StartitalienSerie AAC Milan<i>Voce dei Rossoneri: </i> -"Abbiati ett mikroskopiskt snäpp under världseliten"
Tummen upp för Abbiati
Voce dei Rossoneri: -"Abbiati ett mikroskopiskt snäpp under världseliten"
Forumnicket Montolivo gästar Voce dei Rossoneri där frågorna berör Abbiati, Milans skyttekung samt de starka matchöppningarna som Milan stoltserat med under senare tid.
I dagens artikel representeras Milanredaktionen av Nawras Naji och Kaveh Golestani. Gästskribent är nickname Montolivo – känd från forumet.
(Voce dei Rossoneri är en artikelserie där två skribenter från Milanredaktionen samt en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.)
Abbiati har inte släppt in två mål i samma match sedan den 7 november, han har stått för den ena drömräddningen efter den andra. Amelia har under samma period släppt in minst två mål i tre av de fyra matcher han startat. I söndags höll Abbiati nollan igen. Hur bra tycker du att Abbiati är i ett internationellt perspektiv?
Nawras Naji: Denna mycket intressanta fråga besvaras bäst efter lite djupare grävande då den inte är lika enkel att besvara som den först verkar. Frågan består egentligen av två delar: varför har Abbiati släppt in så få mål och hur har Amelia misslyckats med denna uppgift?
Om vi börjar med Amelia, som jag tycker fått för dåliga förutsättningar i de matcher han spelat för att rättvist kunna bedömas. Ett talande faktum är att han aldrig haft den ordinarie backlinjen framför sig, speciellt mittbacksparet (Nesta-Silva) har ständigt saknats (konstant matchotränade Bonera har av någon märklig anledning lirat i fyra av Amelias fem startmatcher under säsongen). Han har alltså dels haft en mycket försvagad och osamspelt backlinje framför sig samtidigt som ett par av matcherna varit nedprioriterade (Ajax i CL och Palermo i Coppan). Det bör dock ändå nämnas att en del av Amelias ingripanden varit horribla och känslan av otrygghet har präglat de bakre leden.
På samma sätt kan man delvis resonera kring Abbiatis finfina facit mellan stolparna. Backlinjen har varit suverän och Allegri har verkligen lyckats styra upp försvarsspelet under säsongen - när ordinarie spelare varit tillgängliga. Men ingenting ska tas från Abbiatis insatser, han har stundtals varit lysande när han väl behövt ingripa, och detta är uteslutande hans egen förtjänst. Reflexerna, positionsspelet, modet och agerandet vid fasta situationer kan lyftas fram, och har gett backlinjen trygghet. Personligen tycker jag han gör sin bästa säsong i rödsvart och kanske i karriären, men trots detta anser jag att han ligger snäppet under världseliten, dock ett litet mikroskopiskt snäpp.
Montolivo : Abbiati har varit en av de bästa målvakterna i Serie A den här säsongen, om inte den bästa. Han har räddat Milan ett antal gånger den här säsongen. Utan hans räddningar skulle inte Milan ligga på 1a plats idag. Visst i söndags mot Bologna höll han nollan igen men han hade knappt något att göra. Det har funnits matcher där han knappt fått göra något och matcher där han har gjort nästan helt omöjliga räddningar, t.ex. mot Inter. Det har funnits många fler drömräddningar som har givit oss 3 poäng. Men Abbiati kan också tacka Thiago Silva och Alessandro Nesta, speciellt den sistnämnde.
Om vi kollar på ett internationellt perspektiv så tror jag att Abbiati håller en hög nivå. Det blir ju såklart lite svårare för honom när man spelar Champions League för då träffar man på svårare motståndare än i Serie A. Abbiati har visat den här säsongen att han är en världsmålvakt. De enda målvakterna som jag anser är bättre än Abbiati är Buffon,Casillas och Neuer. Jag vet att folk kanske inte håller med mig där men det är min åsikt, är han en av de fyra bästa målvakterna i världen så tycker jag att han är bra nog att satsa på Champions League med. Om nu Milan satsar på det nästa år.
