rossoneri runtom i världen. Jag har följt serie A i mer än två decennier och kan lugnt konstatera att det var den vidrigaste förlusten mot Juventus jag någonsin har upplevt. Alla offside-konspirationerna kring Baccamålet får mig att skratta, men jag ska i alla fall försöka vara objektiv när det gäller straffsituationerna.
Situationen Dybala-Zapata i första halvleken kunde mycket väl ha resulterat i en straff för Bianconeri, men jag tycker samtidigt att "La Joya" faller för lätt för att fånga domarens hundraprocentiga förtroende. Paulo visade för övrigt en väldigt grining och osportslig attityd med sina akrobatiska piruetter och upprepade klagomål mot domaren. Som grädde på moset kommenterade han segern med en opassande replik "Milan har klagat i sex år".
Smeknamnetjuvelen kanske inte passar honom så bra längre. Den avgörande straffen är ofattbart billig, men om vi verkligen vill göra lite mea culpa måste vi erkänna att De Sciglio är klantig, ofattbart klantig. Vi skulle kunna sammanfatta det hela med att beskriva straffsituationerna i form av procenttal - om första straffsituationen är 70% straff, är den andra situationen 30 % straff.
Om vi då summerar situationerna får vi kanske en hundraprocentig straff, men det är inte så fotboll funkar. Jag vill dessutom tillägga att Sosa lämnade planen som en hundrameters löpare efter röda kortet så det fanns inga anledningar att utöka förlängingen med ytterligare 30 sekunder. Klart, slut, vidrigt!
Kaveh Golestani: Jag tycker egentligen samma sak nu som jag gjorde under matchen. I första situationen med Dybala så faller han lätt samtidigt som en medspelare får en gyllene målchans. Jag tycker inte domaren kan avvakta och se om Juventus gör mål på målchansen först och sedan blåsa straff efter missen. Sen är frågan om han ens hade hunnit blåsa av innan Pjaca fick iväg sitt skott.
Allt som allt tycker jag defintivt att det var rätt dömt. Bacca var några centimeter offside såg det ut som. Hade den offsiden varit åt andra hållet hade jag sagt samma sak: Tekniskt sett offside men ingenting att tjafsa om. För övrigt: Domaren borde inte ha blåst straff i slutet.
Jonas Desai: Under gårdagen hade jag en konversation med en medlem från domarkåren om handssituationer. Jag tyckte att en av mina motspelare fick fördel av att bollen tog på handen men fick inget gehör från domaren. Under halvtid hänvisade han utan pardon till regelverket som bland annat understryker ”handens rörelse mot bollen” och ”avståndet mellan motspelaren och bollen”.
Spelarens avsikt och den fart i vilken bollen färdas är ytterligare några faktorer som domaren måste ta hänsyn till i en handssituation. Med dessa kriterier i åtanke är det svårt för mig att hävda att Davide Massa gjorde rätt i fredags. Det jag ändå väljer att fokusera på allra mest är De Sciglios inkompetens. Att en erfaren Serie A-spelare springer in i en situation, i straffområdet, i 94e minuten, utan att låsa händerna bakom ryggen är beyond me.
Gabriel Melke: Heta känslor, minst sagt. Först och främst, både ja och nej gällande situationen med Dybala. Han faller tämligen enkelt, dock finns definitivt en kontakt från Zapata. Gällande offsiden cirkulerar flertalet bilder (där bl.a. SKY:s bilder fastslår att det är onside). Spekulationer kan länge pågå, dock kvarstår faktum att marginalerna är små och att majoriteten av domare hellre friar än fäller i situationer likt dessa. Att sedan kalla nästa situation, där bollen tar på Baccas hand för straff är nästan löjligt. Han touchar bollen vidare på sin egna hand, helt omedvetet.
Den tilldömda straffen är helt feldömd. Enligt min mening söker bollen De Sciglios hand mer än vad det är tvärtom. I det skeendet kan armen inte försvinna någonstans på det korta avståndet. Övriga situationer som lyfts upp såsom Romagnolis kontroversiella varning kontra Juve-spelarnas utspel matchen igenom, avstår jag från att ge någon märkvärdig kommentar till.
Avslutningsvis säger jag som den hederlige karln Montella - det är skillnad på att få en straff emot sig tidigt i matchen och matchminut 95’. Dags att släppa denna fråga, vi är inte en gnällig klubb. Vi är AC Milan. Basta.
Juventus är ett lag som ofta beskylls för att få tveksamma domslut med sig i Serie A. Ligger det någon sanning i detta eller är det mer ett uttryck av frustration från alla lag som förlorar mot Juve?
