Voce dei Rossoneri: "En vilsen liten kalv ute på en alldeles för stor och farofylld åker"
Säsongens sista Voce dei Rossoneri utser säsongens toppar och floppar, diskuterar Milans säsong i stort samt funderar över Juventus storhet.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Kaveh Golestani, Henrik Brandel och Tommi Uksila
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad –den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Milan lyckades till slut säkra platsen till Europa League-kvalet, alltså en sjätteplats i serien. Montella är stolt över Milans säsong, delar du känslorna eller vilket omdöme lämnar du om säsongen?
Kaveh Golestani: Sett till truppen och hur det gått för hans föregångare är det väl en godkänd säsong. Att vara stolt över ett Milan som hamnar på sjätteplats är att ta i så att trumhinnorna brister. Sett till resultatet är jag tvungen att vara nöjd, särskilt när man sitter och kollar igenom det spelarmaterial som Montella faktiskt haft till sitt förfogande, och om detta är början på återtåget är det fullt acceptabelt. Samtidigt sitter jag och är orolig för att Milan som klubb och vi som fans tappat den där arrogansen som gjorde att vi alltid trodde att vi var bäst. Det som gjorde att vi aldrig var nöjda om vi inte vann. Mitt logiska tänk säger att det har varit en okej säsong, men alla andra delar av mig vägrar acceptera något annat än seger!
Henrik Brandel: Efter ett flertal säsonger utanför Europa är denna sjätteplats i ligan ett fall framåt som förhoppningsvis ger laget och ledningen en blodad tand för ytterligare steg åt rätt håll. Men att med ligans fjärde högsta lönebudget hamna på sjätteplats och bakom ett lag som Atalanta (med en budget på cirka en tredjedel av Milans) är inget att vara stolt över. Jag är också orolig över att spelet blev sämre mot slutet av säsongen. Det är rimligtvis då som Montellas grundspel borde fungerat som bäst. Men alla säsonger som vi slutar över Inter i tabellen ger i alla fall mig ett leende på läpparna.
Tommi Uksila: Jag tycker att Milan har gjort en okej säsong, varken mer eller mindre. Montella har dock bevisat att han håller i dagens Milan, återstår att se om han håller när/om klubben växlar upp några snäpp och kravbilden blir hårdare. Sett till truppen tycker jag att Milan bör kunna slåss om en fjärdeplats tillsammans med Lazio och Atalanta, men riktigt den nivån har man inte lyckats hålla. Vi får däremot glädja oss över att vi slår storsatsande Inter.
Spelarprestationerna har varit väldigt blandade. Bonaventura skadades tidigt under säsongen och efter det var inte Milan längre aspiranter på topp-tre-platserna. Ven tycker du har varit säsongens bästa spelare i Milan?
Kaveh Golestani: Det är lite hugget som stucket mellan Donnarumma och Suso. Donnarumma har genomgående varit en stabil poängräddare och en klart lysande stjärna i ett annars stjärnlöst lag. Suso har varit jämn, produktiv och även han matchavgörande gång på gång. Resten av truppen har som sagt blandat bländande prestationer med onödiga utvisningar och ordentliga bottennapp.
Henrik Brandel: Två spelare sticker ut för mig, Donnarumma och Suso. Utan den förre hade Milans darriga försvar släppt in betydligt fler än de 43 mål som nu hamnat i nätmaskorna. Och Suso var Milans enda offensiva motor efter Bonaventura skadade sig och fram till Deulofeu lånades in. Suso överlevererade när Bacca och nyförvärven Sosa och Lapadula underpresterade. Lite oroande att båda dessa nyckelspelare inte skrivit på nya kontrakt ännu.
Tommi Uksila: Utan tvekan Gianluigi Donnarumma. Topp fem bland världens målvakter och ensam ansvarig för många poäng som Milan lyckats knipa den här säsongen. Milans klart viktigaste spelare nu och förhoppningsvis en lång tid framöver.
Vem har varit säsongens flopp i Milan?
Kaveh Golestani: Det här är lite som ett tacktal där man helst inte vill glömma någon men ändå gör det till slut. Så många floppar. Så lite utrymme. Jag tänker noggrant och väljer till slut Bertolacci. Vi insåg tidigt att Mati Fernandez inte var något att hänga i granen och De Sciglios formkurva pekar i vanlig ordning spikrakt nedåt. Montolivo gick skadad (och undvek därmed skäll) och Honda fick nöta bänk som aldrig förr. Romagnoli tappade snabbt form och momentum och en hel drös andra spelare gick säsongen igenom utan att utmärka sig positivt. Bertolacci gav vi trots allt ganska många miljoner för och trots landslagsmeriter och allt verkar han mer och mer vara en spelare som långsamt kommer att försvinna från laget. Är han inte usel är han skadad, och är han inte skadad eller usel är han fortfarande anonym, loj och slarvig.
