Voce dei Rossoneri: ” När koncentrationen brister är han ytterst medioker”
Voce dei Rossoneri inleder 2014 med att minnas tillbaka till hösten. Vilka var spelarna som överraskade positivt och vilka svek? Även en diskussion om Allegris förkunnande förs.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Andreas Wingren, Jonas Desai och David Faxå.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Hösten har passerat och snart är vi halvvägs i serien. Om du ser tillbaka på hösten, vilken spelare tycker du har varit den största positiva överraskningen, alltså sett till förväntningarna?
Andreas Wingren: I den kollektiva härdsmältan som Milan varit den här säsongen är de positiva överraskningarna väldigt enkla att räkna. För mig är det fyra spelare i truppen som överraskat positivt eller i alla fall levererat på en förväntad nivå. Och den klarast lysande stjärnan i den här kvartetten är Nigel De Jong.
Holländaren har levererat på en jämn och hög nivå under hela säsongen. Pålitlig i det defensiva spelet då han med bravur stänger ner ytan framför Milans backlinje och vinner tillbaka mängder med bollar. Har även hittat sin roll i speluppbyggnadsfasen och är en av få spelare som vågar lugna ner spelet i matcher då vi varit hårt pressade. Efter att han missade större delen av förra säsongen är det glädjande att se hur De Jong växt in i laget och håller ihop vårt mittfält.
Övriga tre spelare som förtjänar en klapp på axeln är i mina ögon Kaká, Emanuelson och Bonera.
Jonas Desai: De positiva överraskningarna är få i år, något annat går inte att konstatera. I början av säsongen fanns några gryende kandidater, såsom Robinho och Birsa, men då dessa herrar så småningom antingen åkte på skador eller formdippar så föll de naturligtvis bort från listan på de utvalda. Nu när tid har gått och förväntningar krossats måste man gräva djupt för att hitta positiva signaler från spelarna. Sträcker man sig långt nog så hittar man till slut Nigel de Jong. Jag trodde inte att holländaren hade den högstanivå som han har, men även jämnheten är imponerande. Blandningen av grinta och teknik har gjort honom till Milans viktigaste spelare hittills i år, och detta, speciellt efter hans långvariga frånvaro, förväntade jag mig inte.
David Faxå: Nigel De Jong måste bli mitt svar. Jag väntade mig att han skulle vara en startspelare, men att vara så duktig som han varit efter den allvarliga skadan är imponerande. De Jong bidrar med bollvinster, bollfördelande (även om det är på rätt simpel nivå) och styrande i defensiven.
Och negativa?
Andreas Wingren: Hela Milans säsong är en enda stor jäkla besvikelse. Agerandet från ledningen, Allegri och större delen av truppen hör egentligen hemma under negativa överraskningar. Men precis som ovan finns det en kvartett som i mina ögon står ut från mängden. Först ut är Matri, som kanske inte är en överraskning då jag inte förväntade mig något när han värvades. Men fan vad dålig han varit, är man så genomusel som Matri varit förtjänar man att vara med på en lista oavsett vilka förväntningar som fanns på förhand.
Balotelli som hade en fantastisk vår när han värvades har varit helt under isen och tyvärr endast visat prov på sin kvalitet vid några få tillfällen. Han har till och med missat två straffar. Det säger egentligen allt. Förra säsongen tyckte jag att Mexés växte ut till en riktigt bra mittback och under våren bildade han och Zapata ett av Serie A:s bästa mittlås. Tyvärr har fransmannen inte lyckats leverera på den imponerande nivån den här säsongen.
Sist ut är vår kapten, Montolivo. Den här säsongen har han varit en skugga av sig själv. Lyckas inte slå de avgörande passningarna, lämnar ofta över speltempot och uppbyggnaden till De Jong och har dragit på sig väldigt mycket kort. Att Montolivo rycker upp sig kommer vara en nyckel för Milans avslutande del av säsongen.