Erik Terzi: Aiutini, aiutini! Ordet aiutino (liten tjänst) används ganska regelbundet i italienska fotbollssammanhang numera och Bianconeri är absolut inte det enda storlaget som får "a little help from my friend domaren" i Serie A. Vi Rossoneri har också fått lite backup under åren, men jag tycker verkligen inte att Serie A 2016-17 kan beskrivas som en "domarvänlig" säsong för oss. Det är redan frustrerande att förlora mot Juventus 11 vs 11, varför lägga till extra-krydda med tveksamma domslut? Juventus har onekligen en spännande historia när det gäller domslut i Serie A, eller har vi bara hittat på allt?
Jag kommer aldrig att glömma matchen Brescia-Juventus från säsongen 2001-02. Mister Mazzone var på väg att fixa en sensationell seger mot La Vecchia Signora med Markus Schopps och Ighli Tares sena mål. Av någon konstig anleding gav domaren Farina SJU (!) minuters tilläggstid - ganska ovanligt på den tiden. Matchen slutade ändå 2-0, Juventus kunde verkligen ha spelat i sju dagar utan att få utdeling - så illa var det - men den oändliga och oförklarliga tilläggstiden var ett faktum . Det är roligt med italiensk fotbollshistoria... Ibland...
Kaveh Golestani: Vi ska ha några punkter klara för oss när vi pratar om dessa konspirationsteorier. Juventus är fullständigt överlägsna i Serie A, på i princip alla plan. Truppbredd, truppkvalitet, vinnarmentalitet, teknisk och taktisk förmåga, ekonomi och generell struktur runt klubbens affärer. Självklart dominerar de fullständigt och självklart vinner de de allra flesta matcherna. Och konspirationsteoriterna är inte få till antalet i Italien och det är nästan givet att vi alla börjar sjunga den sången så fort något tveksamt händer.
Det händer Juventus förhållandevis ofta, men orsaken behöver inte nödvändigtvis vara något korrupt eller olagligt. Det kan helt enkelt bero på deras mentalitet (särskilt på hemmaplan) och att de väldigt ofta hamnar i situationer där felaktiga avgörande domslut kan inträffa, som nu i fredags. Det hjälper inte heller deras case att nästan hela laget är ett gäng gnällspikar som ska omringa domaren a la Barca.
Jag skulle inte gå så långt och påstå att de köpt sig till den här "hjälpen" men visst känns det som att Juventus mycket oftare får hjälp av domarna än andra. Och även om det inte skulle stämma - vad skulle vi annars gnällt på? Det är en del av den italienska fotbollen att gnälla på allt. Och i dagsläget är Juventus ett gäng fuskare som inte förtjänar någonting alls. Precis som det ska vara. I Italien lär vi aldrig se kärlek till ett annat lag som man såg i England när Leicester vann. I Serie A gnäller vi. Så är det bara.
Jonas Desai: Jättebra fråga. Det känns som att den sträcker sig långt bortom den italienska fotbollen, att den kan appliceras på alla världens topplag. Jag bara antar att det för domarna blir en rejäl ökning i anspänning när lag som Juventus, Real Madrid och Barcelona finns med i matchen. Huruvida den anspänningen gör att domarna tar fler beslut i topplagens favör går inte att svara på. Det jag kan säga är att jag börjar bli trött på att Juventus vinner hela tiden, med den lilla trösten att så länge Juve vinner så gör Inter inte det.
Gabriel Melke: Hur brukar det låta? Ingen rök utan eld? Med det tankesättet som utgångsläge, absolut. Samtidigt ska det anges att det möjligtvis är frustration, då Juventus (trots att det tar emot att uttrycka) är så pass dominerande. Med tanke på att den nuvarande - och senaste årens upplagor - överlägset hållit högst kvalité i Serie A, existerar inte behovet av fusk. Samtidigt fastslår känslan att, OM någonting vedervärdigt sker bakom kulisserna, lär dessa nyheter att läcka väldigt snart.
Om vi tittar internationellt, finner vi Barcelona som är ett lag som genom åren väldigt ofta beskyllts för att få de tveksamma domsluten med sig. Vi har själva upplevt det, inte minst då holländske domaren Kuipers, på egen hand såg till att Barcelona besegrade Milan och avancerade i Europaspelet för några år sedan. Mot PSG, i den osannolika vändningen på Camp Nou i förra veckan, såg det inte alltid snyggt ut från domarnas sida, vilket i allra högsta grad påverkade utgången av matchen. Finns det ett reellt problem att större klubbar favoriseras av etablissemanget? Ska mindre klubbar i så fall helt enkelt acceptera detta eller hur tycker du detta bör hanteras?
