Venezia - Hellas Verona3 - 4
Mardrömsderby för Venezia
3-0 från den första halvleken förvandlades till 3-4 hemma mot Hellas Verona. Frågan är om inte uttrycket “A game of two halves“ skapades just för denna match.
Söndag och derby på Stadio Pier Luigi Penzo när Hellas Verona var på besök. Venezia kom till matchen från två raka förluster, 0-2 hemma mot Inter och totalt utklassade borta mot Atalanta i en match som slutade 4-0. Paolo Zanetti valde att byta ut hela sitt mittfält från förlusten senast och formerade sitt manskap i en 4-3-3-uppställning, med Antonio Vacca, Domen Crnigoj och Sofiane Kiyine på mittfältet.
Matchen började oroväckande när David Okereke vinkade på byte och satte sig ned i gräset redan efter 4 minuter. Till synes var det inget speciellt som hänt men Okereke såg inte ut att må bra och var mycket frustrerad när han tvingades kliva av för att ersättas av Dennis Johnsen.
Efter bytet bjöd Venezia på 20 briljanta minuter. Det började med att Mattia Aramu levererade ett fint inlägg från höger. Thomas Henry nickade ned till generalen Pietro Ceccaroni som petade in bollen i mål och firade med ett halvt ärevarv. 7 minuter senare skickade Kiyine iväg en långboll mot Johnsen som tajmade löpningen perfekt och skapade ett 2 mot 1-läge tillsammans med Crnigoj. Johnsen spelade över och Crnigoj gjorde inget misstag när han placerade in bollen bakom en chanslös Lorenzo Montipo i Verona-målet. 2-0 stod sig dock inte länge, för kort därefter skulle samme Montipo bjuda på nästa mål. Bollen studsade långsamt hem mot Verona-keepern som väntade på att den skulle ta sig hela vägen in i straffområdet och upp i skopan. Henry hann precis före och petade bollen förbi Montipo och in i mål.
3-0 efter de första 45 och dessutom med bud på mera, men ack den som tror att en match är avgjord i paus. Det var ett helt annat Verona som kom ut i den andra halvleken och det var som att Igor Tudor lämnat över FIFA-kontrollern till sin storebror. Till detta kom 3-1 alldeles för tidigt. Redan i den 52:a minuten spelade Henry 1-1 med sig själv när han ändrade riktningen på en Verona-hörna och ställde Sergio Romero, som inte lyckas styra undan bollen. Ett onödigt mål från ingenstans och redan här kom det en krypande känsla av att det kunde bli en otäck andra halvlek.
10 minuter senare var det Ceccaroni Pepperonis tur att bjuda tillbaka från den första halvleken, och jag orkar faktiskt inte ens detaljera situationen. Räddning med armen på mållinjen. Rött kort och straff. Gianluca Caprari trycker straffen förbi Romero som får en hand på bollen men orkar inte styra den utanför stolpen. Dessutom kommer ju två olyckor sällan ensamma och bara minuten senare fångade Davide Faraoni upp en dålig passning från nyligen inbytte Michael Svoboda och frispelade Giovanni Simeone som enkelt chippade in kvitteringen förbi Romero.
Därefter var det bara en olidlig väntan på att Verona skulle fullborda vändningen, och när Simeone i den 85:e minuten plockade upp bollen på mittplan med oceaner av yta fram till straffområdet stod det redan klart. Välkommen in och gör vad du vill sa Venezia-försvaret. Och vad han nu än ville, så gjorde Simeone just detta. Han tog några kliv, tittade upp mot Romero och sedan praktiskt taget lade han in bollen i krysset från 25 meter. Vem annars? Tack och godnatt.
Jag vet inte vad jag ska göra med den här matchen. Det var väl kul att Venezia fick göra tre mål på 20 minuter. Det var inte lika kul att Verona gjorde fyra därefter. Allt raserades under våra fötter, bit för bit i den andra halvleken. När lavinen väl var i rullning gick den helt enkelt inte att stoppa. Nu står Juventus, Sampdoria och Lazio på menyn innan höstterminen kliver över i juluppehåll och det blir nog inte fler poäng för Arancioneroverdi under 2021.
