Voce dei Rossoneri: Att Muntari får speltid i Milan är bortom mitt förstånd
Den här gången diskuterar panelen bland annat Milans nya arenaplaner, Inzaghis taktiska fingertoppskänsla och vad vi vill se från Milan i matchen mot Empoli.
Panelen utgörs av Milan-redaktionens Henrik Edman, Tommi Uksila och Kaveh Golestani.
VdR är en artikelserie där skribenter från Milan-redaktionen samt ibland gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.
I förra veckan presenterade Milan de första bilderna på klubbens planerade arenaprojekt. Vad är dina spontana tankar om det nya arenaområdet och ambitionen att lämna San Siro?
Edman: Det finns inget i de nya tankarna som tilltalar mig överhuvudtaget. Den historia som Milan har finns ingen annanstans och att lämna San Siro är att ge upp en stor del av denna historia och identitet. Istället vill man lunka på i samma fotspår som andra klubbar i Europa i något slags företagsekonomiskt sekttänkande, där egen vilja och tradition spolas ner i toalettstolen ihop med självförtroende och framåtanda.
Jag var på Juves arena för något år sedan och bara tanken på att Milan vill gå samma väg gör mig illamående. Visst, det var bra publiktryck, en trevlig arena och en härlig stämning men bara en arena i mängden bland andra i Europa. San Siro är visserligen ödsligt många gånger men en närmast övernaturlig upplevelse när det är fullsatt. Det kommer vi aldrig mer att få uppleva med en ny dussinarena. Aldrig. Ambitionen borde vara att istället modernisera San Siro som ensam ägare och implementera de planer som finns - där! San Siro är mytomspunnet och marknadsförs av sig själv genom sin historia. Men tyvärr är loppet kört. Milans nya arena hamnar i skymundan bakom LG och det lär inte bli någon WOW-känsla varken när man närmar sig arenan utifrån eller när man kommer in. Milan ger upp förutsättningarna för att åter bli en av Europas giganter, vilket kanske inte är realistiskt under vår livstid, men samtidigt dödar drömmen om en ny gyllene storhetstid.
Uksila: Det är så klart blandade känslor, om det nu skulle bli verklighet av planerna. San Siro är alltid San Siro, och har därför alltid en speciell plats i alla milanistis hjärta. Men ibland måste hjärnan segra över hjärtat. En egen, modern arena lyfter Milan ekonomiskt och därmed även sportsligt. Jag gillar planerna och är absolut för en nybyggnation som binder ihop Casa Milan med arenan. Fotboll är business. Like it or not.
Golestani: Som för så många andra säger hjärtat att det är ett stort misstag. Jag är svag för den charm kolossen San Siro har och jag kommer att sakna den. Samtidigt råder det inget som helst tvivel om att det är rätt väg att gå om man vill vara konkurrenskraftiga i framtiden. Med bygget kommer ju såklart massor av publikattraktioner och det kommer säkerligen att stärka klubbens ekonomiska position. Man ska inte heller undervärdera en ny arenas effekt på potentiella nyförvärv. Sist men inte minst lär man kunna fylla ut stadion bättre och oftare. De som varit på ett halvtomt San Siro vet vad jag pratar om. San Siro är aldrig halvfullt. Det är halvtomt.
Vid två måls underläge mot Juventus ersattes Zaccardo av Rami på högerbacken, samtidigt som Muntari och Essien fick 90 minuter på mittfältet trots långt ifrån klockrena prestationer. Hur ser du på Inzaghis fingertoppskänsla med bytena och förmåga att förändra en matchbild?
Edman: Jämfört med hur Allegri agerade är Inzaghi snabbare med bytena vilket är en klar förbättring och i stort sett har jag inget att invända mot de byten han gjort. Men att sätta Rami på högerbackspositionen var märkligt och visst finns det enstaka byten han borde gjort annorlunda ibland. Mot Juve var alternativen färre än de brukar och därmed skevade det en del. Jag tycker det är svårt att lasta Inzaghi för någon oförmåga när spelarmaterialet ser ut som det gör. Det är ju ingen spelare som enskilt underpresterar hårt utifrån de realistiska förväntningar man kan ha. Men det verkar inte som att truppen litar fullt ut på strategin och där har Pippo massor att göra. Att skapa en stark grundstruktur som alla känner sig trygga i, snarare än kasta om för ofta.
Uksila: Jag kan väl lugnt säga att mister inte är någon fullfjädrad taktiker. Det visste vi i somras och det vet vi nu. Enbart det faktum att Sulley Ali Muntari får speltid i Milan är bortom mitt förstånd. Milans förmåga att förändra en matchbild känns i det närmaste icke-existerande. Antingen backar vi hem med allt vi har och ber till påven och hans överordnade, eller så attackerar vi och lämnar stora hål bakåt.