Landslaget nästa?
Kaveh Golestani: Abbiati har för mig alltid varit en stabil målvakt, men på senare tid har han höjt sin högstanivå. Han har briljerat och gjort en säsong som i modern tid kanske endast kan matchas av Didas monstersäsong för ett bra tag sedan. Han har under hela säsongen presterat i absolut landslagsklass och det är ingen överdrift att påstå att han hållit europeisk topplass i år. Jag ser honom som Milans förstemålvakt de kommande två säsongerna. Bara det är gott betyg nog.
Zlatan och Pato har gjort 14 mål vardera, Robinho har gjort 12. Vem vinner den interna skytteligan och vem är Milans vassaste avslutare i dina ögon?
Nawras Naji: Med tre matcher kvar och med vad som ser ut att bli fullt tillgänglig anfallsbesättning, står det mellan Pato och Ibra att göra upp om skyttekungskronan. I detta anfallspar ligger Pato rent praktiskt närmare mål och bör, enligt den enkla logiken, ha fler chanser att näta. Men det är nog inte så enkelt, vi känner alla till Ibrahimovics målfarlighet oavsett läge och avstånd. Jag tror det blir oavgjort mellan dessa två, 16 mål vardera kanske! Så osäker är jag.
Rent statistiskt har Pato överlägset snitt: han är bäst i hela serie A (av spelare med fler än fem matcher) med 102 minuter mellan målen (Ibra har 175 min). Men om det kan användas som måttstock för bäste avslutare vet jag inte, kanske vore mål per avslut bättre.
Vassaste avslutaren är med allt detta sagt, odiskutabelt...Inzaghi. Sämste avslutare då? Behöver det ens diskuteras: den barfotade strandliraren med solglasögon och en caipirinha i vardera handen.
Montolivo : Jag tror att Pato tar hem den interna skytteligan. Han har varit skadad i de 2 senaste matcherna och beräknades att vara med mot Bologna men så blev det inte. Mot Roma är han förhoppningsvis med. De resterande matcherna tror jag att han gör 2-3 baljor till.
I mina ögon är Pato definitivt den vassaste avslutaren av de 2. Ibra har missat väldigt många målchanser den här säsongen och han borde vara uppe på minst 20 mål men han har saknat skärpan framför mål. Robinho vet jag inte vad jag ska säga om, hur många lägen han har missat den här säsongen kan bara gud veta. Jag håller honom som den sämsta avslutaren av de 3.
Patos målsnitt den här säsongen är helt otroligt. Med tanke på hans skador är det väldigt förvånande att han har lyckats göra 14 mål på 22 matcher. Och ser man på hur många matcher, och hur många mål han har gjort så ser man klart och tydligt vem som är vassast. Pato har tagit vara på varje målchans han fått. Robinho och Zlatan däremot har kastat bort allt för många målchanser och man ska kräva mycket mer än 12- respektive 14 mål. Speciellt Zlatan, honom ska man kräva mycket mer av. Det som räddar Zlatans säsong är hans höstsäsong, 2011 har inte varit så lyckat.
Så i mina ögon är Pato den vassaste avslutaren, helt klart.
Kaveh Golestani: Jag tror att det blir Zlatan, mest för att han vill visa upp sig ordentligt nu mot slutet. Dessutom ansvarar den långe för straffsparkar samt en hel del frisparkar. Han har definitivt oddsen på sin sida, särskilt med tanke på att han fått vila och varit fri från skador etc. Bortser vi från Inzaghi, vilket jag antar att vi gör då han inte nämns, så är den vassaste ganska solklart Pato. Det beror dock inte bara på att han faktiskt har den där kylan framför mål, utan också för att Milan har världens i särsklass sämsta avslutare genom tiderna i Robinho. Han är målvakternas drömmotståndare en mot en. Cassano har inte heller visat någon skärpa och på senare tid har även Zlatan slarvat en hel del med sina avslut. Jag ser fram emot Inzaghis comeback.
