VdR: ”Har Milan äntligen hittat sin nummer tio?”
Milans smått osannolika framgångar står i fokus i kvällens Voce dei Rossoneri (VdR). Donnarumma har trots sin unga ålder hunnit med 200 matcher i Milans tröja och panelen diskuterar hans tid så här långt men även framtiden. Slutligen, har Milan äntligen hittat sin nummer tio?
Det blev ännu en seger för Milan i bortamatchen mot formtoppade tabellåttan Sassuolo, efter två mål av Zlatan. I och med segern har Milan sju segrar och två oavgjorda, trots mycket hårt motstånd. Vilken är din förklaring till att det går så bra för Milan just nu?
Gabriel Melke: Visst är det snudd på otroligt? Förklaringarna är egentligen ett flertal, och den främsta stavas ju självklart Zlatan Ibrahimovic. Sedan ska både Stefano Pioli och Paolo Maldini tilldelas enormt med beröm för deras arbete. Coronauppehållet har säkerligen gjort sitt också, både för Pioli men för truppen som enad grupp. Lägg därtill att spelarna nu får kliva ut på fotbollsplan med något mindre press då arenorna är tomma. Här försöker jag sätta ord på just frågan om varför Milan går bra.
Erik Terzi: Många faktorer, men framför allt måste vi hylla Piolis arbete under Serie As lockdown-period. Det är uppenbart att Rossoneri är i ett överlägset bättre skick rent fysiskt jämfört med majoriteten av serie A-klubbarna. Hur konstigt det än låter tror jag dessutom att spelet utan publik har haft en positiv effekt på Rossoneri, mindre press för en relativt ung trupp speciellt i hemmamatcher på Scala del Calcio.
Kaveh Golestani: Milan har onekligen hittat sitt spel och den balans som i princip alla tränare innan Pioli misslyckats med. Sedan har vi totalt formtoppat som lag, inte på individbasis, vilket inte heller egentligen hänt på väldigt länge. Allting flyter på och även i motgång lyckas vi med det mesta. För att inte ta allt för mycket ifrån Pioli så har han präntat in ett lugnt hunger i truppen. Spelarna verkar taggade, fokuserade men ändå lugna med en tro i vad de gör. Det är såklart något som kommer med ökat självförtroende, men det är som sagt något man oftast ser hos individuella spelare, inte ett lag. De lag som lyckas ha den inställningen över en längre period är också de lag som det går väldigt bra för.
Piolis kontrakt förlängdes och kontraktet med Rangnick fullföljdes inte, som följd av att Piolis framgångar på sistone. Har vi äntligen hittat den coach som vi så länge sökt, och som kan få Milan att nå toppen igen?
Gabriel Melke: Både ja och nej. Stefano Pioli kan vara precis rätt man att leda Milan just här och nu. Spelarna verkar både ha funnit tro på sig själva men även på just Pioli som tränare. Och tro är nog vad hela Milan behöver, med tanke på att klubben andats pessimism på senare år. Pioli kan definitivt leda Milan till en Champions League-plats nästa säsong, förutsatt att han får liknande utgångsläge att arbeta utifrån. Han är möjligtvis i behov av en Zlatan i laget och då är frågan om han kommer att få det. Jag tror faktiskt att Ibra blir kvar och då kan det bli en fin kommande säsong. Att han är en tränare som kommer leda Milan till titlar tvekar jag dock på. Ska man sträva efter titlar behövs troligtvis ett etablerat namn eller en ny spännande tränare med ljus framtid. Men det behöver nödvändigtvis inte betyda att förlängningen med Pioli är felaktig, utan han blir den som banar väg för nästkommande. Ett skifte nu hade kunnat slå fel.
Erik Terzi: Svårt att säga, men vi har definitivt hittat en lösning för att slippa Rangnick-revolutionen. Väldigt riskabelt att starta igång ett liknande projekt under en period där Serie A avslutas och återupptas inom loppet av en och en halv månad - vi vet dessutom inte hur Serie A kommer att se ut i höst. Jag tycker att vi har hittat en coach som kan arbeta på ett effektivt sätt med vår nuvarande trupp och som har potential att fortsätta arbeta med framgång förutsatt att man får stödet man förtjänar från Gazidis & co.
