VdR: ” Krävs en rejäl kärleksförklaring och en ny agent”
Voce dei Rossoneri (VdR) inleder funderingar kring floppen mot Arsenal och returmötet. Vidare diskuteras segern mot Genoa och att André Silva gjorde segermålet. Till sist Pepe Reina och Donnarumma.
Milan gjorde en riktig plattmatch hemma mot Arsenal och föll med 2-0. Vad är din förklaring till den oerhört svaga insatsen?
Henrik Edman: Psykologi, är den korta och självklara förklaringen. Milan visade under hösten flera gånger att man var livrädda för att förlora matcher och tappade därför ledningen helt i onödan. En förklaring till att det gått så bra hittills i år är att man varit mer sugen på att vinna än man varit rädd för att förlora. Mot Arsenal var tyvärr höstens ängsliga Milan tillbaka och då går det inte ens mot bottenlagen. Vågar man vinna mot Arsenal så finns chansen att vända detta trots allt, Arsenal är inget motstånd som avskräcker direkt. Men frågan är vad som händer om Milan går upp till 2-0? Då kommer antagligen ängsligheten tillbaka och förlusten blir ännu en gång ett faktum.
Kaveh Golestani: Milanspelarna kändes lite tagna av stundens allvar och vare sig man vill erkänna det eller ej så är ju Arsenal inget blåbärsgäng. Även om de har en tränare som i folkets ögon fått sparken fler gånger än Berlusconi insisterat på två anfallare så har Arsenal både erfarenhet och trots allt fortfarande lite mer storlagspondus än Milan haft de senaste åren. Milanspelarna vek sig för trycket tycker jag. Det var många som såg bakfulla ut nästan och det riktiga mandomsprovet är väl hur man går inte och spelar returen. Inte för att jag tänker att vi har någon större chans att gå vidare, utan mer för att jag gärna vill se spelarna gå in och ge allt. Och skrämma slag på alla engelsmän i London. Och alla anglofiler här hemma.
Tommi Uksila: Känslan var att spelarna var tagna av stundens allvar, trots att det bara handlade om Europa League. Snacket hade gått i veckor och ett under 2018 obesegrat Milan hade egentligen allt att förlora mot ett Arsenal med krisstämpel. Ingen av spelarna kom upp i tillräcklig nivå, inte ens vanligtvis jämnpresterande spelare. Ett bottennapp, tyvärr.
Däremot lyckades Milan besegra Genoa på bortaplan genom ett segermål i matchens absoluta slutskede. Hur viktig var segern och hur viktigt var det för just André Silva att få göra segermålet?
Henrik Edman: Varenda poäng är otroligt viktig nu känns det som. Milan har en liten chans fortfarande att knipa en CL-plats, men ett oavgjort resultat mot Genoa hade nog sänkt skutan i detta avseende. Segern gör att vi flyter ett tag till på hoppets våg. För Silvas del tror jag att han kan mycket mer än han tidigare visat, annars har i stort sett varenda expert som följt honom haft fel om potentialen. Någon gång måste det alltså lossna och att få avgöra en så viktig match i slutsekunderna höjer säkerligen hans moral ordentligt. Jag hoppas han får mycket speltid mot Chievo för att få chansen att visa vad detta gav.
Kaveh Golestani: Segern är oerhört viktig och nu när man ändå gått så bra i ligaspelet i år så är det viktigt att man tar tre pinnar i de "lätta" matcherna. Dessa segrar är otroligt sköna och ger lite arbetsro. För Silva får ju se. Portugisen var inte direkt bra innan målet och man får hoppas att Gattuso har lite fingertoppskänsla här och hjälper honom att bygga på detta istället för att ge honom en halvchans och sedan se honom tillbaka i samma onda spiral igen. Jag tror fortfarande på att André Silva har en mycket hög potential och att han mycket väl kan komma att bli en anfallare som är värd de pengar Milan gav för honom förra sommaren.
Tommi Uksila: Extremt viktiga poäng, om än ganska oförtjänta. Än finns en teoretisk chans att kvalificera sig för CL. Jag hoppas att det ska kunna lossna för Silva nu, men det har vi sagt efter hans mål i Europa League också. Det känns dock smått otroligt att Nikola Kalinic går före portugisen i kön.
Det ryktas om att Reina i stort sett är klar för Milan och att Donnarumma är på väg ut. Kommentar?
Henrik Edman: Om Reina värvas som andramålvakt är det ett mycket bra val. Om han värvas som förstamålvakt är det inget bra val alls, det finns många andra som är bättre än Reina och dessutom med mer framför sig än bakom sig. Vad gäller Donnarumma har jag inte för en sekund ändrat åsikt sedan sommarens skamligheter, och inte haft anledning att göra det heller. Jag är grymt trött på allt kring honom – inte minst Raiola - och jag hoppas verkligen att han försvinner i sommar. Till vilken klubb han går eller hur det kommer att gå för honom bryr jag mig inte ett smack om, för mig är han luft.
Kaveh Golestani: Det korta svaret är enkelt: Show me the money! Det är väl här vi är. Värvar vi Reina så är det ju lite genomskinligt att Donnarumma ska lämna. Jag hoppas ju lite att ungjäveln inser vilken ära det är att spela i Milan och att de stålar han drar in ändå är tillräckligt för att köpa både en och två sportbilar till alla släktingar, men jag håller inte direkt andan. Han verkar inte ha rätt rådgivare för att stanna i Milan och i sommar får vi svaret om vad som verkligen hände under kontraktsförhandlingarna. Mitt tips är att det förhandlades fram ett lukrativt kontrakt och ett gentlemansavtal om att han får lämna om rätt bud kommer in. Råttorna samlas runt talangen och alla får en bit av kakan. Viktigast av allt? Milan släpper honom för pengar som kan göra skillnad under sommarens mercato. Vill han stanna så krävs en rejäl kärleksförklaring och en ny agent. Vill han sticka får han gärna ta med brorsan, i folkmun mer känd som blodigeln.
Tommi Uksila: Jag har också läst att Reina ska in som back up till Gigio, vilket jag tycker känns vettigt. Om spanjoren ska in och bli förstemålvakt blir jag lite orolig. Han är en god målvakt, men han har ganska tydliga svagheter i sitt spel. Lägg därtill att han är 36 år. Som back up, absolut (om så till Gigio eller någon annan). Förstemålvakt, nej tack.
