VdR: ”En makalös avslutning”
Voce dei Rossoneri (VdR) avrundar säsongen där betyg sätts, positivt och negativt diskuteras samt ett farväl till Bonaventura.
Efter en makalös avslutning på säsongen blev det till slut en sjätteplats för Milan. Vad ger du Milans säsong för betyg? Motivera.
Kaveh Golestani: Den är väl som helhet godkänd. Första halvan var under all kritik och det är egentligen det fantastiska delen efter omstarten som höjer betyget. Som helhet är det ändå okej då ett gäng spelare befäst sin position i laget, hittat rätt och spelats in. Tränaren har fått lite grund att stå på och ledningen verkar vara någorlunda stabil. Vi verkar ha en ganska förnuftig grund att bygga nästa säsong på, istället för att riva och börja om igen. Det har väl inte hänt på väldigt många år att man avslutat så starkt att man egentligen bara vill att nästa säsong ska köra vidare direkt...
Andreas Wingren: Svårt att ge säsongen ett samlat betyg då Milans prestationer varit så vitt skilda. Jag skulle säga att första halvan av säsongen är underkänd så det skriker om det, medans avslutningen på säsongen (post-corona break) får högsta möjliga betyg. Som helhet kan jag bara konstatera att vi slutar på en sjätteplats, en placering sämre än föregående säsong. Och jag vet inte vad vi kan förvänta oss till nästa säsong, min känsla är att vi överpresterat under våren samtidigt som flera andra klubbar inte riktigt nått upp till sin vanliga nivå (kolla bara på Juventus poängtapp). Jag tror vi behöver göra en väldigt stark mercato för att vi ska kunna utmana om en CL-plats nästa säsong. Men vad som däremot gör mig hoppfull för framtiden är att vi äntligen börjat städa upp i våra finanser, jag tror de hårda tyglarna som Gazidis, Maldini och Co implementerat är helt rätt för att en gång för alla få Milans budget på rätt köl igen.
Henrik Edman: En sjätteplats är underkänt, det snackades om en plats i Champions League och den var inte ens nära. Så en tvåa på en femgradig skala. Visserligen var avslutningen sagolik och gör att man som milanista längtar efter fortsättningen. Nästa säsong blir det en Champions League-plats, det är jag övertygad om. Det är alldeles för länge sedan vi var där nu, och med den uppställning vi har nu kan jag knappt vänta. Europa League är en ganska klen tröst, men bättre än inget.
Vad eller vem kommer du att minnas som säsongens misslyckande?
Kaveh Golestani: Det är lite för lätt att säga Giampaolo. Jag säger ledningen. Kaoset kring Pioli och Rangnick. Och Boban som gjorde sin grej och därmed blev utkastad. Jag är van vid att det arbetas bakom kulisserna, och det som media släpper är noga och strategiskt läckt information från klubbtoppen, inte att man börjar munhuggas offentligt och kommunicerar internt via media. Det var, och är en skandal och jag hoppas verkligen att det blir en läxa för Gazidis och company. Sådär uppför man sig inte i Italien och i en av de största klubbarna. Ni kan vara oense på kontoret, bakom lycka dörrar. Utåt är vi alltid enade. Och vi stöttar vår tränare tills vi plötsligt ger dem sparken. Därefter tar vi in en nödlösning. Den biten var bättre förr...
Andreas Wingren: Marco Giampaolos sju matcher som tränare för Milan, tre segrar och fyra förluster. Jag var otroligt hoppfull förra sommaren när Giampaolo presenterades som vår nya tränare, kändes som ett superintressant val. Och även om jag tycker att det är hål i huvudet att sparka tränaren efter endast sju matcher så går det inte att sticka under stolen med att Giampaolo helt och hållet misslyckades med att sätta ett tydligt spel och med att få resultat med sig.
Henrik Edman: Det går inte att blunda för vad clownen Giampaolo ställde till med. Han är den klart största orsaken till att Milans säsong tidigt förstördes. Jag har aldrig varit med om en coach som varit så totalt oförberedd vid säsongsstarten. Ett lag som verkade helt överrumplat av att säsongen drog igång. Ingenting fungerade, än mindre fanns tillstymmelse till ett grundspel att falla tillbaka på. Giampaolo tillbringade antagligen hela förra sommaren vid poolen, för något arbete med Milan hade han inte ägnat en sekund till. Han fick sparken tidigt, men borde givetvis aldrig fått chansen överhuvudtaget. Inter var rena rama motsatsen, 100% förberedda direkt vid säsongsstart, och ska Milan bli stadens bästa lag igen måste alla ta lärdom av hur viktigt det är med ett väl förberett lag omedelbart. De första omgångarna var en pina att se och med Giampaolo i Torino nästa säsong finns en storfavorit till jumboplatsen.