Kaveh Golestani: Nej, det tror jag inte. I all ärlighet tror jag inte att han sitter mycket mer än en, max två, säsonger till. Inte för att jag tvivlar på hans förmåga, men i dagsläget krävs fortfarande stora förändringar för att komma till nästa nivå. Man behöver värva bra (och dyra) spelare och det är, med Milans finanser, svårt och känsligt. Det måste lyckas nästan omedelbart. Dessutom är det självklart väldigt svårt att utvärdera hans effekt på laget med endast resultaten efter återstarten i beaktning. Det kan ju faktiskt röra sig om en makalös formtopp... Samtidigt gillar jag hans lugn, och att han inte motarbetat media och fans, utan faktiskt gjort det enda man kan göra i hans position. Han kom in och var nästan hatad direkt, hade ett lag i spillror att arbeta med och haft delar av ledningen som arbetat för att hitta en ersättare innan han hunnit bevisa sitt värde. Han har bara betett sig som en gentleman, fått hela truppen dit han vill och framförallt fått samtliga spelare med sig, resultaten kom och nu är även fansen på hans sida. Han har inte gett klubben något val, och det på bästa sätt.
Donnarumma gjorde sin 200:e match i Milans tröja mot Sassuolo, trots sin unga ålder. Donnarummas anseende hos Milanfansen har sannerligen varierat under åren. Vad är dina tankar och känslor om Donnarummas tid i Milan och hur tror du framtiden ser ut?
Gabriel Melke: När det blåste som mest i samband med den där förlängningen för ett par-tre år sedan så var känslorna minst sagt negativa. Nu vill man dock bara ha kvar honom. Och det för evigt. Den blott 21-årige målvakten är ett unikum och han måste bara vara kvar i klubben. För mig fick vi fantastiska bilder när Gigio fick trä på kaptensbindeln i tisdags när Romagnoli klev av skadad. Sällan har det känts så rätt när någon stampat runt på plan i Milantröja och kaptensbindel. I synnerhet inte under de senaste säsongerna, då vi sett ovärdiga blodiglar som Riccardo Montolivo med den åtråvärda bindeln. Jag oroar mig för att han lämnar, men hoppas innerligt att han blir kvar.
Erik Terzi: Det känns helt otroligt att Gigio har hunnit spela så många matcher i Milantröjan. Samtidigt undrar jag hur målvaktens utveckling hade kunnat se ut med en tryggare klubb och miljö under dessa år. Hur många nya projekt och nya tränare har Gigio behövt ”’stå ut med"? Utvecklingen under dessa svåra omständigheter gör bedriften ännu mer imponerande.
Kaveh Golestani: Donnarumma är väl en kontraktförlängning ifrån att släta över dollarumma-gate känns det som. Han känns stabil och har mognat. Det är inte lätt att vara tonåring och i den position han var i. Fortsätter han som han gjort så ser jag inget annat än att han blir Milans bästa målvakt genom tiderna och en riktig bandiera. Och 200 matcher till så tror jag inte att någon minns Raiolas kontraktförhandlingskaos.
Calhanoglu gör stormatch efter stormatch och var kanske Milans främsta spelare även mot Sassuolo. Har vi äntligen hittat en nummer tio värd namnet nu?
Gabriel Melke: Han är på god väg att göra sig väl värd positionen – och tröjnumret - om inte annat. Vi har inte direkt varit bortskämda med ”nummer tio-prestationer” på senare år. Istället har vi fått se Keisuke Honda och Kevin Prince-Boateng lunka runt med det högt ansedda tröjnumret på ryggen.
Men jag vill ändå se mer av Hakan Calhanoglu. För mig ska en nummer tio i Milan bära laget på sina axlar och stå få makalösa ting dag in och dag ut. Samtidigt är det möjligen ett högt krav, med tanke på att vi fått tampas med ovan nämnda namn tidigare. Låt oss säga att vi är nöjda med hans insatser och ser honom som gjuten i startelvan inför kommande säsong. Vilka garantier har vi då på att det inte är Zlatans närvaro som gjort honom så bra? Nocerino någon?
Erik Terzi: Det hoppas jag verkligen, en modern trequartista som kan bli ganska unik för Serie A. Framför allt hoppas jag att Hakan kan fortsätta spela på samma position även nästa säsong. Under tidigare säsonger har Hakan behövt dela upp arbetet med ungefär 60% kvantitet och 40% "numero 10 aktivitet". Tack vare Pioli och två fantastiska mittfältskollegor som Bennacer och Kessie kan Hakan förhoppningsvis fortsätta uttrycka kreativiteten vi har längtat efter.
Kaveh Golestani: Han spelar med ett otroligt självförtroende. Äntligen har han hittat en roll som passar honom perfekt. Hakan är otroligt löpstark, vilket inte är vanligt för en sådan spelartyp, och får nu röra sig ganska fritt och över stora ytor. Detta fungerar såklart tack vare att han tar ett större och större ansvar. För att svara på frågan: Ja, det känns onekligen så. En nummer tio i Milan ska vara en poängspelare som också kan uppföra sig rätt och vara stabil. Det är väl egentligen de ord som beskriver Calhanoglus säsong bäst. Nu hoppas jag bara att storklubbarna låter honom vara i fred.