Golestani: Inzaghi lär sig fortfarande även om jag inte var helt främmande för iden med att Rami kom in just i det skedet. Jag ser en Allegri light i honom ibland när han insisterar på att låta spelare som inte kan göra avtryck i matcher spela lite för länge. Ett sådant exempel var t ex Honda. Det som går lite emot ovannämnda är att han ibland tar lite riskabla beslut, men dessvärre är det alltid med kniven mot strupen som dessa tas. Jag önskade lite mer våghalsighet från Inzaghi. Med dagens trupp behövs det för att vi ska kunna nå ut i Europa igen.
Rapporterna från Milanello antyder att Inzaghi överger sitt 4-3-3 för att få in Destro i startelvan. Vilken formation tycker du att Milan ska använda och vilka elva spelare tycker du ska vara våra startspelare (när alla är skadefria)? Motivera!
Edman: Jag ser gärna ett 4-2-3-1. Diego Lopez som målvakt med Abate - Rami - Mexes - Antonelli framför. Mexes är naturligtvis livsfarlig men klart bäst bland tänkbara mittbackar de gånger han fungerar. Rami kan vara lite tafflig ibland men har inte lika låg lägstanivå som Alex samtidigt som Paletta är svårbedömd. Antonelli till vänster är nog det minst dåliga alternativet. Han har mycket kvar att bevisa men konkurrensen på vänsterbacken är inte mycket att frukta. De Jong framför backlinjen är helt självskriven men däremot är det mer öppet vem som borde ta rollen bredvid. Ett intressant alternativ hade varit att lyfta fram Mexes dit, fransmannen har ett bra skott och skulle i den rollen kunna få fler chanser till avslut i en andravåg. Men mer realistiskt är trots allt Poli.
Offensivt lockas jag av Cerci - Menez - Bonaventura bakom Destro. Honda är alternativet till Cerci medan El Shaarawy tyvärr inte är framme än.
Uksila: Personligen är jag ganska less på snack om formationer hit och dit. Det jag önskar är en tydlig spelidé. Som åskådare ska du direkt känna igen Milans spel. Det är något vi inte har haft på många, många år. Men om ni tvingar fram ett svar från mig säger jag antingen 4-2-3-1 alternativt 4-3-1-2. Startelvorna ser ut som följer:
(4-2-3-1): Lopez; Abate, Alex, Paletta, Antonelli; De Jong, Essien/Montolivo; Menez, Honda, Cerci; Destro
(4-3-1-2): Lopez; Abate, Alex, Paletta, Antonelli; Montolivo, De Jong, Bonaventura; Honda; Menez, Destro
Den spelare jag helst av allt vill lyfta ut är Riccardo Montolivo, men i brist på vettiga alternativ tar han ändå en plats. I formationen med enbart två centrala mittfältare är jag extra rädd att plocka in Montolivo, då han bevisligen inte hänger med defensivt. Därför har jag Essien som nödlösning. I övrigt tycker jag inte att det finns så mycket att diskutera. Förutom att jag anser att Keisuke Honda är värd en chans att spela på sin rätta position, som en nummer 10 mitt i banan.
Golestani: Med dagens trupp är det lite klurigt. Vi har offensiv bredd, men har ett gravt underbemannat mittfält (i alla fall sett till kompetens). 4-2-3-1 hade kunnat vara en lösning, men då blir det dessvärre så att någon av de offensiva spelarna får sitta på bänken. En startelva hade kunnat vara: Lopez, Antonelli, Rami, Paletta, Abate - de Jong, Poli - El Shaarawy, Menez, Cerci - Destro. I den situationen skulle Bonaventura få hoppa in och spela 45 minuter varje match.
På söndag möter vi Empoli hemma på San Siro. Förutom tre nödvändiga poäng, vad vill du mer se från Milan under matchen?
Edman: En kontrollerad matchbild är det primära. Att kunna ta ledningen och fortsätta tro på sig själv och inte bara agera utifrån att ett ledningsmål är något att be om ursäkt för. Det har blivit väldigt virrigt alldeles för många gånger efter ledningsmål och den psykologin måste utrotas och ersättas med självförtroende.
Uksila: I det här läget som Milan nu befinner sig i är tre poäng det enda jag vill se. Allt annat är sekundärt. Även om spelet ser bra ut så vet vi vid det här laget att det kan vara något helt annat nästa match. Det finns ingen kontinuitet i denna klubb. Inte någonstans.
Golestani: Två saker egentligen. Ett försvar som agerar med pondus och stabilitet samt att vi visar att vi inte tänker tappa poäng på hemmaplan igen. Pondus. Pondus. Pondus.