Och tvärtom, säsongens mest lyckade?
Kaveh Golestani: Återkomsten. Återfödseln. Och upprättelsen. Gubb-Ibra kom tillbaka och fick styr på stora delar av laget, vare sig folk gillar det eller ej. Och Pioli, vilken kille. Han kom in och var bespottad. Jävla interista. Ledningen hittade en ersättare till honom och erbjöd denne all makt som Berlusconi och Galliani tidigare haft. Han fick säkert ett monsterkontrakt och folk som ogillade att detta gjordes utan deras godkännande fick sparken. Man förhandlade nästan öppet med hans ersättare. Och vad gör Pioli? Blicken ner, jobbar på, får truppen med sig. Truppen betalar tillbaka för Piolis hårda arbete och det leder till en serie resultat som Milan inte kunnat mäkta med på väldigt länge. Fansen älskar nu Pioli. En sann milanista minsann! Gazidis, som blivit utskälld av truppens senior och högsta höns, har nu inget val. Krypa till korset. Och Pioli gjorde detta utan att tappa respekt hos någon. Inte ens Gazidis kan annat än gilla honom. Absolut säsongens största vinnare.
Andreas Wingren: Zlatans vårsäsong. 38 år gammal går han in och gör tio mål och fem assist på 18 matcher. Otroligt! Och det i ett lag som när han anländer helt saknar självförtroende och vinnarmentalitet, men där han utöver mål och assist också är lyckas förändra lagets attityd i grunden och får oss att se snudd på ostoppbara ut. One of a kind, tack Zlatan.
Henrik Edman: Återstarten efter coronan. Den glömmer jag förmodligen aldrig. Lag efter lag besegrades och Milan vägrade förlora. Oavsett motstånd. Självförtroende fanns i överflöd och Piolis mannar spelade dessutom en väldigt rolig fotboll. I skrivande stund är Milan möjligen Europas bästa lag och jag hade gett vad som helst för att de haft en plats i pågående Champions League nu.
Bonaventura kommer att lämna Milan efter säsongen. Hur kommer du att minnas honom, och går han att ersätta?
Kaveh Golestani: Killen som kom till Milan i sista sekund och som grät när han fick samtalet att Milan ville ha honom. Blommade ut och gjorde några absolut fantastiska år. Han blev landslagsman och han dominerade i den mån man nu kan dominera när man spelar i Milan. Han visade också att han har ett stort Milanhjärta och är en enorm vinnarskalle. Jag minns att han bar laget i perioder, och han var den som var liraren och pådrivaren samtidigt. Jag kommer att sakna hans härligt funktionella teknik och kommer alltid att se honom som en milanista. Men att ersätta dagens Jack behövs knappt. Han har tappat enormt efter en serie skador och jag känner att han bara var en utfyllnadsspelare för oss. Jag hoppas att hans karriär kan få ny luft och att han kan lyfta igen. Men vi behöver inte vara oroliga för att ersätta honom.
Andreas Wingren: Som en av få kvalitetsspelare i Milan under en period där just kvalitet i stort lyst med sin frånvaro. När publiken får återvända till arenorna hoppas jag vi får se en fin hyllning från San Siro-publiken till Bonaventura, oavsett vilken klubb han spelar för då. Trots att jag bara tycker gott om Bonaventura så går han absolut att ersätta, efter de senaste säsongernas skador har han tappat både fart och sin plats i startelvan. Nu är han en truppspelare med en hög lön, det kan vi ersätta.
Henrik Edman: Bonaventura har varit en klasspelare och en mycket pålitlig pjäs i det taktiska spelet. Oavsett position gjorde han alltid sitt jobb och höll alltid bollen rullande. Under många och långa perioder var han Milans bästa spelare, och det är tråkigt att se att han pga skador inte längre kommer upp i full nivå. Men det mest minnesvärda var trots allt när han anslöt till Milan. Zaccardo vägrade i sista stund att gå till Parma i utbyte mot Biabiany och med endast ett par timmar till deadline på transferfönstret beslöt sig Galliani för att försöka signa Bonaventura som redan var i Milano för att träffa Inter. Resten är historia, och jag är skyldig Zaccardo ett stort tack för hans roll i allt detta.