Henrik Brandel: Jag hade mycket högre förväntningar på Bacca än det han levererade. Dzeko har gjort 28 mål för Roma, Bacca 13 för Milan. Bacca är på inget sätt lagets sämsta spelare, men som bäst betald i laget låg ribban högre för honom. Värt att notera är att Milan i somras spenderade över 10 miljoner euro på tre olika spelare; Gomez, Sosa och Lapadula och ingen visade sig kapabel att lyfta laget. Det får Galliani ta på sig och vi får hoppas att Mirabelli kan göra ett bättre jobb.
Tommi Uksila: Mattia De Sciglio. Efter sommarens lyckade EM trodde jag att han kanske äntligen skulle växla upp efter att ha fått ordning på sina mentala problem. Men så fort den rödsvarta tröjan kommer på förvandlas ”den näste Maldini” till en vilsen liten kalv ute på en alldeles för stor och farofylld åker. Jag hoppas De Sciglio lämnar i sommar och jag hoppas verkligen att han lyckas bättre i nästa klubb, om det så blir Juventus.
Juventus säkrade sin mästartitel i söndags och vann dessutom cupen några dagar tidigare. Chansen finns till en trippel i och med finalen i Champions League. Vilken är din förklaring till att Juventus blivit så oerhört starka?
Kaveh Golestani: En ledning som haft en tydlig idé och genomfört den till punkt och pricka, med all den precision och allt mod som krävs. Juventus är så välskött, välsmort och välmående att till och med De Sciglio kommer att vara bra där. De byggde en egen stadion när andra inte ens vågade tänka tanken att ta ett snack med stadskontoret. De sålde en överskattad spelare för en miljard och brände tveklöst pengarna på närmsta rivalens bästa spelare. Juventus avbytarbänk är bättre än de flesta italienska lags startelva. De har sakta men säkert skaffat sig ett sådant stort försprång att det kommer att ta väldigt lång tid att hinna ikapp dem. Jag kommer aldrig att sluta tycka illa om Juventus, men det sätt som klubben drivits framåt och uppåt ur askan är så imponerande att inte ens undertecknad har något negativt att säga om det.
Henrik Brandel: En ny stadium och en kompetent ledning med en långsiktig strategi. Jag är inte förtjust i att klappa Juventus på ryggen, men kontrasten mot Milan har de senaste 6 åren varit uppseendeväckande. Det är för mig ofattbart att Milan inte kunde lösa stadiumfrågan under Berlusconis ägarskap och i synnerhet när han var landets president. Att vi ständigt byter tränare och spelsystem och dessutom har en förkärlek för stora namn framför stora talanger har ökat gapet till zebrorna.
Tommi Uksila: De har arbetat rätt i ett decennium nu och det ger onekligen resultat. Firma Paratici/Marotta har lyckats väldigt väl med sina värvningar och familjen Agnelli har inte snålat med pengarna. Har man rätt gubbar på rätt ställe lyckas man och det gäller ändå från högsta ledning ner till bänkspelarna. Visst ska det påpekas att konkurrenterna inom Italiens gränser varit svagare än på länge, men sex raka ligatitlar och Europa-framgångar skojar man inte bort. Men någon CL-titel blir det inte. Hoppas jag.
Roma och Napoli var länge med och fajtades om titeln (åtminstone i teorin). Är du förvånad över att serien avgjordes först i den 37:e omgången?
Kaveh Golestani: Lite, men det känns som att det varit avgjort väldigt länge. Någonstans fanns det egentligen inte något tvivel om vem som skulle vinna titeln när Juventus maskineri väl kom igång på allvar. Tyvärr. Men kampen om andraplatsen är åtminstone spännande in i det sista...
Henrik Brandel: Givet Juventus allmänna överlägsenhet får man se det som en framgång att ligan avgjordes så sent som i maj. Juventus har en lönebudget som är 50% högre än både Roma och Napoli och jag trodde aldrig att de skulle ha någon chans till guldet. Inter däremot har en lönebudget i paritet med Juve och jag trodde när ligan startade att de skulle kunna utmana de svartvita från Turin. Så blev det inte riktigt.
Tommi Uksila: Eftersom ligan i praktiken var avgjord för flera månader sedan och Juventus har satsat allt med CL-titeln för ögonen så är jag inte förvånad över att de tappat en hel del poäng i ligaspelet. Jag är dock övertygad om att Juventus, om de känt sig det minsta pressade, hade stampat på gaspedalen lite extra och gjort det nödvändiga. Roma och Napoli har aldrig haft en chans.
Tack alla läsare för denna säsong! Vi dyker upp igen någon gång under sommaren. Till dess - ha en skön sommar!!