Erik Terzi: Jag kan tyvärr inte ge någon helhetsbedömning kring matchen Barcelona-PSG eftersom jag bara hade möjligheten att titta på alla highlights - för att verkligen förstå vad som hade hänt - i efterhand. Straffen var billig även där, men jag tycker samtidigt att det är otillåtet att släppa in sex mål i en CL-åttondelsfinal - straffen var en viktig detalj i en viktig match som egentligen borde analyseras i en månad.
Större klubbar favoriseras, det är klart, vi har ett problem i de flesta europeiska ligorna, mer eller mindre. Crotone skulle aldrig få en billig straff mot Bianconeri på Juventus Stadium i 94:e minuten, men det finns alltid undantagsfall.
Det kommer alltid att finnas domare som har för avsikt att sticka ut, som vill glänsa genom att ta kontroversiella beslut som favoriserar mindre klubbar. I Serie A brukar man ofta använda uttrycket "Arbitro Protagonista". Två färska exempel? Udinese-Milan (2-1) och Milan-Sampdoria (0-1). Det är kanske till och med så att problemet finns åt båda hållen!
Kaveh Golestani: Som jag nämnt tidigare är det mycket möjligt att de större, mer dominanta klubbarna oftare hamnar i t ex straffsituationer. Sedan tror jag att konsekvent gnäll på domaren och det faktum att 100 000 sitter och skriker lungorna av sig på läktaren har stor betydelse. Det är inte många som kan stå emot det tryck och den press stämningen skapar. I t ex Barcelonas fall skapar spelarna tillsammans med hemmapubliken en otroligt obehaglig situation för huvuddomaren.
Det första man skulle kunna göra är att eliminera spelargnället med hårdare bestraffning. Spelare får ibland varningar för protester, men den regeln är otroligt svår att upprätthålla. Dels är det ju en naturlig reaktion man får när man får ett domslut emot sig, och dels är det otroligt ojämn nivå mellan de olika ligorna. Vissa ligor har väldigt högt i tak medan andra inte accepterar något nonsens. Vissa domare kan man knappt prata med medans andra kan tolerera alla möjliga svordomar. Det mest logiska hade i alla fall varit att inte tillåta att spelarna (och tränarna) inte kan sätta ytterligare press på domarna med sina protester och sitt gnäll.
Jonas Desai: Se svar ovan med tillägget: Jag var förbannad över två saker efter Barcelona - PSG. Bortalagets taktiska och fysiska genomklappning samt Luiz Suarez beteende. Barcelonas desperata jakt på avancemang förde med sig några riktigt tveksamma försök att påverka domarteamet och allra värst var, som vanligt, Luiz Suarez. Hans vidriga skådespeleri är unheard of på fotbollsplanen och jag förlorar sömn över att Suarez gång på gång kommer undan med klart fusk.
Vissa säger att vi ska beundra honom för hans vilja att vinna, men jag tänker precis tvärtom. Om ett centralt regelvärk eller videogranskning för dessa situationer är för mycket begärt så kan vi väl åtminstone förvänta oss att domarna gör ett bättre jobb.
Gabriel Melke: Naturligtvis. Både ett reellt och beklagligt problem, vilket länge existerat i fotbollsvärlden. Oavsett om det handlar om den stora scenen ute i Europa där Bayern möter Köpenhamn eller ett, med all respekt, mindre upptrissat möte i Serie A mellan Inter och Crotone. I dessa sammanhang är de mindre klubbarna i underläge redan innan matchen är igång, med motivet favorisering.
Matcherna har en större betydelse för storlagen och alltifrån titlar till respektabla tabellplaceringar står på spel. De större klubbarna har även supporterskap av en helt absurd storlek i jämförelse, obrytbar kultur/mästarvärdighet och krav att nå upp till. Sådana saker sätter krav på bl.a. domare.
Vissa domare väljer ofta att inte ta kontroversiella beslut som går i de mindre klubbarnas favör, för att slippa det stora supporterskapets och andras negativitet. Detta är även en ekonomisk fråga. Storklubbarna frambringar en större attraktion och därmed fler tv-tittare, publik, sponsorskap m.m. Tyvärr bör detta accepteras av de mindre klubbarna och med det sagt hindras de, tråkigt nog, från att ta nästa steg i utvecklingen