Jonas Desai: Mario Balotelli och Riccardo Montolivo utgör tillsammans de två största besvikelserna för mig i år. Förväntningarna har varit höga, och konstigt vore väl annars när man pratar om sådana talangfulla fotbollsspelare. Experter påstod att Balotelli hittat balans i Milan på samma sätt som han gjort i landslaget enligt Prandelli-metoden, men det tog inte många månader förrän fasonerna var i gång igen. Och när koncentrationen brister för Mario, ja då är han ytterst medioker i min mening. Eller åtminstone inte speciellt användbar.
> Montolivo bör, som kapten, hålla en högre högstanivå än vad han gjort hittills. Då han besitter förmågan att styra ett mittfält på bästa Pirlo eller Xavi-vis, så är det jobbigt och ytterst frustrerande att se honom underprestera. Utvisningen mot Inter är också mycket förargande. Är Milan en för stor klubb för honom? Jag hoppas inte det.
David Faxå: Jag väntar mig alltid att Mario Balotelli ska vara bäst i Milan. Det är har han inte varit denna säsong. Istället har han ökat filmandet och klagandet och blev dessutom avstängd tre matcher. Jag väntar mig också att han ska sätta sina straffar, vilket han misslyckats med två gånger nu. Även Montolivo har varit en besvikelse, dock inte lika stor. Dessa två stjärnor måste skärpa sig omgående.
Allegri deklarerade för några dagar sedan att han firat sin sista jul i Milan. Är det vettigt att Milan fortsätter med en coach som alla vet snart kommer att försvinna?
Andreas Wingren: Hans deklaration kom knappast som en överraskning för någon, det har varit givet i över ett år att Allegris tid i Milan varit räknad. Därför borde han fått lämna tjänsten redan i somras. Men nu gjorde han ju som bekant inte det. Och i nuläget ser jag inte det som ett problem att han sitter kvar som tränare säsongen ut. Om något så gillar jag det nästan. Förhoppningsvis innebär det att det finns en efterträdare (Prandelli? Seedorf?) i åtanke men som inte är tillgänglig än och därför gör man det enda långsiktiga och låter Allegri sitta kvar. Skulle resultaten försämras ytterligare behöver man dock sparka Allegri och hitta en tillfällig ersättare. Vi har inte råd att på allvar dras in i en nedflyttningstrid.
Jonas Desai: Det bevisar väl först och främst att Milan som klubb redan har börjat förbise denna nuvarande säsong. Hade utsikterna varit bättre och chansen till titlar större så tror jag inte man hade agerat på det här viset. Nu, i detta dystra och nästan skrattretande tabelläge, så kan detta vara ett sätt att spara pengar, undvika turbulens och kanske även ett sätt att ge Allegri det avsked han "förtjänar", chansen att fullfölja kontraktet och avsluta med värdighet. Betydelsen av resultat minskar antagligen med detta då man i själva verket accepterar att Milan tränas av en man som inte får laget dit man vill. Men är det vettigt? Jag kan tycka att sämre beslut har tagits. Visst blir det, trots det fortsatta (och meningslösa) deltagandet i Champions League, en relativt känslolös vår vad gäller engagemang i Milan, men kanske är det bra i längden. Tid lösgörs vilket underlättar i beslutet om vem näste styrman blir, ett beslut som måste vara välinformerat och genomtänkt.
David Faxå: Att ha kvar tränare som alla veta ska sluta behöver inte vara något problem, se bara på Bayern Munchen förra säsongen. Nu ska vi ABSOLUT inte jämföra lagen i övrigt, men det behöver inte vara en dum idé. Det beror på hur man resonerar i ledningen. Har man nästa tränare klar? Ifall det är så, kan denne ansluta redan nu? Om inte, finns det någon som vill träna Milan i några månader? Jag gillar inte kortsiktiga lösningar, även om jag gärna vill ha bort Allegri. Som ni ser är jag jäkligt kluven. Kan man anställa kommande tränare nu så är jag för, annars kan Allegri lika gärna sitta kvar.