1,8,20,4,82,8, detta är matchminuterna där Milan gjort sitt första mål i de sex senaste matcherna. Snittet är ca 20 minuter (trots det sena målet mot Brescia) att jämföra med Napolis 46 min och Inters 48 min under säsongen. Är detta ett tecken på att Milan hittat en livsviktig effektivitet inför ligans avgörande eller är det en slump?
Nawras Naji: Varken eller, tror jag. Om man kikar på Milans spelmässiga öppning i dessa matcher så har den präglats av en tydlig intensitet i offensiven och vilja att direkt sätta press på motståndarmålet, en högst medveten öppningsstrategi från Allegri vill jag tro.
Man har öppnat tempostarkt och med mycket folk i anfallen, för att sedan under matchens gång mattas av, och inte sällan släppa in motståndaren i matchen. De mötande lagen har oftast inte hunnit organisera sig eller få ordning på sitt spel och nästan tagits på sängen, då ger en sådan intensiv öppning oftast utdelning i form av mål. Det är, som sagt, en av Allegris många fina nymodigheter, så ser jag det. Spana efter detta i den kommande matchen mot Roma!
Montolivo : Det är alltid viktigt att göra ett tidigt mål. Det förändrar matchbilden och sätter laget i en bra sits. Men Milan är kända för att spela ganska försiktigt i början av matcherna, man stressar inte för mycket och jag tror inte Milan satsar för fullt redan från start, man har lite tålamod och man riskerar inte för mycket. Det har varit många matcher där Milan har börjat väldigt försiktigt och inte vågat satsa framåt, ett exempel är mot jumbon Bari. Jag tar de som exempel eftersom deras säsong har varit ett fiasko och innan Milan matchen hade de 16 inspelade poäng. Milan körde väldigt tempofattigt och man vågade inte satsa för fullt vilket man borde göra eftersom man mötte ett värdelöst Bari. Det har varit mycket fler sådana matcher.
Så min poäng i det jag skriver är att Milan har alltid spelat försiktigt i början av matcherna den här säsongen och därför tror jag att de sex senaste matcherna där de tidiga målen har kommit är en ren slump. Visst har Milan ett starkt självförtroende med tanke på våra resultat men jag tror faktiskt inte att Milan har hittat en livsviktig effektivitet inför ligans avgörande. Milan hittade en livsviktig effektivitet redan från omgång 1 och från omgång 1 tills nu så har det inte varit så många tidiga mål förutom de 6 senaste matcherna och lite innan. Så det jag försöker säga är att varför kom inte de tidiga målen innan? Jo för att det blir så, ibland gör man mål tidigt ibland sent, det beror på hur mycket tur man har. Håll med mig eller håll inte med mig, men jag tycker verkligen att det är en slump.
Kaveh Golestani: Milans mentalitet har förändrats sakta men säkert, och man går numera på knock direkt i matchinledningen. Man försöker (och lyckas mestadels) föra spelet direkt från början och då kommer också chanserna tidigt i matchen. Jag är faktiskt imponerad av vad Allegri lyckats med hittills när det kommer till just den aspekten.
Milans spelarmaterial består till stor del av kreativa spelare som kräver lite ytor för att fungera som bäst. I Italien kan det vara ont om just ytor, särskilt när Milan står för motståndet, och då är ett tidigt mål livsviktigt för att man ska kunna spela ut hela sitt register. Ser du till spelare som Pato, Cassano och Robinho är det tydligt hur mycket bättre de trivs när laget leder och motståndarna måste flytta upp. Det statiska spelet som vi sett de senaste åren är nästan borta, och mycket av det beror just på att man tar tag i taktpinnen direkt. Så nej, det är ingen slump, utan ett krav för att Milan ska kunna vara Milan.
Tack till Montolivo samt Nawras och Kaveh. Om du har en fråga du vill ställa till panelen - maila till 1968maldini@gmail.com senast fyra dagar innan publicering.
